Textversion

Podd. Klimakteriet – lättare med bättre kontroll. 2023-05-26

Klimakteriet – precis som puberteten – är från början en frisk och naturlig fas i varje kvinnas liv. Alla ska vi gå igenom den. Och för en del går det lätt – mensen slutar komma och sen är det inte mer med det. Men de flesta får olika besvär och för en del blir klimakteriet ett lidande. Det är vanligt att vakna sjöblöt av svett varje natt, kanske under många år och få sömnen förstörd. Depression och utbrändhet kan också kopplas till övergångsåldern.  Ändå är vi många som inte riktigt vet vad vi kan förvänta oss när den tiden kommer. Vi är inte förberedda.

Jag som står vid mikrofonen idag vid denna podd för Vetenskap och hälsa heter Jenny Loftrup och jag befinner mig mitt i värmevallningars land. Och därför har jag idag bjudit in Pernilla Ny som forskar och under visar om klimakteriet vid Lunds universitet och som jobbar som barnmorska på en klimakteriemottagning. Välkommen hit!

Pernilla Ny: Tack så mycket.

Jenny Loftrup: Behövs verkligen den här kursen om klimakteriet för vårdpersonal, som du under visar på?

Pernilla Ny: Ja, vi skulle kunna säga ett rungande ja. Det har ju många undersökningar visat. Socialstyrelsen har tittat på det här och det finns också studier som är publicerade för inte så länge sedan här i Sverige som visar att kvinnor behöver jättemycket kunskaper. För att de ska kunna få det, tänker jag att det är väldigt viktigt att personalen i vården också har kunskap kring det här.

Så ja, det behövs verkligen.

Jenny Loftrup: Men de som går på kursen är barnmorskor, distriktssköterskor och läkare och fysioterapeuter. Har man inte den här kunskapen? Är inte det allmängods?

Pernilla Ny: Ja, man kan ju tänka det och vi har tittat lite på olika utbildningar och det visar sig faktiskt att det är lite skralt med det. Vi på barnmorskeutbildningen har lite grand om det eftersom det ligger inom vårt ämne och kunskapsfält.

Men de andra utbildningarna har faktiskt inte särskilt mycket utan vi behöver fylla på det här.

Jenny Loftrup: Jag skulle vilja börja från grunden när det gäller klimakteriet. Vad är det som händer i kroppen?

Pernilla Ny: Det är som du inledde här med att säga att det är en helt naturlig omställning för oss. Alla kvinnor går igenom det och det blir en förändring i våra könshormoner. De sjunker sakta och produktionen som utgår från äggstockarna avtar så sakteliga runt femtioårsåldern.

Då blir det de här klassiska symtomen. Både lättare och svårare, det är lite olika då från olika människor. Men väldigt typiskt är ju då att man kan få svettningar och vallningar. Men också torra slemhinnor generellt.

Sen är det också så att när man får den här minskade hormonproduktionen så gör ju det då att slemhinnan i livmodern inte växer till så där cykliskt som den gör under livet efter puberteten. Och då får vi ingen menstruation heller och det är därför den då avstannar så småningom.

Jenny Loftrup: Men vi har mycket liv kvar efter klimakteriet. Vi lever ungefär fyrtio procent av våra liv efter klimakteriet. Varför finns det? Varför är det viktigt för människan att kvinnor inte kan få barn för sent?

Pernilla Ny: Det är en jätteintressant fråga. Det tror jag behövs mycket forskning kring det, så klart. Men om man tittar på andra studier som är gjorda på andra däggdjur så kan man faktiskt se att till exempel späckhuggarna har samma sätt som oss. Det vill säga att de lever en ganska stor del av sitt liv efter det att de slutat kunna få barn. Det man tror är att det evolutionärt blivit väldigt smart att ha det så. Därför att då finns det någon som kan föra all den här kunskapen vidare och så skulle man kunna tänka sig att det är även för människan. Att det är någon som finns där som tar hand om barnbarnen och säkrar artens överlevnad, genom sin klokskap då. Precis som det är hos späckhuggarna.

Jenny Loftrup: Så mormödrar och farmödrar de är liksom ett extra skydd för att hjälpa till att ta hand om avkomman?

Pernilla Ny: Precis, men också faktiskt tänker man att visa på, förmedla alla den här erfarenheten och kunskapen som hon har samlat på sig genom livet. Och när man tittar tillbaka på hur vi levde tidigare, att visa var vattnet fanns, goda jaktmarker och så vidare.

Jenny Loftrup: Och när börjar vi klimakteriet? Och när slutar det?

Pernilla Ny: Ja, det är ju intressant att veta och verkligen sådant som kvinnor vill veta när de kommer till en klimakteriemottagning.

Man ser det här som ett spann i livet på något vis. Och menopaus som då är den här sista blödningen som man får, som man vet om då när det har gått ett helt år utan blödning. Den kommer i genomsnitt runt femtiotvåårsåldern.

Men klimakteriet är ju en fas och den kommer ungefär mellan 45 och 51 år. Sen kan den pågå i ett tiotal år, tänker man sig.

Vissa har då svåra bekymmer och andra har egentligen nästan inga bekymmer alls. Utan det de märker är, som du sa förut, att mensen helt enkelt slutar en dag och sen så är det över.

Jenny Loftrup: Men att det kan pågå i tio år. Är det då så att man har besvär i tio år? Eller har de flesta bara besvär en kortare tid?

Pernilla Ny: Ja, man ser, om man tittar på den här undersökningen som Socialstyrelsen gjorde för något år sedan. Så ser man att ungefär en 70 till 75 procent har någon form av besvär och kanske 25 till 30 procent av dem har riktigt svåra bekymmer. Då är det faktiskt så att man kan lida av svåra exempelvis svettningar eller vallningar under ett tiotal år.

Har man då så svåra bekymmer så är det viktigt att söker vården direkt när det här börjar så att man också får hjälp.

Jenny Loftrup: Då tar vi det här med vallningar direkt då. Det lät ju inte roligt. Men vad kan man göra för att bli av med de här vallningarna och svettningarna?

Pernilla Ny: Det som finns och har dokumenterad effekt det är ju den här hormonterapin. Eller att vi ”äter hormoner”, som man liksom känner till som begrepp. Det har en väldigt god effekt på det här. Man kan tänka sig att ungefär 90 procent får en jättefin effekt utav det. Men sen är det inte alla som kan eller vill.

Då har det också visat sig nu i nyare studier och också en ny avhandling som har kommit där man har tittat på just fysisk aktivitet, strukturerad sådan. Det här är ju väldigt viktigt när man möter de här kvinnorna att man också trycker på det här hälsosamma i att skapa sig en hälsosam livsstil.

Därför att när östrogenet sjunker så gör det oss lite mer sårbara. Man har om man får uttrycka sig så, lättare att få diabetes. Vi vet att fetma – det är lättare att samla på sig fett efter den här tiden i livet – gör också att vi hamnar i risk för andra sjukdomar kopplat till hjärta och kärl också.

Så att genom att stödja och peppa de här kvinnorna till att ha god fysisk aktivitet så kan man vara steget före hela tiden. Men man kan de facto också få god effekt på just de här svettningarna och vallningarna. Som är då, eller kan vara ett väldigt stort problem för vissa kvinnor.

Jenny Loftrup: Ja, jag tänker att då finns det hormoner och då är det östrogen. Men man får väl inte bara östrogen idag?

Pernilla Ny: Nej, för det har också kunskapen lärt oss då att när man får östrogen så kommer också den här slemhinnan i livmodern att börja växa till igen. Och den måste blödas ut. Så därför kombinerar man hos alla kvinnor som har sin livmoder kvar, alltid den här behandlingen med progesteron. Så att man kan få en blödning. Då har man ingen risk för endometriecancer eller cancer i livmodern, som man kunde se för länge sedan när de här behandlingarna inleddes.

Jenny Loftrup: Det är många kvinnor idag som är lite rädda för den här hormonbehandlingen. Och när det gäller östrogen. När ska man börja äta det? Och är det något att oroa sig för?

Pernilla Ny: Ja, det man vet nu med de här nya rekommendationerna som finns från Läkemedelsverket, så är det faktiskt väldigt viktigt att man börjar nära den här menopausen. Det vill säga sista mensen som man har. Och får man svåra bekymmer med svettningar och vallningar innan den, så vet man ju inte när den kommer. Men då utgår man från genomsnittet. Så runt så där vid 50- till 52-årsåldern vet man att det är relevant och viktigt att man börjar.

