När vanliga allergimediciner inte hjälper, kan vissa allergiska personer få immunterapi – ”allergivaccination”. Behandlingen pågår i flera år och är krävande, särskilt för dem som varje gång måste ta sig till en allergimottagning för att få sin spruta. Nu undersöker forskare vid Lunds universitet om man tidigt kan identifiera vilken effekt behandlingen tros kunna få – och därmed ringa in de personer som troligen inte har nytta av den.

Allergi uppstår när immunsystemet feltolkar vanliga ämnen, till exempel pollen, husdammskvalster och mögelsvamp, som ett hot. Immunförsvaret reagerar då kraftigt, bland annat genom att producera antikroppar mot de allergiframkallande ämnena, allergenerna. Symtom uppstår, som täppt och rinnande näsa, klåda och/eller andningssvårigheter – och därmed en försämrad livskvalitet.

– En tredjedel av den svenska befolkningen lider i varierande grad av allergisk rinit, även kallat ”hösnuva” eller pollenallergi. En tydlig ökning har skett i Sverige under de senaste decennierna, och sjukdomen fortsätter öka globalt, berättar Franziska Nordström, doktorand vid Lunds universitet och specialistläkare inom öron/näsa/hals-sjukdomar vid Skånes universitetssjukhus.

Behandlingar vid allergisk rinit

Första behandlingssteget vid allergisk rinit är daglig medicinering för att lindra symtomen. När det inte hjälper står allergen immunterapi (AIT), även kallad hyposensibilisering, på tur. Den behandlingen, berättar Franziska Nordström, är hittills den enda behandling som kan förändra sjukdomsförloppet till det bättre. Behandlingen ges antingen som tabletter under tungan eller som sprutor (se faktaruta). Tabletterna ska tas dagligen i tre år, medan sprutorna ges i tre till fem år.

Effekten av AIT varierar. Ungefär 80 procent förbättras, med mindre symptom, mindre behov av medicinering och förbättrad livskvalitet som följd. Men upp till en femtedel av de behandlande upplever en begränsad eller ingen förbättring alls.

– Utöver att behandling är tidskrävande, kan AIT ge biverkningar, säger Lennart Greiff, professor vid Lunds universitet inom öron/näsa/hals-sjukdomar, överläkare vid Skånes universitetssjukhus och den som leder studien. Risken för allvarliga reaktion är dock mycket låg, betonar han, men det behövs trots allt ökad kunskap om vilka allergipatienter som efter påbörjad behandling bör fortsätta den eller inte.

Vill hitta ”non-responders”

Forskarfokuset ligger därför nu på att ringa in vilka av AIT-patienterna som är så kallade ”non-responders”. Blodprover som tagits på de cirka 80 studiedeltagarna analyseras. Ansvarig för den biten är Mats Ohlin, professor i immunteknologi vid Lunds tekniska högskola/Lunds universitet.

– De blodprover som personerna i studien bidrar med innehåller både IgE-antikroppar som orsakar och IgG-antikroppar som kan skydda mot allergisk sjukdom. Detta unika material ger oss möjlighet att studera hur antikropparnas reaktionsmönster förändras under behandlingstiden, och att se om sådana skillnader relaterar till om behandlingen hjälper eller inte, berättar Mats Ohlin.

Den enkla biten i analysen är att mäta hur mycket antikroppar av olika typer det finns mot varje allergiframkallande ämne. Men forskarna gräver djupare än så för att förstå hur antikropparnas komplexa natur fungerar. Mats Ohlin förklarar vidare:

Komplicerad cocktail av antikroppar

– Vi bildar antikroppar mot olika delar av varje allergen. Eftersom pollen innehåller många olika allergener, ger det en komplicerad cocktail av antikroppar riktade mot olika delar av pollen. Denna blandning kan skilja sig åt mellan olika personer.

Därför vill forskargruppen nu bryta ner och kartlägga blandningen av hur antikropparna reagerar på allergenernas olika delar (se mer faktaruta). Målet är att hitta mönster hos antikroppar, och därmed kunna förutse om AIT kommer att ha önskvärd effekt.

– Sådana analyser kan i framtiden göra det möjligt att välja rätt personer till behandlingen och att på ett tidigt stadium förutse utfallet av varje patients behandling, säger Mats Ohlin.

Variationer i klimat och pollenhalt krånglar till det

Franziska Nordström är den av forskarna som träffar patienterna och på nära håll följer deras behandling. Hon berättar att de patienter som påbörjar immunterapin ofta är högt motiverade på grund av sina svåra besvär. De vet också att behandlingen är lång och kan ha varierande effekt.

Om ingen effekt ses efter den första eller andra pollensäsongen eller om kraftiga biverkningar uppstår, övervägs att avbryta terapin. Men, tillägger Franziska Nordström, detta är inte helt oproblematiskt. Faktorer som inte kan kontrolleras – som variationer i klimat och pollenhalt – måste försöka bedömas och vägas in. Därför blir inte heller den terapeutiska effekten av immunterapin objektivt helt mätbar.

– Här skulle vår studie kunna bidra med nya, relevanta verktyg eller biomarkörer så att vi kanske i ett tidigare skede skulle kunna förutse responsen på behandlingen, säger Franziska Nordström.

Text: ERIKA SVANTESSON

Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet