Begreppet proaktivt åldrande beskrivs nu för första gången i en vetenskaplig tidskrift. Forskarna bakom artikeln pekar på behovet av ett bredare och synsätt på åldrandet.

Begreppet ”proaktivt åldrande” har hittills inte beskrivits i den vetenskapliga litteraturen. I en nyligen publicerade artikel pekar forskare ut behovet av att ta ett bredare grepp kring åldrandet, grundat i den föränderliga tidsepok vi just nu upplever. Att förstå att förutsättningarna för vårt åldrande sätts tidigt i livet är centralt, menar författarna.

– Åldrandet berör alla åldrar och den period som kallas ålderdom upplevs på väldigt många olika sätt. När vi inser det förlorar kategoriseringar som ”äldre” och ”pensionärer” sin mening, säger Susanne Iwarsson, professor i gerontologi vid Lunds universitet.

I artikeln argumenterar Susanne Iwarsson och hennes medförfattare för att det finns ett stort behov av satsa mer på hälsofrämjande insatser och tidig upptäckt av åldersrelaterade sjukdomar. Artikeln poängterar också behovet av att se åldrandet som något som pågår hela livet och betonar att det finns ett både individuellt och samhälleligt ansvar för detta.

Kräver holistiska angreppssätt

– Allt fler i befolkningen lever längre vilket medför stora samhälleliga utmaningar och möjligheter. Detta kräver holistiska angreppssätt på alla nivåer, inte minst inom vetenskapen. Tvärvetenskaplig, gränsöverskridande forskning som involverar största möjliga bredd av akademiska discipliner och icke-akademiska aktörer har verklig potential att ta sig an de globala utmaningarna och möjligheterna som följer med den åldrande befolkningen, säger Susanne Iwarsson.

Genom att ersätta nuvarande allmänna förutsägelser om hur åldrandet ska bli, baserade på ökade möjligheter att screena, förutsäga och förbereda åldrandet, siktar forskarna på att identifiera möjligheter för proaktivt åldrande tidigare än vad som är möjligt nu.

Specifika insatser under livets olika perioder

Eftersom många biologiska, medicinska eller sociala fenomen inte kopplar till kronologisk ålder, är målet att identifiera specifika perioder under livet där olika slags insatser kan vara effektiva.

– Ett konkret exempel är tidig diagnostik av Alzheimers sjukdom, där forskare vid Lunds universitet är ledande när det gäller att förutsäga vilka som har en ökad risk att utveckla symtom senare i livet. Här är åldersspannet 40-65 år kanske den period som är mest effektiv för proaktiva insatser, säger professor Oskar Hansson, en av artikelns medförfattare.

Många ovilliga att ta till sig sitt åldrande

Författarna menar också att politiker, hälso- och sjukvårdsansvariga, socialtjänst och industri släpar efter när det gäller att ta itu med konsekvenserna av den pågående demografiska förändringen.

– Politiker och myndigheter förespråkar hälsofrämjande och förebyggande aktiviteter i allmänna termer men vi ser alltför få konkreta framsteg. Tillämpningen av forskningsresultaten går också långsamt. Dessutom är de flesta människor ovilliga att ta till sig det faktum att de åldras. Uppfattningar om ålderdomen som en period av nedgång leder till ålderism, något som är negativt både för individen och för samhället, säger Susanne Iwarsson.

Kunskapsluckor som begränsar

Forskarna bakom artikeln betonar att tekniska och medicinska framsteg för att undersöka det biologiska åldrandet, diagnostisera och behandla åldersrelaterade sjukdomar är mycket lovande, men integrationen med forskning och utbildning inom den bredd av forskningsområden som krävs för att åstadkomma verklig förändring är otillräcklig.

– Eftersom även forskarna sitter fast i kronologisk ålder som urvalskriterium fokuserar mycket av forskningen främst på människor i åldersgruppen 65+. Därför finns det betydande kunskapsluckor som begränsar utvecklingen av proaktiva metoder för välfärdstjänster och samhällsplanering. Till exempel är kunskapen om attityder till digital teknik ur ett flergenerationsperspektiv knapphändig. Även kunskapen om tidig upptäckt av kognitiva och muskuloskeletala sjukdomar är otillräcklig. Livsstilsförändringar och nya behandlingar kan minska den individuella och samhälleliga belastningen av dessa mycket vanliga sjukdomar. Därför är det nödvändigt att fokusera mer på yngre åldrar, från mitten av livet och till och med tidigare. Samtidigt lever människor nu många år efter 65, så det finns specifika perioder för proaktiva insatser även senare i livet, säger Susanne Iwarsson.

Länk till vetenskaplig artikel: Proactive aging’ is a new research approach for a new era

Text: MARIA LÖFSTEDT

Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet