Allt fler tonåringar och yngre barn söker hjälp för ätstörningar. Mest ökar det bland 13-15-åringar men även bland yngre barn har anorexia blivit vanligare. Även för de riktigt selektiva ätarna finns numera en egen diagnos: arfid.
Ätstörningar är det psykiatriska tillstånd som ökat mest bland unga. Besvären börjar ofta under mellanstadiet för att blomma ut i full anorexi eller bulimi under tonåren. När Region Stockholm kartlade ätstörningar mellan 2011-2021 så hade andelen flickor och kvinnor i ätstörningsvården fördubblats.
– Den yngsta anorexipatient jag har behandlat var sju år. Det vi ser är att anorexi ökar mest bland yngre tonåringar och småtjejer – mellan 8-12 år. De är också mer illa däran.
när de kommer till oss, säger Ulf Wallin, överläkare och forskningsledare vid Region Skånes Ätstörningscentrum.
När unga anorektiker eller bulimiker själva får frågan vad som triggade deras ätstörning blir svaren mycket olika. Ulf Wallin har forskat på och arbetat med patienter med ätstörningar i 40 år. Han menar att det idag finns en sexualisering som gör att småtjejer anpassar sig till någon slags kvinnlighet långt innan puberteten, som för flickor i västvärlden inträffar i snitt ett år tidigare än på 70-talet.
– Pressen på småtjejer har ökat mycket de senaste tio åren. Att vilja sätta en broms och stoppa tiden kan också vara en trigger om kroppen börjar få former tidigt.
Selektiva ätare blir ofta bättre i tonåren
Nio av tio som söker hjälp för ätstörningar är flickor. Men det finns ett undantag: bland de ”superkräsna” som får den nyare diagnosen arfid. Där är hälften pojkar. Arfid står för avoidant restrictive food intake disorder, eller på svenska undvikande/restriktiv ätstörning.
– Ordet kräsen vill jag inte använda. Det har en moralisk dimension, som man ska akta sig för. Om man har arfid så äter man allt man klarar av att äta oavsett om man tycker det är gott eller inte.
Ulf Wallin har varit med och utarbetat kriterierna för diagnosen, som inte har något att göra med rädsla för att gå upp i vikt.
– För att få diagnosen ska det begränsade ätandet leda till en tydlig närings- eller energibrist och/eller ett påtagligt psykosocialt lidande. Det är många barn som inte äter viss mat i perioder men det betyder inte att de har arfid.
Barn med arfid, delas in i tre grupper, de som bara kan äta ett fåtal saker på grund av smak och konsistens, de som är ointresserade av mat och de som är rädda för vad som kan hända när man äter – till exempel att man få ont imagen, mår illa eller sätta i halsen. Den sista gruppen har ofta varit med om något obehagligt, till exempel satt i halsen vid ett tidigare tillfälle. Men i motsats till anorexi och bulimi så blir det oftare lättare för de med arfid i tonåren.
– Det brukar lyfta då ifall det begränsade ätandet beror på en stark känslighet för smak och konsistens. Drivet att vara med kompisar blir allt starkare och för att vara det behöver man kunna äta tillsammans.
Arfid har en ärftlig komponent och hänger i runt en femtedel av fallen ihop med autistiska drag. I de fall när det inte lättar i tonåren är det begränsade ätandet ofta knutet till ångest och autism.
Ointresserade av mat kan lära sig äta efter klockan
Den gruppen inom arfid som är ointresserade av mat har ofta svaga hungerkänslor, men ofta kan de lära sig att äta efter klockan.
– Det är de barnen som är ute och leker och glömmer bort att äta. De är lättdistraherade och här kan finnas en samsjuklighet med adhd.
Ulf Wallin menar att det gäller att inte ge upp.
– När man har provat en viss mat tio gånger då börjar man komma igång, det går lära sig äta mer och mer.
Bantning största triggern för anorexi
På mellanstadiet börjar ofta besvären med anorexi för att stå i full blom på högstadiet, då anorexian ibland övergår i bulimi. Vad som triggar anorexi och bulimi är komplext, men i botten finns svälten.
– Den största riskfaktorn för att drabbas av anorexi är bantning. Men även om man slutar äta och går ner i vikt av andra orsaker som till exempel körtelfeber så kan det trigga sjukdomen.
Anorexia nervosa är ingen modern sjukdom, utan den beskrevs medicinskt redan på 1600-talet, men då som tuberkulos utan hosta. Diagnosen kom 1873.
– Den utmärglade patienten beskrevs som att han hade ”a passion of mind not to eat” och det beskriver ganska väl vad det handlar om – vid anorexi är huvudet fullt av tankar på mat och starka känslor.
Svälten lockar vissa – gener spelar roll
Den kulturella paketeringen med viktfobi och bantning för att bli smal och snygg fanns dock inte på den tiden. För de flesta som bantar och går hungriga blir svälten för jobbig efter ett tag och man går tillbaka till sina vanliga matvanor. Men för anorektiker är det annorlunda. De trivs ofta i bantningen. En del uttrycker att de bara känner sig lugna när de är hungriga, andra fulla av energi vilket kan leda till ett överdrivet tränande. Vissa känner sig till och med euforiska.