Sen vet vi också att man inte ska börja en behandling när man är över 60 år och har haft en blödningsfri period på en tioårsperiod för att då kan man få negativa hälsoaspekter av den här behandlingen.

Så det är viktigt att börja tidigt. Det är också viktigt ur en annan aspekt. Man ska inte lida i onödan när man har svåra bekymmer. Utan då ska man söka vård och få hjälp och börja behandlingen då.

Jenny Loftrup: Men finns det någonting att oroa sig för?

Pernilla Ny: Ja, det som också är väldigt bra med de här nya rekommendationerna är det att man har väldigt nogsamt tittat på det här kopplat till bröstcancer. Som nog, tror jag, alla har hört talas om och haft en stor rädsla inför.

Men återigen då med de nya rekommendationerna och de här studierna där man har gått igenom dem nu på ett helt annat sätt. Så visar det sig att, javisst det finns en liten riskökning. Men, den ökar ju längre man använder det här preparatet. Så därför är det viktigt att när man börjar, ja då ska man ju följas upp av sin förskrivande läkare regelbundet. Så att det här inte fortsätter resten av livet.

Jenny Loftrup: Är det då så att läkaren undersöker så att inte livmoderslemhinnan blir för tjock? För det är väl det som kan vara en grund också för cancer, eller?

Pernilla Ny: Ja och då kan man tänka sig då den här så kallade endometriecancern eller cancer i livmoderna. Men det är viktigt att veta att man behöver inte göra en gynekologisk undersökning med vaginalt ultraljud innan man påbörjar en behandling. Kvinnor överlag som är friska och inte har svåra hjärtkärlsjukdomar eller tidigare bröstcancer, eller pågående bröstcancer förstås, kan använda de här utifrån ett generellt perspektiv.

Sen är det viktigt att man följer upp men i och med att man använder det här gestagena hormonet också, det som jag sa progesteron och gestagen, blöder man ut slemhinnan. Så det behöver man inte följa upp på det viset.

Jenny Loftrup: Men hur är det då om man i stället väljer att äta olika kosttillskott eller havtornsolja. Det är också väldigt potent? Men vad finns det för risker med det?

Pernilla Ny: Ja. Vi i Sverige. Jobbar man inom hälso- och sjukvård här så har vi inte så stor kunskap egentligen om den här alternativa medicineringen. Så det vi kan säga, och återigen som de här rekommendationerna säger, är att vi ska veta att de här fytoöstrogenerna som de då kallas för när de är från växtriket, är väldigt potenta. Det vet vi. Så att man ska aldrig någonsin dubbelbehandla sig med så kallad västerländsk medicin då eller hormoner, och de här tillsammans.

Väljer man att använda alternativ medicinering så är ju det fytoöstrogener så då får man inte den här komponenten med att man blöder ut slemhinnan. Så då får man faktiskt fundera på det att man bör begränsa den här tiden.

Jenny Loftrup: Är det någon fara med att ta dubbelt så mycket havtornstabletter och tänka att nu har jag svåra besvär så nu dubblar jag dosen?

Pernilla Ny: Det kan jag bara spekulera i, men det kan jag nog absolut tänka mig att det är. Man ska vara väldigt försiktig. Och återigen, de är väldigt potenta. Och det är ju fantastiskt, men man ska ha stor respekt för dem, givetvis.

Jenny Loftrup: Men då finns det också det här med fysisk aktivitet. Att det fungerar mot svettningar och vallningar. Men hur mycket ska man röra på sig? Räcker det att gå ut och gå? Eller är det svettas som gäller?

Pernilla Ny: Det är ju jätteintressant och väldigt roligt att den här avhandlingen har kommit ut då och att man har tittat just på det här. Det man ser, som de har tittat på och forskat i, är att det ska vara strukturerad träning och de har just tittat på styrketräning exempelvis. Då ska man göra det här tre timmar i veckan. Tre gånger à en timme. Efter tre månader ska man då kunna se en effekt.

Jenny Loftrup: Men tidigare studier har också visat att annan slags träning som är någorlunda intensiv, också fungerar mot en rad klimakteriebesvär.

Pernilla Ny: Det är just det här att man får det här påslaget så att man får det här endorfinpåslaget, visar det sig. För det kan liksom hjälpa temperaturcentrat som vi har här bak i hypofysen, att det liksom hostar igång och kommer igång igen. Det är det som är vitsen så att säkerligen har all, mycket träning en väldigt fin effekt.

