Mobbning förekommer i högre grad på arbetsplatser där det sker många förändringar, där det finns bristande resurser, hög arbetsbelastning och en tydlig hierarki mellan olika professioner. Allt detta går att bocka av inom sjukvården.

– Inom sjukvården har man även en hög omsättning av chefer, vilket gör det svårare att identifiera de här problemen. Och då överförs ofta makten till de informella strukturerna. För mobbning handlar i grund och botten om makt, säger Sandra Jönsson som är forskare i psykologi med inriktning mot ledarskap och organisation vid Malmö universitet.

Tillsammans med forskarkollegerna Kristoffer Holm och Tuija Muhonen har hon tittat närmare på just åskådarens roll vid mobbning och om det finns något inom organisationen som gör att de som bevittnar mobbning agerar på ett särskilt sätt.

Försvarar, hejar på eller ser på

I en enkätstudie med ett nationellt urval med 1144 personer inom sjukvårdens mest vanliga yrken, ställde de frågan: Har du bevittnat mobbning på arbetsplatsen? Det var 16 procent som svarade ja på denna fråga. Sedan följde frågor på hur personen agerade i situationen.

I studien identifierades tre roller: En aktiv och konstruktiv roll som försvarar den utsatte, en destruktiv roll som hejar på mobbaren och en passiv roll som ser – men inte ingriper. En vanlig reaktion från åskådaren, den passive, var att gå till chefen med sina iakttagelser. Resultatet var inte sällan att man upplevde att ingenting hände, vilket skapar en stor misstro enligt Sandra Jönsson.

– Vi har stor tillit till att chefen ska klara upp sådana här situationer. Men chefen har ofta små möjligheter att få bukt med problemet. Även om chefen skriver en rapport leder det sällan till en konkret förändring. Som chef sitter man ofta i ett läge där man är beroende av vissa kompetenser och därför känner sig tvingad att behålla en person vars beteende inte är okej.

Ofta är det en grupp som mobbar

Den aktiva rollen tas av de som har en trygg plats i organisationen som gör att de vågar agera. De som tidigare själva blivit mobbade gick väldigt sällan in och tog den risken. Trots att de ofta upptäcker mobbningen först av alla eftersom de byggt upp en känslighet för sådana signaler. Detta skapar en dissonans i deras värld: För å ena sidan hade de ju önskat att någon ställt upp för dem, å andra sidan vill de inte riskera att bli nästa måltavla.

Den destruktiva personen som assisterar mobbaren var svår att identifiera eftersom de så klart ogärna ger sig till känna. Det är också en hårfin gräns huruvida man är den som utövar mobbningen eller den som uppmuntrar till den.

– Ofta är det inte en individ som mobbar själv utan snarare en grupp, exempelvis flera undersköterskor mot en sjuksköterska. För att någon ska utföra mobbningen måste den ju ha en publik. Några som bekräftar, skrattar med och ger mobbaren energi att fortsätta, säger Sandra Jönsson.

Sämre vård vid mobbning

Orsaken till mobbningen handlar ofta om socialisering enligt Sandra Jönsson. Att ”Så här gör vi på den här arbetsplatsen, för så har vi alltid gjort. Du ska varken göra mer eller mindre.” Och att det är de med informell makt som styr för att markera sin kunskapsposition.

– Vi trodde att mobbningen skulle vara tydligare kopplad till hierarkier än det visade sig. Som från läkare till sjuksköterska. Men det kunde vi inte se. Det vi kunde se, fast det inte är statistiskt säkerställt, var att mobbningen i stället kom från sjuksköterskor mot kvinnliga läkare eller undersköterskor mot en sjuksköterska. Alltså nerifrån och upp.

Något som de flesta i studien var unisont överens om var att patienten inte ska behöva drabbas eller lida på grund av konflikten. Inför patienterna ville alla framstå som professionella. Trots detta så vet man från flera andra studier att kvaliteten i patientbemötandet blir sämre om det förekommer mobbning i ett arbetslag: Patientsäkerheten minskar och risken att någon gör fel ökar. Vården blir sämre helt enkelt.

Vad överraskade er själva mest med resultaten?

– Att det är så starka socialiseringsstrukturer och så snäva ramar för hur arbetet ska utföras och vilka beteenden som accepteras. Och att det i vissa fall går så snabbt. Att en person som kommer in i en ny organisation, som tidigare aldrig varit utsatt för mobbning, kan vara det bara efter några månader. Men också att så många som blir utsatta för mobbning ändå stannar kvar. Att deras anställning är så viktig och attraktiv att de härdar ut, säger Sandra Jönsson vid Malmö universitet.

Text: MAGNUS ERLANDSSON

 

Definition av mobbning

Mobbning förekommer när en person upprepade gånger blir utsatt för obehagliga, nedvärderande eller sårande handlingar på arbetsplatsen. För att kunna kalla något för mobbning ska detta pågå över en viss tidsperiod, och den som blir mobbad ha svårt att försvara sig.

Så motarbetas mobbning på jobbet

Här är forskaren Sandra Jönssons bästa tips för att mota mobbing på arbetsplatsen:

• Jobba förebyggande. Skapa delaktighet och rutiner som skapar en transparent miljö.
• En närvarande chef som lyssnar, stöttar och agerar på det man säger. Annars slutar man rapportera.
• Att lyfta de här beteendena på arbetsplatsträffar och liknande: Vad tycker vi är ett acceptabelt beteende? Vad är ett lämpligt och trevligt bemötande? Synliggöra att det finns ett engagemang kring de här frågorna.
• Fundera själv på hur du bemöter dina kolleger. Är du själv tolerant inför dem som frångår normen? Ofta är det ju de som är avvikande från majoriteten som löper störst risk att bli mobbade.

Tidigare publicerad den 16 maj 2024