På Klinisk neurofysiologi utreds varför det är näst intill omöjligt för vissa att somna i vanlig tid, eller vad kronisk övertrötthet på dagen beror på. Men många har sömnbesvär och allt ska inte mätas och undersökas på sjukhus.
– Det handlar om ifall en mätning kan göra skillnad för patienten. Det är
svårt att uppskatta sin egen sömn. Oro för att inte kunna sova kan göra det värre, men ofta har man ändå slumrat till och sovit mer än man tror, säger Sofia Backman, överläkare vid Skånes universitetssjukhus och forskare i klinisk neurofysiologi vid Lunds universitet.
Sköter inte sin sömn
Den vanligaste sömnrelaterade sjukdomen är sömnapné, och det är också den utredning som görs mest frekvent. Då får patienten låna hem utrustning under en eller två nätter som registrerar andningen.
– Man kan ha andningsuppehåll när man sover. Det blir inte patologiskt förrän man har minst fem uppehåll på en timme, säger Melinda Vysehrad, biomedicinsk analytiker på avdelningen.
På avdelningen utreds insomnier, svårigheter att somna och att sova en hel natt i sträck. Insomnier kan vara primära eller bero på andra sjukdomar, läkemedel eller stress. Även dygnsrytmstörningar undersöks. Då får man först en aktigraf med sig hem. Det är en rörelsemätare i form av en diskret klocka som under ett par veckors tid används för att kartlägga ett mönster.
– Det är få vuxna som faktiskt har dygnsrytmrubbningar. Men många sköter inte sin sömnhygien, alltså att lägga sig i tid, undvika tupplurar, få dagsljus och fysisk aktivitet.
Dagtrötthet och parasomnier
På avdelningen utreds också hypersomnier, översömnighet under dagen, som kan bero på många orsaker som till exempel narkolepsi. Även när det gäller parasomnier, när kroppen lever sitt eget liv och agerar ut rörelser i sömnen, kan man få svar. Vid parasomnier finns symtom som att gå i sömnen, nattskräck, periodiskt bensparkande, eller störd REM-sömn som ofta innebär att man pratar, skriker, sparkar eller slår i sömnen.