Jenny Loftrup: Men värmevallningar känner nog de flesta till. Men det finns också kylvallningar. Och det är det här då med kroppens termostat. Att den inte riktigt fungerar?

Pernilla Ny: Det kan man säkerligen tänka sig. I mottaningssammanhang så möter jag många som just säger det att de också kan skifta det här. Att de ibland kan bli väldigt varma men sen också bli väldigt kalla. Det finns inte så mycket egentligen skrivet om det utan behandlingen syfta till just svettningar och vallningar. Det är det jag kan säga om det.

Jenny Loftrup: Sen är det välkänt att torra slemhinnor kommer i klimakteriet. Och då kanske man tänker främst på underlivet, men det är ju också ögonen och munnen. Vad finns det där man kan göra för att ta hand om sig?

Pernilla Ny: Det är jättebra att du säger det. Det är där också den här tvärvetenskapliga kunskapsbanken som blir när vi träffas också på den här kursen där vi har många olika professioner. Vi har bland annat tandläkare som går den nu och har god kunskap om munhålan givetvis. Där kan man då se att kvinnor får problem med torra slemhinnor. Men också med ögonen som du ska.

Då är det helt enkelt smörjande salvor och smörjande ögondroppar då som man kan använda sig av om man har den typen av bekymmer. Men just i munhålan så kan det leda till ökad risk för karies och så vidare. Men också smärtsamma tillstånd. Och man ska verkligen då söka sig till en tandläkare som har kunskap om det här.

Jenny Loftrup: Så det blir extra viktigt med tandhälsan under klimakteriet.

Pernilla Ny: Ja.

Jenny Loftrup: Men det är många som har problem med torra slemhinnor i underlivet och vad är det för problem de har?

Pernilla Ny: Det är jättevanligt och det kan verkligen vara ett stort lidande. Man ser att det kommer ungefär så där ett par år efter att man passerade den sista mensen. Då har östrogenet sjunkit till en något lägre nivå så det lyckas liksom inte smörja på det viset.

Jag träffar ju många kvinnor som just pratar om det här och det tråkiga i det är ju det att det påverkar deras sexliv. Det vill säga att de känner lusten men det gör för ont för att ha omslutande sex. Och det här är ju jätteviktigt att vi pratar om. Just studier kopplat till sexualitet visar att det är faktiskt vårdgivaren som måste ta upp det här. För många kvinnor känner sig kanske blyga, man vågar inte ta upp det.

Så det vill jag verkligen säga och här finns det också hjälp att få. Det finns receptfria östrogenpreparat som inte är farliga. Som man kan köpa och prova. Och de har verkligen oftast en väldigt fin effekt just på de här torra sköra slemhinnorna.

Jenny Loftrup: När vi pratar om sex så är det ju också så att minskad sexlust också är ett besvär i klimakteriet. Pratar ni om det?

Pernilla Ny: Ja absolut. Just på den här menopaus rating scale finns det en ruta där man kan fylla i sin påverkan på sexlusten. Och det är jättevanligt att man just säger att det är verkligen negativt påverkat.

Där gäller det verkligen då att man frågar ”hur menar du att det är påverkat?” och är det så att det bara är kopplat till de sköra slemhinnorna, ja då kan man väldigt hjälpa till med den här receptfria östrogenkrämen och använda den. För den bygger liksom upp slemhinnan igen.

Men sen kan det så klart vara lusten och studien visar att kvinnor kan få en påverkad lust. Det vill säga att man känner inte igen sig lika lätt längre i sin sexualitet. Man kanske inte får lika lätt orgasm som man har fått tidigare. Det tar liksom lite längre tid. Men på grund av den här naturliga förändringen i slemhinnan så blir det inte på samma sätt.

Men å andra sidan vill jag också säga att det finns studier som så klart visar att kvinnor får en förändrad och en förbättrad syn på sin sexualitet. För de är inte rädda att bli gravida längre. De är mer nöjda med sin kropp. De är starkare. De kan ta för sig. Så det är som vanligt åt båda hållen.

Jenny Loftrup: Det finns båda sidor när det gäller sexualitet.

Pernilla Ny: Ja.

