Foto: Colourbox

Varje år föds 400 barn i Sverige med hypospadi, en sorts missbildning av penis. I de allra flesta fall påverkar det inte funktionen, men det kan behövas kirurgi. Men hur bra är den kirurgiska behandlingen, och hur mår pojkarna senare i livet?

Chansen är stor att du inte hört talas om hypospadi. För trots att den är en av de vanligaste missbildningarna hos pojkar som föds i Sverige idag, pratas det inte så mycket om den.

Hypospadi är en missbildning av penis som innebär att förhuden på ovansidan av penis hänger som en kappa och inte går hela vägen runt ollonet. Missbildningen innebär även att urinrörsöppningen för kisset sitter längre ned på penisskaftet än normalt. Ibland kan penis vara krökt och i vissa enstaka fall kan det vara svårt att avgöra barnets kön.

– Från första början är pojkar och flickor likadana som foster. Men från vecka 7 och framåt ändras det. Y-kromosomen innehåller information som styr att pojkar får en penis. Hypospadi uppstår på grund av en störning i den här utvecklingen, och ju tidigare i utvecklingen störningen uppstår desto svårare blir graden av missbildning, säger Ann Nozohoor Ekmark, forskare vid Lunds universitet och ST-läkare i barnkirurgi vid Skånes universitetssjukhus.

Kirurgi enda behandlingen

Det enda sättet att behandla hypospadi är kirurgiskt, de flesta opereras då tidigt i barndomen – mellan ett och fem års ålder. Men i de allra flesta fall handlar det om en lindrig avvikelse, där det ofta fungerar bra utan operation eller med endast en mindre operation av förhuden. Operation kan behövas för att rätta till estetiska eller funktionella besvär, som till exempel om snoppen är krökt, eftersom det då kan vara svårt att genomföra ett samlag.

Förr kunde det vara en kirurg som bestämde att det viktigaste var att man som pojke kunde stå upp och kissa. En annan tyckte estetiken var det viktigaste. Nu går utvecklingen mer mot att man vill undersöka hur pojkarna själva har upplevt situationen, säger Ann Nozohoor Ekmark. Hon har i sin forskning utgått från journaler och enkätsvar från 134 män som är 18 år eller äldre och som själva opererats för hypospadi.

– Nästan alla var nöjda med behandlingen, hade inte problem med den sexuella förmågan eller med att urinera. Däremot berättade många att de velat träffa någon med hypospadi. De hade bland annat velat höra hur de gjort för att hantera nya relationer och byta om i omklädningsrum. Och några visste inte om att de opererats, berättar Ann Nozohoor Ekmark.

”Ingen pratar om det”

När Ann Nozohoor Ekmark får frågan om hon möter myter eller fördomar om hypospadi, skakar hon på huvudet.

– Nej, tyvärr får man nästan säga. Det finns få myter eftersom man inte pratar om det. Det tycker jag är synd, för det är viktigt för de här männen att veta att de inte är ensamma.

Text: TOVE SMEDS