Många äldre med benskörhet får mediciner som ökar risken för fall och höftfrakturer. Och den olämpliga medicineringen är även utbredd bland dem som redan drabbats av höftfraktur. Det framkommer i en ny avhandling från Lunds universitet.
I takt med att antalet äldre blir fler så ökar också antalet höftfrakturer. I en uppskattning som tagits fram tidigare av forskare vid Lunds universitet beräknas en fördubbling av antalet höftfrakturer fram till 2050. Det skulle innebära 30 000 frakturer årligen varav flertalet drabbar äldre.
Att vi lever längre med kroniska sjukdomar är sannolikt också en av flera orsaker till att vi tar fler mediciner i hög ålder. Annika Kragh Ekstam är nybliven doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet samt överläkare vid sjukhusen i Kristianstad och Hässleholm. Hon har undersökt förskrivningen bland äldre av läkemedel som ökar risken för fall, i relation till höftfrakturer.
– Höftfraktur är en fruktad skada bland personer i höga åldrar och rädslan är tyvärr befogad. Ettårsmortaliteten bland äldre som drabbats av en höftfraktur är ungefär 25 procent, berättar Annika Kragh Ekstam.
Regionala skillnader i vården
Vid en undersökning av drygt 2 000 patienter i Skåne över 60 år visade det sig att 68 procent hade behandlats med olämpliga läkemedel före frakturen, dvs. läkemedel som ökar risken för fall. Efter frakturen skedde en 30-procentig ökning av den olämpliga medicineringen (vilken troligen beror på olika följdsjukdomar som t.ex. depression, sömnsvårigheter och hjärt-kärlproblem).
– Jag blev förvånad över den kraftiga ökningen av mängden olämpliga läkemedel som förskrevs efter en höftfraktur. Studien visar också att behandling av osteoporos endast ökade mycket blygsamt – med fyra procent – bland de patienter som råkat ut för höftfraktur, fortsätter Annika Kragh Ekstam.
Trots att forskningsdata är från 2006 är de fortfarande relevanta, enligt Annika Kragh Ekstam. Hon följer utvecklingen i sin forskning och i sitt kliniska arbete men också i rollen som ledare för Äldreprocessen i östra Skåne som syftar till förbättrad vård av äldre.
I studien framkom även regionala vårdskillnader. På sjukhus där specialister inom geriatrik och ortopedi samverkade fick patienterna i större utsträckning behandling mot osteoporos samt opioder för smärta (vilket kan vara ett bättre val för smärtlindring i denna patientgrupp än andra typer av analgetika).
– Både förskrivning och behandling kan individanpassas betydligt mer för äldre som har råkat ut för höftfraktur eller som riskerar att göra det. Även det förebyggande arbetet kan förbättras.
Precis som vi rutinmässigt kontrollerar blodtryck bland äldre finns möjlighet att göra en skattning av bentäthet för att därefter utreda och hjälpa äldre med särskilda behov.
Övergång till nya läkemedel
I avhandlingen ingår också en studie av ettårsdödligheten efter höftfraktur. Fokus är på patienter som tagit olämpliga läkemedel som bland annat ökar fallrisken.
Underlaget utgjordes av samma patienter som i den ovan beskrivna studien. Bland patienter som behandlades med specifika olämpliga läkemedelsgrupper (vilka ökar risken för fall, förvirring och minnesproblem) fanns en förhöjd risk att avlida inom 6-12 månader. Även patienter med intag av ett stort antal mediciner överhuvudtaget (mer än fem receptbelagda läkemedel) hade högre ettårsdödlighet.
Trots bristerna ser Annika Kragh Ekstam också en del ljuspunkter. Numera är läkemedelsterapi för äldre ett obligatoriskt moment på läkarutbildningen, vilket ökar kunskapen bland blivande läkare. Det sker nu också en övergång till en ny generation av läkemedel som kan ge positiva effekter.
Text: BJÖRN MARTINSSON