Jenny Loftrup: Men så är det ju det här med humöret som många upplever går upp och ner. Svänger upp och ner. Lite i stil med puberteten. Är det något som alla upplever?

Pernilla Ny: Det är svårt att veta egentligen hur alla har det. Men de som söker mottagningen där jag jobbar. Det är ju så klart de som har tagit tag i det och vill söka. De upplever sina besvär så att det påverkar dem väldigt negativt. Så det är klart att jag får se en viss typ.

Men när man tittar på forskningen då återigen. Nej, alla har inte alls den här typen, eller de uppger inte att det är ett problem för dem. Men återigen dem jag träffar. Absolut. Det är just den här svängningen, som du säger, man känner igen från tonårstiden. Men också att den här ilskan kan komma väldigt tydligt. Men här brukar jag också prata om, för det gäller verkligen här att du inte liksom gör något frisk sjukt. Det vill säga patologiserar det här och kanske är det så att det är rimligt för den här kvinnan att reagera, att äntligen säga ifrån. Om du förstår vad jag menar.

Jenny Loftrup: Att använda den här aggressionen?

Pernilla Ny: Ja, men när hon själv känner att det blir ett problem för henne, i arbetslivet eller familjelivet. Då är det klart att man funderar kring detta. Men det är inte så att man kan ta ett piller och sedan så blir man lugn och harmonisk. Det är inte alls så det fungerar och det är väl inte det vi vill heller, tänker jag.

Men det är en komplex bild också kopplat till den allmänna hälsan. För det var ju det du inledde med att det psykiska måendet faktiskt kan vara påverkat och vad är orsaken till det? Det är väldigt komplext.

Jenny Loftrup: Ja det är ju väldigt komplext. Hur tänker ni runt det i patientmötet?

Pernilla Ny: Där jag jobbar använder vi oss av ett screeninginstrument först. Ett väldigt kort frågeformulär som heter menopaus rating scale. Det är en tio till femton frågor där man synliggör de här klassiska klimakteriesymtomen, därav humöret också är en. Studier visar ju det att man kan få påverkan på humöret. Då fyller man i det och då diskuterar vi det här, eller jag då med kvinnan. Är det utbrändhet det handlar om? Är det depression det handlar om? Det måste ju också på något vis frias och checkas av innan man kan gå in på att det rent bara hör till klimakteriet.

Jenny Loftrup: För det finns kopplingar mellan depression och utbrändhet och klimakteriet. Men då menar du att det är en del i en helhet?

Pernilla Ny: Men precis och det kan verkligen vara så, återigen, att man kan söka en klimakteriemottagning för att man antingen känner att det här är sista hoppet. Jag har gjort allt. Jag har varit sjukskriven. Jag har varit hemma. Jag har varit utbränd. Jag har… många, många saker. Och sen tänker man att kanske lösningen är det här. Det är klimakteriella problem. Det är det det handlar om egentligen.

Eller så kommer det en kvinna som verkligen är i början av på något vis sin utredning. Hon har tagit tag i det här. Hon känner att det har blivit en förändring.

Men det är väldigt viktigt att man tittar på olika aspekter och inte bara tänker att ja, men det är klimakteriet och sen så gör man någon form av behandling kring det.

För de här kvinnorna är också i en tid i livet där det händer mycket och det är också det att det är en annan tid nu. Många kvinnor är väldigt aktiva i sitt yrkesliv. De är liksom verkligen i sin peak. De har jobbat länge. De har väldigt mycket ansvar. De har väldigt mycket kunskap.

Jenny Loftrup: Du menar att de är i sin prime och så har de ansvar både hemma och på jobbet. Kanske föräldrar som är sjuka och behöver tas hand om.

Pernilla Ny: Ja, det är faktiskt väldigt, väldigt mycket. Och det kan göra vem som helst lite trött. Men återigen, det gäller verkligen att titta så att man hitta rätt där. Så det är därför som vi ska vara flera som jobbar tillsammans för att lösa det här, tänker jag.

Jenny Loftrup: Men hur är det då i vården, om det kommer in en kvinna mellan 45 och 55, finns det vissa saker som man alltid checkar av om man söker för diffusa symtom? Sköldkörteln? Utbrändhet?

