I början av 1950-talet visste ingen vad Parkinsons sjukdom berodde på. Sedan öppnade Arvid Carlssons upptäckt av dopamin dörren till världsledande transplantationer av nervceller. Tack vare banbrytande grundforskning inom MultiPark kan nu dopaminceller från stamceller för första gången prövas i en klinisk studie.

Med anledningen av Internationella Parkinsondagen den 11 april publicerar vi nedanstående artikel som belyser den långa resan från upptäckten av dopamin till dagens transplantationer av dopaminproducerande celler.

Vid Parkinsons sjukdom slutar nervcellerna i ett område i hjärnan som styr kroppens rörelser gradvis att fungera. Detta leder bland annat till rörelseproblem och skakningar. Lunds universitets framgångssaga inom Parkinsonforskningen tog sitt avstamp i slutet av 1950-talet då den blivande nobelpristagaren Arvid Carlsson upptäckte signalsubstansen dopamin. Genom denna upptäckt förstod man att Parkinsons sjukdom orsakades av brist på dopamin i de områden i hjärnan som styr våra rörelser; en insikt som kom att bli nyckeln för att utveckla de första behandlingarna.

Grundforskningen vid Lunds universitet banade väg för att utveckla L-dopa, en symptomlindrande behandling där patientens förmåga att röra sig upprätthålls genom att L-dopa omvandlas till dopamin inuti hjärnan och på så vis kompenserar för dopaminbristen; revolutionerande för patienter som lider av sjukdomen. Dessvärre förhindrar L-dopa inte nedbrytningen av nervcellerna. Till slut har så många nervceller försvunnit att L-dopa inte hjälper längre. Forskarna insåg att patienterna behövde fungerande nervceller.

​​​​​​​Första generationens transplantationer

 

I kölvattnet av Arvid Carlssons framgångar började lundaforskaren Anders Björklund och hans kollegor Olle Lindvall och Patrik Brundin att undersöka möjligheterna att transplantera dopaminceller tagna från aborterade foster till det område i hjärnan där de dopaminproducerande nervcellerna slutat fungera. Efter att transplantationerna visat sig lovande i råttor utförde man i Lund världens första transplantation av fosterceller till en parkinsonpatient i november 1987. Forskarvärlden höll andan!

Patienterna förbättrades och när de första fynden publicerades i Science 1990 var framgången ett faktum. Metoden spreds internationellt, om än i liten skala eftersom transplantationerna krävde tillgång till aborterade foster, något som också innebär etiska dilemman. Runt millenniumskiftet uppdagades dessutom ett antal fall i USA där opererade patienter uppvisade ofrivilliga rörelser. En våg av skepticism svepte över transplantationsfältet och kunde ha inneburit slutet av en era framgångsrik Parkinsonforskning vid Lunds universitet.

År 2003 avbröt man transplantationer för Parkinsonpatienter i Lund. Samma år disputerade Malin Parmar. Hon och Anders Björklund insåg att stamcellerna behövde produceras specifikt med syftet att transplanteras så att proceduren kunde standardiseras och göras mer säker. Malin Parmar satte sig i cellodlingslabbet. Att det skulle ta nästan ett decennium av idogt labbarbete för att ens få cellerna att utvecklas på rätt sätt visste ingen av dem.

– De första 9 åren bestod av 90 procent misslyckanden!, minns Malin Parmar.

– Till slut lyckades vi vaska fram en handfull tillväxtfaktorer som fick stamcellerna att utvecklas till dopaminproducerande celler. Att samarbeta med andra och få långsiktigt stöd har varit avgörande för att vi slutligen lyckades.

MultiPark – från molekyl till patient

År 2010 bildades MultiPark, ett strategiskt forskningsområde som bedriver tvärvetenskaplig forskning om Parkinsons sjukdom vid Lunds universitet. Det vetenskapliga arvet stammar hela vägen tillbaka till Arvid Carlssons genombrott och transplantationerna som gjordes på 1980-90 talet utgör en solid bas för grundforskare och kliniker att mötas på.

År 2012 fanns äntligen ett lovande protokoll för att producera dopaminceller. Projektets andra fas tog sin början. Nu gällde det att anpassa insikterna från grundforskningen hela vägen till kliniken så att cellerna skulle kunna prövas på ett säkert sätt i patienter. För detta arbete blev Malins dåvarande postdoc, Agnete Kirkeby en viktig partner, liksom forskarnätverket G-force, ett internationellt samarbete med grupper i USA och Japan, unikt i sitt slag.

– Resan att anpassa stamcellerna för kliniken har varit lite som ett motionslopp. Trots konkurrensen med andra framstående forskarcentra i världen har vi lyckats enas och växeldra det tunga lasset som alla byråkratiska processer innebär genom att dela erfarenheter med varandra. Det är en hårfin balans mellan konkurrens och samarbete, men utan varandra hade vi nog inte orkat hålla ut hela vägen. Att forska är ett maraton; det underlättar om du kan göra det som en stafett tillsammans med dina kollegor, säger Malin Parmar.

Nya generationens transplantationer

Hösten 2022 innebar en milstolpe för den nya generationens transplantationsforskning inom Parkinsonfältet. Läkemedelsverket godkände en ny stamcellsbaserad klinisk studie. Malin Parmar och Agnete Kirkeby som ansvarat för grundforskningen och den transaltionella forskningen bakom detta drog en lättnandes suck. Ett decennium av utvecklingsarbete för att föra experimentell forskning till kliniken var över. Deras arbete har förhoppningsvis möjliggjort användandet av odlade stamceller för framtida transplantationer. På så vis slipper man använda celler från aborterade foster.

De kliniska förberedelserna har involverat många forskargruppsledare inom MultiPark. Gesine Paul-Visse är kliniskt ansvarig för studien och Håkan Widner är medicinsk sponsorrepresentant. Under den långa resans gång har Anders Björklund hunnit bli professor emeritus. Men skrivbordet på biomedicinskt centrum har han kvar. För de nya kliniska studierna sitter den yngre generationens MultiPark-forskare i förarsätet. Och Anders trivs i sin nya roll som kartläsare i passagerarsätet.

– Det är klart att det inte är en lika intensiv upplevelse att inte själv vara den som håller i ratten. Samtidigt är det skönt att slippa de allra tyngsta bitarna med finansiering och dokumentation, att agera hejarklack och ge råd om färdriktningen är otroligt stimulerande. Det är en ynnest att få se sin forskning vidareutvecklas och att få vara med på den resan, tycker han.

Under februari 2023 genomfördes den första transplantation av stamcells-utvecklade nervceller till en person med Parkinson vid Skånes universitetssjukhus. Där vill forskarna undersöka om metoden är säker och huruvida de transplanterade dopamincellerna överlever i patienternas hjärnor och om de kan ersätta nervcellerna som gått förlorade vid sjukdomen. Hjärnavbildning har bekräftat att cellerna hamnat på rätt plats. Det är inte möjligt att anmäla intresse att delta i studien. Även om försöken skulle visa sig framgångsrika återstår många steg för att tillgängliggöra en säker och effektiv behandling för stora patientgrupper. Varje patient är unik. Förhoppningen är att metoden ska kunna skräddarsys för varje enskild patient i framtiden så att det kan erbjudas i ett tidigt stadium av sjukdomen och på så vis förlänga de goda åren.

Läs mer om transplantationen:

Milstolpe för stamcellsbaserad terapi vid Parkinson – första patienten transplanterad

Nervcellerna som kan förändra Parkinsonbehandlingen

Text: MARTINA SVENSSON

Artikeln är tidigare publicerad av Lunds universitet