Det onda och det goda kolesterolet. Visst det låter det som en tvekamp mellan den snälla och den elaka häxan i en saga. Kanske är det därför begreppen fått sådant genomslag. Vi gillar ju berättelser där det är enkelt att välja sida. Men vem är det egentligen som är boven i detta drama? Är det verkligen kolesterolet som ska klandras?

LDL och HDL kallas ibland lite slarvigt för det onda respektive det goda kolesterolet. Förkortningarna står för low density lipoprotein och high density lipo­protein. De här båda partiklarna är alltså lipoproteiner, en sammansättning av lipider (fetter) och proteiner.

I vårt blod finns i huvudsak två sorters fetter: kolesterol och triglycerider.

Kroppen använder triglycerider som energikälla, medan kolesterol behövs för att bygga celler och bilda olika typer av hormoner. Kolesterolet är alltså viktigt för kroppen. Därför producerar vi det själva i våra celler, men vi får även i oss det genom födan.

Kemiskt sett är det ingen skillnad på den kolesterolmolekyl vi får i oss via maten och den vi själva producerar.

Påverkar risk för sjukdom

Däremot kommer alltid LDL, det så kallat onda kolesterolet, från mat och HDL, det så kallat goda, från den egna molekylverkstaden. Så här förklarar Marité Cárdenas, professor i biomedicin vid Malmö universitet, hur LDL bildas.

– Kroppen bäddar in kolesterolet i en droppe med fosfolipid, ett slags fett, som ett skyddande hölje. Denna nano­droppe absorberas sedan i tarmen där den tas upp av ett bärarprotein och bildar en jätte­partikel. Denna partikel vandrar sedan runt i kroppen och lämnar efter sig fettmolekyler överallt. Det som blir kvar efter denna åktur är LDL, säger hon.

Vad som även skiljer LDL från HDL är att LDL har ett underskott på vissa protein­er och därmed saknar förmågan att ta upp fett. Till skillnad från HDL som har ett överskott på dessa proteiner och därför kan ta upp fett. Vilket är precis vad HDL-partikeln gör. Den far runt i blodomloppet som en självgående fettdammsugare.

Men det är ingen skillnad på själva kolesterolet i LDL och HDL. Det är bara ett fett bland andra. Och ett fett kan inte vara ont, på samma sätt som en pistol inte kan vara det. Ont blir det först när det hamnar i dåligt sällskap, vilket för oss till Marité Cárdenas pågående forskning som handlar om just det: På vilket sätt LDL:s sammansättning och struktur påverkar dess egenskaper.

– Det finns ett tydligt samband mellan sammansättningen av fetter och protein­er i LDL och risken för att få sjukdomar som Alzheimers, åderförkalkning och andra hjärt- och kärlsjukdomar. LDL är en nanopartikel som byggs upp av tusentals olika molekyler som gör varje LDL-­partikel unik. Inte bara i respektive kropp, utan även mellan varje individ. Jag vill förstå hur denna variation påverkar risken för sjukdom. Till exempel verkar det som att LDL-partiklar som är pyttesmå är de värsta, eftersom de har lättare för att tränga sig in och orsaka skada.

Suger upp dåligt fett

Enligt Marité Cárdenas är det dessutom bara i snitt tio procent av LDL-partikeln som består av kolesterol. Därför är det sällan kolesterolet som är avgörande för hur partikeln beter sig.

Så vad är då kopplingen mellan högt kolesterol och våra unika lipoproteiner? Sådana kliniska studier har inte gjorts än vad Marité Cárdenas känner till, men något hon gärna vill genomföra framöver.

– Vad vi däremot sett är att HDL gärna tar upp mättade fetter, men inte omättade fetter som finns naturligt i kroppen. Så på ett sätt spelar det inte så stor roll vad du stoppar i dig så länge du har en fungerade metabolism, för då kommer lipoproteinerna ändå suga upp det dåliga fettet.

Hur ska man då som lekman och patient, med ett högt LDL-värde, tolka detta?

– Många gånger är det ointressant att mäta totala nivåer av LDL, eftersom det inte säger något om lipoproteinets egenskaper. Men idag finns det inget annat sätt att göra det på. Ett väldigt högt värde ska självklart tas på allvar. Men ett relativt högt värde kan å andra sidan vara ofarligt om du har en gynnsam sammansättning av ditt LDL. Förhoppningsvis kan vår forskning leda till mätmetoder som kan visa det, säger professor Marité Cárdenas vid Malmö universitet.

TEXT: Magnus Erlandsson