Pernilla Ny: Ja det är just det du säger där som är jätteviktigt vid depression. Att man vet om att när hon kommer till mig exempelvis, så kanske hon redan har varit på vårdcentralen och gjort en massa undersökningar. Bra då kan man checka det på något sätt. Men min fråga till henne är så klart alltid: har du kontrollerat din sköldkörtel? För vi vet att exakt samma symtom som man kan på klimakteriet kan man ju få om man har störningar i den. Så att det är jätteviktigt att man gör. Men också att man screenar för depression och det är där då läkaren på vårdcentralen eller företagshälsovården också kommer in. Så det är viktigt att man har gjort, eller gör, det.

Jenny Loftrup: Det här med att vården inte alltid är så lättillgänglig. Det är inte så lätt för kvinnor att hitta och komma till de här klimakteriemottagningarna. För de är få.

Pernilla Ny: De är få. Det vi saknar är så klart någon form av karta över Sverige. Vi vet att fysioterapeuterna har en karta där man kan hitta duktiga kliniker till det man undrar över i just deras profession. Vi skulle ju så klart velat ha det. Det är verkligen ett önskemål men vi har också väg att gå dit. För att det finns ju inte ens alltid vårdgivare som har den kunskapen. Av olika anledningar. Man har fullt upp av annat och det här är inte jämställt i Sverige.

Jenny Loftrup: Nej det är ju inte det men vi har ju mål, jämställdhetsmål med jämlik vård. Men hur går det med de här målen när det gäller klimakteriet?

Pernilla Ny: Precis och det visar återigen den här undersökningen som Socialstyrelsen gjorde att det här är inte jämlik vård. Det är väldigt, väldigt orättvist. För tillgången på professionella, kanske gynekologer, är det ont om i stora delar av Sverige. Det är ont om barnmorskor med den här specifika kunskapen. Det är ont om andra med den här specifika kunskapen. Så att det är ont om kunnig personal helt enkelt. Det vet vi.

Jenny Loftrup: Ja och jag vill hoppa tillbaka till fysioterapeuterna. För det de gör, handlar det om leder? För man kan ju också få värk i leder under klimakteriet?

Pernilla Ny: Ja det vet man för östrogenet har en allmän smörjande effekt i kroppen. Också i hjärnan. I huden som vi pratade om förut. Men också i leder. Så det kan vara relaterat till det. Då är det ju jättefint att träffa en sjukgymnast så att man kan få hjälp med specifik träning. Så kan man gå vidare sen då och fortsätta den här styrketräningen själv.

Jenny Loftrup: Och när klimakteriet går över. Då har man ju fortfarande ingen hög grad av östrogen. Vad händer då? Det här med att smörja hjärnan och så. Kommer man då tillbaka till sin fulla hjärnkapacitet?

Pernilla Ny: Det är väldigt viktigt när man pratar om det här, så att man inte på något vis sprider en bild av att kvinnor blir #knäppa i huvudet” när man kommer till klimakteriet. För så är det inte alls.

Jenny Loftrup: Det förstår jag, för man är ju också i den åldern med så mycket erfarenhet och kunskap att man kan väga upp det?

Pernilla Ny: Precis och det handlar faktiskt om att även om östrogen är ett finns smörjmedel så är det inte så att man blir mindre skärpt. Det handlar inte alls om det utan det är snarare det att man får den här påverkan som vi har sagt. Men sen när den här tiden är förbi. Då är östrogenet stabilt lågt helt enkelt. Det kommer aldrig att ta slut men det kommer att gå ner till en viss nivå och sen stanna där. Kanske är det så att det går trappstegsvis och när det blir ett lite större glapp, ja då får vi påslag. Sen tar det en stund innan vi har acklimatiserat oss, kanske.

Jenny Loftrup: Hur kvinnor upplever klimakteriet beror också på hur de har det i sin situation och på hur omgivningens attityder ser ut. Om det är någonting man kan prata fritt om och hur som helst. Eller om man inte kan göra det?

Pernilla Ny: Ja, det har visat sig i studier att kvinnor som har en hög känsla av sammanhang, det vill säga att man känner sig ganska tillfreds. Och det innebär inte att man inte kan ha ohälsa faktiskt. Men när man har en inställning till livet där man på något sätt ändå kan se att det finns ”nämen om jag gör så här, så funkar det bra. Eller funkar inte det så testar jag det här”.

Man har på något vis en, om man får säga så, kanske en positiv inställning och tar tag i problemen när de kommer.