– Den sårbarheten har sannolikt med våra gener att göra, inte många känner lockelse till svälten. Det finns ett släktskap både när det gäller metabolismen och den psykiatriska sjukdomen.
Andra börjar istället överäta efter en period av bantning. Om man fastnar i ett mönster av att gå hungrig och sedan äta för mycket så kan det med tiden övergå i bulimi.
Vikten och svälten
Anorexia är den enda av ätstörningssjukdomarna där undervikt är ett diagnoskriterium. Ångest är också centralt, tillsammans med svälten som innebär stora påfrestningar för kropp och själ.
– Den som svälter länge får depressioner och drabbas av pseudoautism. Då blir man mer egocentrisk och ångesten förstärker dina upplevelser – som att man är tjock. Det är också vanligt att man utvecklar tvång. Som tur är går detta över om vikten ökar.
Även om de flesta bulimiker är normal- eller överviktiga spelar svälten en central roll. Efter ett anfall av hetsätning är det många bulimiker som hoppar över både frukost och lunch nästa dag.
– Bulimi handlar om att pendla mellan hetsätning och att inte äta alls. Under en dag utan mat byggs en oxhunger upp. Den blir okontrollerbar och triggar nästa hetsätning.
Bland dom som har arfid är många normalviktiga, men det finns också dom som svälter och är lika underviktiga som anorektiker.
Behandling med familjen fungerar bäst
Det viktigaste för att bli bättre vid anorexi är att komma ut ur svälten. Först när man har gjort det är det dags att jobba med känslor, tankar och beteenden runt maten. Upp till 18 års ålder rekommenderas familjebaserad behandling.
– Tidig viktuppgång ger en god prognos och intensiv behandling baserad på familjeterapi ger bäst resultat. Det har vi evidens för.
Ulf Wallin menar att många föräldrar tror att den psykiatriska sjukdomen är deras fel.
– De är skuldtyngda och tycker att de har provat allt när de kommer till oss. Det första vi får göra är att förklara att det inte är deras fel, föräldrar orsakar inte ätstörningar.
Däremot orsakar sjukdomen stora påfrestningar för hela familjen. Det är enormt jobbigt för föräldrarna att se sitt barn svälta.
– Gemenskapen runt matbordet går sönder och ofta slutar man umgås med andra familjer och släkten.
Det är viktigt att komma igång så fort som möjligt med behandling som fokuserar på viktuppgång. Det kan handla om att ta en paus från skolan samtidigt som föräldrarna vabbar och på så sätt kan stötta vid alla måltider och försöka förhindra kräkningar.
– Barnet eller tonåringen har det väldigt jobbigt vid matbordet och behöver tröst. Jag brukar fråga föräldrarna hur de brukar trösta när barnet är ledset. Varje familj behöver hitta sitt sätt.
”Låt mig vara ifred”
Till Ätstörningscentrum i Lund kan familjen få komma och bo i en särskild lägenhet och äta sina måltider*. Om man är ensamstående kan till exempel mormor vara med, två vuxna behövs för behandlingen.
– De behöver träna sin förmåga att hantera ångesten och stå emot lockropen från svältens sirener.
Anorektiker är ofta avvisande mot både doktor och föräldrar på grund av den rädsla och ångest som de måste möta och stå ut med för att klara av att äta.
– Det som är karaktäristiskt för alla de som jag har mött genom åren är att de vill bli lämnade ifred.
Lever ett i stora delar friskt vuxenliv
En studie vid Göteborgs universitet följde patienter med anorexia under 30 års tid. De gjorde nedslag 6, 10, 18 och 30 år efter insjuknandet i ungdomen. Det visade sig att de som hade en ätstörning som unga till stora delar lever friskt vuxenliv. Men det förekom episoder av sjukdom.
– De hade jobb och familj precis som de som inte varit sjuka. De som hade anorexia i tonåren fick faktiskt fler barn än de i kontrollgruppen, något som överraskade.
Hälften av patienterna med ätstörningar hade ingen psykiatrisk diagnos alls som vuxna. Bland de som hade anorexia som fortfarande hade en diagnos som vuxna, kunde det vara en ätstörning eller en annan psykiatrisk diagnos som depression, ångesttillstånd eller tvångssyndrom. Men när det gäller dom som hade arfid som barn och unga, fanns inte samma variation på diagnoser i vuxenlivet. Det visade en av Ulf Wallins studier. Antingen var de friska eller hade fortfarande arfid.
Men det går inte bra för alla. När det gäller anorexia dör en av tio som en konsekvens av sjukdomen. Jämfört med en frisk person är risken att dö förhöjd sex gånger. Svälten ger depressioner som kan leda till suicid. Men oftast är det hjärtat som inte klarar av svälten utan ger upp.
– Anorexia nervosa är den dödligaste psykiatriska sjukdomen. Även anorektiker som är mycket intelligenta och välformulerade lider av svår psykiatrisk sjukdom. Vi kan inte lämna dem ifred.
Text: Jenny Loftrup
*Just nu (dec 2022) är familjebehandlingslägenheterna stängda i Lund på grund av omorganisation, men ska öppnas igen.
Vetenskapliga artiklar:
