Personer med diabetes drabbas oftare av komplikationer i sina händer än övrig befolkning. I sin avhandling som läggs fram vid Lunds universitet har Mattias Rydberg kartlagt diabeteshanden.
– Det finns stor anledning både för dem som har diabetes och för vårdpersonal som möter dessa patienter att vara uppmärksamma på handfunktionen.
Det är först när handfunktionen krånglar som vi inser hur mycket vi behöver handen.
– Många av oss har varit med om känslan av att vakna och inse att vi sovit på handen. Den lyder inte och känns fumlig – och det gör ont. Plötsligt fastnar ett finger in mot handflatan där det inte skall vara! Precis den känslan är upplever många individer med diabetes hela tiden i sin vardag, säger Mattias Rydberg, ST-läkare i handkirurgi vid Skånes universitetssjukhus som nu disputerar vid Lunds universitet.
Helhetsgrepp om diabeteshanden
I sin avhandling har Mattias Rydberg utgått bland annat från data från 1,1 miljoner invånare i Region Skåne, Nationella diabetesregistret, handkirurgiska kvalitetsregistret samt det Nationella patientregistret och Malmö-kohorten ”Malmö Kost Cancer”. De epidemiologiska studierna visar att det är upp till 3–8 gånger vanligare att drabbas av vissa komplikationer i handen om man har diabetes, jämfört med övriga befolkningen.
– Det är framför allt individer med dysreglerat blodsocker som är extra utsatta för handproblem. Den drivande faktorn verkar vara högt blodsocker, där restprodukter från blodsockermolekylerna lagras in i senor, nerver och bindväv. Det gör att nerverna sväller, senorna blir tjockare, ligamenten styvare. Då får nerverna och senorna svårare att glida och det påverkar funktion och orsakar smärtsamma låsningar och besvär med domningar och svaghet som följd.
Alla fem diagnoser forskarna tittat på förekom oftare hos människor med diabetes oavsett typ 1- eller 2. Det handlar om nervkompressioner som karpaltunnelsyndrom, inklämning av ulnarisnerven på armbågsnivå och fastlåsta fingrar, så kallade ”triggerfinger”. Dessutom är bindvävssjukdomen Dupuytrens kontraktur (även kallad Vikingasjukan) och ledsvikt i tumbasen vanligt.
Diagnoserna ”klustrar”
– Under de senaste 15 åren som vi studerade, hade nästan 30 procent av alla kvinnor med diabetes typ 1 sökt för någon av diagnoserna, jämfört med cirka fem procent i normalbefolkningen. Vi såg att 20-30 procent av dem som diagnostiserats med en av diagnoserna, fick ytterligare en av de studerade handkomplikationerna under studietiden. Det verkar alltså som om diagnoserna klustrar hos människor med diabetes.
Att det blev just diabeteshanden Mattias Rydberg kom att studera har att göra med att han och kollegorna på handkirurgiska kliniken på Skånes universitetssjukhus noterade att människor med diabetes oftare än andra drabbades av funktionsproblematik i handen. Ett sådant problem var triggerfingers som ibland kräver kirurgi. I en av studierna visar han att hela 22 procent av de som opereras för triggerfinger är patienter som har diabetes.
– Det är en betydligt högre siffra än vad vi tidigare hade trott.
För de som opererades och samtidigt hade diabetes tog det längre tid att förbättras än för kontrollpopulationen, men efter 12 månader var det ingen skillnad i resultaten – det var samma goda resultat som för personer utan diabetes.
Mer kunskap om diabeteshanden i vården
På samma sätt som man ska vara uppmärksam på om handfunktionen påverkas vid diabetes, så kanske problem med händerna kan vara en markör för diabetes. Mattias Rydberg vill nu gå vidare och se om det går att bygga en prediktionsmodell för typ 2-diabetes. Kanske kan handproblem vara den första signalen om att man löper en ökad risk för att drabbas av diabetes senare i livet och på så vis upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede?
– Det är också viktigt att de som möter patienter med diabetes i vården frågar om handfunktionen och att denna inte glöms, särskilt som det finns effektiv behandling. Det finns kliniker som fokuserar på de fotproblem som diabetiker drabbas av. Kanske ska man fundera över om det behövs en liknande klinik som fokuserar på händerna, säger Mattias Rydberg.
– Många forskningsfrågor, av stor betydelse för personer med diabetes, är fortfarande obesvarade och problem med händerna är vanliga hos personer med diabetes – vilket ofta glöms bort när komplikationer till sjukdomen diskuteras. Kunskap måste finnas hos alla, oavsett vårdnivå, som möter personer med diabetes, eftersom symtom och funktionspåverkan kan förbättras av tillgängliga behandlingar, betonar Lars B. Dahlin, professor i handkirurgi och huvudhandledare.
Länk till avhandlingen: ”The Diabetic Hand. Epidemiology and pathophysiology of diabetic hand problems based on data from local and national registries in Sweden.”
Text: TOVE SMEDS
Artikeln är tidigare publicerad av Lunds universitet