Textversion

Du lyssnar på en podd från Vetenskap och hälsa och jag som heter Jenny Loftrup sitter här i studion i Lund, med min kollega Eva Bartonek.

Jenny: Vi har båda för en stund sedan ätit frukost och frågan är om det var rätt saker vi petade i oss.

Vad åt du till frukost Eva?

Eva: Jo, jag åt havregrynsgröt, precis som jag brukar med lingon och blåbär till.

Jenny: Det låter extremt nyttigt…

Eva: Jaa, jag vet inte det, men jag tycker det är gott i alla fall. Speciellt om bären är egenplockade från Småland…

Jenny: Ja.

Vi är precis på väg ut med en ny tidning här på Vetenskap och hälsa och den har två teman. Ett av dem handlar om maten vi äter, alltså vår kost och hur den påverkar hälsan.

Eva: Ja och det andra temat i tidningen är minnet och det har vi redan pratat om i en annan podd.

Jenny: Bra att du kom ihåg det…

…men vad är egentligen bra mat?

Eva: Ja, vi på Vetenskap och hälsa har träffat flera olika forskare som studerar olika aspekter av hur kosten påverkan vår hälsa men det finns två saker som nästan alla nämner.

Det ena är att det inte handlar om några enskilda superlivsmedel som ska fixa allt och skulle ha stor positiv effekt på vår hälsa. Utan det är våra matmönster, en kombination av hälsosamma livsmedel som samverkar, som är det viktiga.

Och det andra som de flesta nämner är att det är svårt att forska om kost

Jenny: Varför är det svårt att forska om kost?

Eva: Jo, ett problem är att insamlingen av data bygger till stor del på självrapportering. Folk får svara på enkäter om vad och hur mycket det äter eller så får de fylla i matdagböcker. Och där tenderar vi att vara inte helt fullständiga i våra svar, om man säger så.

Antingen för att vi faktiskt glömmer den där extra kakan som vi stoppade i oss igår eller att vi kanske berättar att vi åt en kaka när vi i verkligheten kanske åt två eller till och med tre.

Jenny: Ja, jag kan tänka mig att glömma en och till och med två kakor. Men kan man inte också misstänka att folk ”skärper till sig” när de ingår i en studie och äter väldigt ordenligt?

Eva: Jo, den risken finns absolut. Det finns också en tendens att de som tackar ja till att delta i en sådan här studie är faktiskt intresserade av kost och hälsa och har därför sundare matvanor än genomsnittet.

Men, om vi skulle återvända till frågan om bra mat. Jag som är tillräckligt gammal kommer ihåg Socialstyrelsens stora kampanj på 1970-talet där vi uppmanades att äta sex till åtta skivor bröd om dagen.

Jag minns från skolan att brödet hade en framstående plats i skolmatsalen och man förväntades att äta minst en knäckemacka med smör och ost tillsammans med den lagade maten. Och jag har för mig att jag inte var så förtjust i det…

Jenny: Men, det var jag. För mig var knäckebrödsmackan en räddning i skolbespisning, då blev man mätt den dagen också…

Eva: Ja, tänk så olika man kan vara.

Sedan kom en period där vi uppmanades att undvika fett i alla dess former. Som väl var så nyanserades den uppmaningen så småningom. För vi behöver fett, men av rätt sort och i lagom mängder. Och så småningom blev sockret den stora boven som vi skulle akta oss för.

Jenny: Det här kan låta lite snurrigt, men vad säger forskningen? Vetenskap och hälsa har ju intervjuat Charlotte Erlanson Albertsson, som är seniorprofessor i medicinsk kemi vid Lunds universitet. Hon har faktiskt forskat om både socker och fett. Vad säger hon?

Eva: Hon menar att fett blev bannlyst eftersom det höjde kolesterolvärdet. Men sedan lärde man sig att det fanns olika sorters fetter, både mättade, omättade och fleromättade. Och det är framför allt de så kallade fleromättade som är bra för oss.

Jenny: Men vad är det för skillnad och hur kan vi veta vilka fetter som finns i olika slags mat?

Eva: Om man ska förklarade det på ett enkelt sätt så beror skillnaden mellan mättade och omättade fetter på hur fettsyrorna, som fetterna består av, är uppbyggda. Mejeriprodukter som ost, mjölk, creme fraiche och smör, består till stor del av mättat fett och för lite fleromättat fett. Så vi bör äta mer av de omättade fettet. De finns till exempel i fet fisk, rapsolja, olivolja och nötter.

Jenny: Och sedan började man varna för sockret. Vad är problemet med att äta mycket sött?

Eva: Socker handlar inte bara om kakan till kaffet eller marmeladen på smörgåsen. Socker finns tillsatt i många olika livsmedel utan att vi tänker på det. Problemet är att mat med mycket tillsatt socker innehåller ofta lite näring.

