Avhandlingen utmärker sig genom att det är första gången som någon i större skala har analyserat svenska patienters egna erfarenheter av antidepressiva läkemedel som behandling för depression.

Underlaget är de biverkningsrapporter som ingår i drygt 600 patientberättelser inrapporterade 2002-2009 till konsumentorganisationen Kilen.

Påfrestande händelser

Resultaten visade att det finns en motsättning mellan patient och läkare i tolkningen av symptom på psykisk ohälsa. Patienterna kopplade symptomen till påfrestande yttre faktorer, som t.ex. separation, arbetslöshet eller förlust av en närstående.

Samtidigt upplevde de att läkaren avfärdade detta genom en omtolkning till medicinska problem som krävde läkemedelsbehandling.

– Många patienter var förvånade över hur snabbt de fick en depressionsdiagnos. Det är ett allvarligt fel om vi gör ett medicinskt problem av något som egentligen är en folkhälsofråga. Ohälsa som beror på strukturer och processer i samhället försvinner inte genom att skriva ut läkemedel till den enskilde, säger Andreas Vilhelmsson, folkhälsovetare och nyligen disputerad vid Lunds universitet.

Biverkningar missas

I avhandlingen undersöktes även de biverkningar som patienterna rapporterade. Syftet var att värdera om denna typ av data kan bidra till förståelsen av för- och nackdelar med antidepressiva läkemedel ur ett användarperspektiv.

Det visade sig att det framkom mer information än vid den etablerade rapporteringsmetoden där läkaren rapporterar patienternas biverkningar till Läkemedelsverket, och att sådana data därför kan ge komplementerande kunskaper.

– Patienternas berättelser visar att det finns en risk att läkarna rapporterar vidare för lite information och att Läkemedelsverket därför missar relevant information, säger Andreas Vilhelmsson.

Mer kunskap behövs

Det finns många problem med en alltför snabb och omfattande förskrivning av antidepressiva läkemedel, enligt Andreas Vilhelmsson. Medicinerna har biverkningar och risken finns att de som verkligen behöver läkemedel inte får på grund av felaktiga prioriteringar. Därmed föreligger risk för både över- och underbehandling. Dessutom kostar läkemedlen samhället mycket pengar.

Orsakerna bakom de olika synsätten utforskas inte i avhandlingen men ett par tänkbara förklaringar är läkarnas utbildning, som har starkt fokus på medicinsk skolning, och eventuell resursbrist och stress i arbetet som försvårar möjligheterna att gå till botten med patienternas problem. Det finns också ett behov av ökad kunskap inom fältet:

– Läkemedelsverket har registerdata liknande de som jag har undersökt, men som inte används i nuläget, säger Andreas Vilhelmsson.

Text: BJÖRN MARTINSSON

Artikeln har tidigare publicerats på Medicinska fakultetens hemsida, Lunds universitet, 24 mars 2014