Den vanliga och mer aggressiva formen av hiv kallas hiv-1. Men det finns även en mildare och mer långsam virusvariant som fått namnet hiv-2. Den finns främst i Västafrika, där även en del är dubbelinfekterade av båda virusen. Något som faktiskt har gett dem en långsammare sjukdomsutveckling.

I början av 1980-talet började hiv-pandemin spridas över hela världen. I mitten av 80-talet såg man de första fallen av utvecklad aids dyka upp i västra Afrika – personer som dock visade sig testa negativt för hiv-1. Då upptäckts en ny variant av viruset, som fick namnet hiv-2. De som smittats med hiv-2 utvecklar infektioner och aids på nästan identiskt samma sätt som vid hiv 1, men sjukdomsförloppet tar ungefär dubbelt så lång tid.

– Hiv-2 har sitt ursprung från apor i Västafrika och är främst spritt i Guinea Bissau. En tänkbar förklaring kan vara det utdragna krig som tidigare härjade i landet och de blodtransfusioner, skador och ökad smittspridning som kommer med krig, säger Hans Norrgren, forskare i infektionssjukdomar vid Lunds universitet och överläkare på Skånes universitets­sjukhus.

Svårt att studera hiv-2

Han bodde i Guinea Bissau under några år i början på 90-talet och var med och inledde en studie på 4 700 personer, som forskarna sedan följt under 20 år. Ungefär fem procent av studiedeltagarna bar på hiv-2 från början eller infekterades under studiens gång. Sjukdomen är svår att studera eftersom den tar lång tid att utveckla och virusmängderna i blodet är låga. Forskarna hade dock hunnit få ingående kunskaper om symtom och sjukdomsförlopp innan bromsmedicinerna började användas i Guinea Bissau i mitten av 2000-talet. Men när det gäller symtomfria personer med hiv-2 har rekommendationerna inte varit helt tydliga:

– Att det tagit så lång tid beror dels på att man länge underskattade sjukdomens dödlighet. Våra resultat visar dock tydligt att nästan alla med hiv-2, förr eller senare utvecklar sjukdomssymtom.

Mildare förlopp för dubbelinfekterade

I sina studier upptäckte forskarna också att det finns en immunologisk mekanism som bromsar sjukdomsförloppet, om en person blir dubbelinfekterad av båda hiv-varianterna:

– Eftersom vi har kunnat följa våra hiv-2-smittade i över två decennier, ser vi att de som först fått hiv-2 och där­efter smittats med hiv-1, har en långsammare sjukdomsutveckling än de som endast har hiv-1. Det skulle kunna bero på någon typ av korsimmunitet, som gör att de får vissa antikroppar och därmed ett mildare sjukdomsförlopp, säger Fredrik Månsson, forskare i kliniska infektionssjukdomar vid Lunds universitet och specialist­läkare på Skånes universitetssjukhus i Malmö.

Viktig förstå bromseffekten för vaccinforskningen

Detta är klart intressant, med tanke på svårigheterna att hitta ett effektivt vaccin mot hiv. Det har under årens lopp kommit fram flera vacciner, men de flesta har varit en stor besvikelse och ingen har haft mer än en 30-procentig effekt i att skydda mot ny infektion.

– Hade vi kunnat förstå vad som låg bakom den bromsande effekten hos dubbel­infekterade, kanske det skulle kunna bidra till att utveckla ett mer effektivt vaccin, menar Fredrik Månsson.

Hiv-2 blir mindre och mindre vanligt i Västafrika och i Sverige finns bara ett fåtal fall. Även när det gäller hiv-1 är den inhemska smittan i Sverige låg och det finns nu en effektiv kontroll, genom före­byggande behandling av risk­grupper. Huvuddelen av de som smittas, blir det utomlands genom sexuella kontakter.

– Det märks i de senaste årens statistik, där pandemis reserestriktioner har inneburit att antalet nysmittade sjunkit, avslutar Hans Norrgren.

Läs även: Vi är inte vår sjukdom (länk till personlig berättelse)

Text: ÅSA HANSDOTTER

Fakta hiv

Hiv (humant immunbristvirus) är ett så kallat retrovirus, vars arvsmassa integreras i det mänskliga genom­et. En hivinfektion läker därför inte ut spontant, utan den som har blivit infekterad med hiv bär på viruset resten av livet. Viruset bryter gradvis ner kroppens immunförsvar vilk­et gör individen mottaglig för andra infektioner. Utan behandling kan kroppen inte längre bekämpa infektionerna och personen utvecklar förvärvad immun­brist eller aids (aquired immuno­deficiency syndrome).

Idag finns ingen bot mot hiv men modern behandling med bromsmedicin gör att man effektivt får kontroll över viruset och förhindrar på så sätt sjukdomsutveckling. Utan påvisbart virus i blodet finns inte längre någon risk för sexuell smitta och personen kan leva ett normalt liv trots hiv.

Hiv är mycket mutationsbenäget vilket innebär utmaningar vad gäller behandling som kräver god följsamhet, för att förhindra resistensutveckling. Det är även ett problem vid vaccin­utveckling där skyddande vaccin bör täcka de olika varianterna av hiv som uppkommer efter hand som viruset förökas och muterar i bäraren.