Att fysisk aktivitet leder till lägre kostnader för samhället råder det ingen tvekan om. Men i ett hälsoekonomiskt perspektiv är det inte samma sak som att det maximerar nyttan. Så hur vet vi att sjukvårdsinsatser är rätt ”placerade”?

– Allt kokar egentligen ned till frågan: Vad ger oss lycka? Enligt en ekonomisk definition handlar det om att individen försöker maximera sin nytta där lyckan är en del av det. Vissa vill träna medan andra vill röka för att maximera nyttan i sina liv, säger Johan Jarl som är hälsoekonom vid Lunds universitet.

Vi vet att fysisk inaktivitet leder till ohälsa och sjukdom, minskad produktivitet och stora kostnader för samhället. Enligt Johan Jarl visar en undersökning att cirka en procent av sjukvårdens kostnader, vilket 2016 motsvarade dryga två miljarder kronor, kan härledas till fysisk inaktivitet. Samtidigt är det viktigt att skilja på kostnader på samhälls- och individnivå, menar han.

– Vissa tycker att det kostar alldeles för mycket att röra på sig. Att det inte är värt insatsen att ge sig ut och springa en regnig kväll. Glappet mellan risken för hjärt- och kärlsjukdom i framtiden och ansträngningen idag blir för stort.

Vad får stryka på foten?

Som hälsoekonom intresserar sig Johan Jarl mycket för människors beteenden, hälsorelaterade val och vilka insatser som ger nyttoeffekt på sikt.

– Mycket handlar om att få människor att ändra beteende som håller över tid. Vi har sett att många fysiska interventioner endast ger temporära effekter. Risken är att man överskattar insatsens värde.

Så hur vet man då var slantarna ska läggas? Här talar ekonomerna ofta om alternativkostnader, det vill säga: vad får stryka på foten om det satsas på något annat?

– Pengar i sig är konstigt nog inte så intressanta för oss. Utan vad som försvinner om något tillförs. Som om vi köper ett gymkort till alla medborgare i Sverige, då kommer det finnas färre resurser för annan vård. Är det värt det?

För att bedöma det använder man sig av begreppet kostnadseffektivitet som visar förhållandet mellan kostnad och uppnådd nytta mellan olika alternativ.

Ojämlikhet i hälsa

Johan Jarl forskar även kring jämlik hälsa och hur ojämlikheten ofta förstärks genom insatser som rör fysisk aktivitet. Vilket, menar han, talar för fler riktade insatser till särskilda grupper som annars inte nås.

– Resultatet visar exempelvis att högutbildade är bättre på att plocka upp sådana initiativ vilket ju ökar ojämlikheten. Och då blir nästa fråga: Vad är kostnaden för ojämlikhet i hälsa? Kan vi tänka oss att öka ojämlikheten så länge nyttan ökar generellt? Det finns ingen politisk konsensus kring detta idag, säger Johan Jarl.

Text: MAGNUS ERLANDSSON

(publicerades första gången 3 nov 2023, ompublicerad 12 jan 2024)