Behandling av Burkitt lymfom och diffust storcelligt B-cells lymfom bör ske med högintensiv behandling där man angriper cellcykeln från flera håll för att förhindra vidare celldelning. Cancerformen är botbar, men det krävs att man lyckas på första försöket. Tove Wästerlid visar i sin avhandling att högintensiv behandling är betydligt mer effektiv än lågintensiv behandling och bör ges till alla patienter som bedöms klara av den.
Burkitt lymfom (BL) och diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) är båda två mycket aggressiva sjukdomar. BL är en ovanlig sjukdom som drabbar cirka 15 personer per år i Sverige. Det är en av de mest aggressiva tumörformerna med en snabb tillväxttakt där tumörstorleken fördubblas varje dygn. DLBCL är däremot en av de vanligaste lymfomtyperna och drabbar cirka 500 personer per år i Sverige. Intensiv behandling med cellhämmande läkemedel (cytostatika) och antikroppsbehandling kan bota patienten, men på grund av små och heterogena patientpopulationer är det svårt att avgöra vilken behandlingskombination som är mest effektiv.
– Det här är ett litet forskningsfält och det är svårt att samla in data för att kunna jämföra olika behandlingar. Eftersom vi använder oss av både Svenska lymfomregistret och Danska lymfomregistret har vi kunnat publicera data på en större BL-population. Därför har vi kunnat få fram information om vilken behandling som verkar vara bäst, i avsaknad av randomiserade kontrollerade studier, berättar Tove Wästerlid.
Åldern avgörande för hur det går
Avhandlingen visar att patientens ålder är en viktig faktor för hur utfallet av behandlingen kommer att bli.
– Vi fann en påtagligt sämre överlevnad bland patienter äldre än 65 år. Tumörbiologin är eventuellt lite annorlunda hos äldre patienter, och det är förmodligen också fler fall där man feldiagnosticerat mellan BL och DLBLC hos äldre. Men vi såg också att äldre patienter oftare fick lågintensiv behandling, troligen för att man inte tror att de kommer tåla den högintensiva behandlingen.
I ett av delarbetena undersökte Tove Wästerlid skillnader i effekt av att ge cytostatikabehandling varannan jämfört med var tredje vecka, och om tillägg av cytostatikan etoposid förbättrade överlevnaden för patienter med DLBCL.
– I hela gruppen sågs ingen skillnad i utfall beroende på behandlingsintervall eller tillägg av etoposid, men när vi bara studerade patienter som var 65 år eller yngre förbättrade etoposid överlevnaden.
Text och foto: KATARINA EHRENBORG