De kvinnorna hanterar sina klimakteriebesvär bättre och kanske även fast man då objektivt utifrån kan se att den här kvinnan har svåra besvär med sköra slemhinnor och så vidare. Så är hennes upplevelse inte sådan. Det innebär ju så klart inte att hon inte ska ha hjälp. Men just det här att man ser till hela individen och det är det som är så viktigt att vi också stärker dem i vården. Att vi ska stärka de här resurserna som finns och också kanske hjälpa dem att hitta dem. Och det är ett stort arbete så klart.

Jenny Loftrup: Så när man kommer till er mottagning så har ni någon tanke om att ni ska peppa upp kvinnor också.

Pernilla Ny: Ja det stämmer och genom att använda olika typer av samtalstekniker, som det finns flera. Men motiverande samtal är någonting som vi använder på våra utbildningar mycket. Och där är det helt enkelt att man ska utgå från den man har framför sig. Istället för att rapa upp en lista med att det här och det här kan vi göra, så utgår vi ifrån individen och ställer den här frågan. Man kan verkligen öppna upp så, Vad kan jag göra för dig idag? Vad är det som är mest problematiskt?

Eller att vi utgår från frågeformuläret som vi har. Jag ser att du har svarat att du har flera punkter där du har svåra bekymmer. Vad vill du att vi ska fokusera på idag?

Jenny Loftrup: Vad upplever du är det viktigaste i det här patientmötet?

Pernilla Ny: Det är att förklara och ge kunskap. För det uppger kvinnor i olika studier i Sverige men också globalt. Det ser man överallt. Det är samma, var man än tittar på något vis, i kvalitativa studier. Att det är en kunskapsbrist. Och det är det vi måste råda bot på. Det finns mycket kunskap härute. Vi har ju internet som är en fantastisk källa. Men man kan också få väldigt mycket som man inte kan sätta i ett sammanhang. Det är det tänker jag vi som vårdpersonal kanske kan vara duktiga på. Att vi samlar, vad är det du kan? Vad är det du har hört? Sen sätter man ihop det på något vis till en helhet som gör det möjligt för dem att hantera.

Jenny Loftrup: När det gäller attityder. Omgivningen. Våra män. På våra arbetsplatser. Våra barn. Hur kan de tänka runt klimakteriet?

Pernilla Ny: Det handlar ju också om så klart att vi sprider kunskap om det här normala tillståndet. Och också tar bort mytbilder. Att kvinnor blir knäppa eller hysteriska eller aggressiva. Det är inte alls det det handlar om. Utan får man kunskap redan i skolåldern, man ska ha kunskap om hela livets olika skeden. Att amma, att hamna i klimakteriet. Vad är det som händer? För då är det inte konstigt? Då känner man igen det och då kan man stödja. Det är det som är så viktigt. Att man har kunskap och förstår att den här situationen inte är riktad mot mig som partner utan det är någonting annat. Kan vi göra något åt det här? Kan vi hjälpas åt?

Jenny Loftrup: Det är dags att avrunda den här podden. Men jag tänker så här på slutet. Om du skulle skicka med en tanke till dem som har klimakteriet framför sig, eller är mitt i det. Vad skulle du säga då?

Pernilla Ny: Jag tänker att om du har möjlighet så prata med en kunnig personal om det här och särskilt innan du har kommit dit. Och det är det vi också måste jobba på i Sverige. Att ge kvinnor och män och alla andra, kunskap om de här naturliga skeendena innan de händer. För då kan man få kontrollen. Det är det man behöver. Att man inte bara drabbas av någonting. Särskilt de då som drabbas svårt. Man känner igen det. Man vet och kan skaffa sin strategi. Det ger trygghet. Men för att få det måste man ha kunskap.

Jenny Loftrup: Och det sade Pernilla Ny som forskar och undervisar om klimakteriet vid Lunds universitet och jobbar som barnmorska på en klimakteriemottagning.

Tack för att du kom hit!

Pernilla Ny: Tack så mycket.

 

Om du är nyfiken på mer forskning och nyheter om hälsa så hittar du både fler poddar och massor av läsvärda artiklar på var sajt www.vetenskaphalsa.se

Vid ljudspakarna satt idag Patrik Jävert och jag heter Jenny Loftrup. Tack för att ni lyssnade.

Och till alla medsystrar: Det går över.

---