Så om man äter och dricker mycket sött så blir det svårt att få i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler som kroppen behöver utan att samtidigt få i sig för mycket kalorier.

Lyckas vi inte förbränna energin från sockret så lagras överskottet som fett. Särskilt lurigt är det med sötade drycker för de ger många kalorier utan att mätta.

Jenny: Men kan man inte byta sockret mot sötningsmedel med färre kalorier?

Eva: Nja, det kan man i och för sig. Men där menar Charlotte Erlanson Albertsson att hjärnan inte får samma återkoppling som den får av socker. Det gör att vi har svårt att begränsa vårt intag av mat sötad med sötningsmedel. Vi äter för mycket helt enkelt.

Dessutom har det på senare tid kommit några studier som pekar på att sötningsmedel påverkar tarmbakterierna på ett sätt som inte är bra. Men de här studierna är gjorda på möss så det får man ta med en nypa salt. Möss är inte människor så resultaten går inte att överföra rakt av.

Jenny: Tarmbakterierna är viktiga för oss. Vi har så mycket som ett till två kilo bakterier i våra tarmar och de är viktiga för de stimulerar immunförsvaret.

Eva: Det stämmer, tarmen anses vara kroppens största immunologiska organ, alltså sånt som har med immunförsvaret att göra.

Men det börjar också komma forskning som menar att tarmflorans sammansättning kan kopplas till psykisk ohälsa, cancer, typ-2 diabetes, övervikt bara för att nämna några exempel.

Jenny: En av våra skribenter har träffat Louise Brunkvall. Hon är näringsfysiolog vid Lunds universitet och forskar på tarmflora. Vad har hon att säga?

Eva: Hon menar att tarmfloran varierar mycket mellan olika människor. En del av variationen beror på vårt genetiska arv och att den också ändras med ålder. Så det är två faktorer som vi inte kan påverka.

Sjukdomar och mediciner påverkar också tramfloran. Framför allt antibiotika kan slå ut större eller mindre delar av tarmfloran och det kan ta lång tid innan den återhämtar sig.

Men vår livsstil och våra matvanor påverkar också i allra högsta grad. Enkelt uttryckt kan vi påverka bakteriesammansättningen i våra tarmar med vad vi matar dem med.

Jenny: Så vad ska man äta för att både tarmfloran och vi ska må bra?

Eva: Mer fiberrik kost och mindre kött och socker är något som våra tarmbakterier verkar må bra av. För att studera detta har Louise Brunkvall tagit hjälp av befolkningsstudien Malmö offspring study, eller MOS som den förkortas.

Jenny: Offspring study? Det betyder väl studie på avkommor?

Eva: Det stämmer och att det kallas så beror på att här deltar barn och barnbarn till deltagare i en annan studie: Malmö kost-, cancer-studien som gjordes på 90-talet.

Resultaten från MOS-studien håller fortfarande på att analyseras, men preliminära resultat visar på att mer fibrer i form av baljväxter, grönsaker, frukt och fullkorn är bra både för människors och bakterier hälsa.

Så genom att äta varierat kan vi bidra till en större variation av bakterier i tarmen. Och en stor mängd olika bakteriearter i tarmfloran är tecken på en frisk tarm som då påverkar vårt immunförsvar på ett bra sätt.

Jenny: Ja, då gäller det att äta allsidig kost.

Man ska alltså ändra sina matvanor så att både vi och våra tarmbakterier blir glada och mår bra.

Men det här med livsstilsförändringar är inte alltid så enkelt?

Eva: Nej, det är inte alls enkelt och risken är stor att man faller tillbaka i gamla mönster.

Men till exempel för dem som blir diagnostiserade med typ 2-diabetes är det viktigt att kunna kontrollera sitt blodsocker och där spelar livsstilen en jättestor roll. Det påverkar hur sjukdomen kommer att utvecklas.

Vetenskap & hälsa har pratat med Emelia Mellergård som är psykolog och forskar om blodsockerkontroll och diabeteshantering. Hon menar att det gäller att hitta den inre motivationen till förändring så att vi orkar hålla fast vid förändringen över tid.

Jenny: Vad menas med inre motivation?

Eva: Exempel på inre motivation är när man till exempel verkligen längtar efter att ge sig ut och springa. Och inte bara ge sig ut för att man vet att motion är bra för hälsan.

Jenny: Det låter ju bra med inre motivation, men det är väl just det som de flesta snubblar på. Att den inre motivationen saknas och då inte orkar man inte hänga i. Har hon några knep för att göra lättare att ändra sina matvanor?

Eva: Ja, hon säger så här, och jag citerar: ”För att framgångsrikt kunna ändra sina ätmönster är det viktigt att bli medveten om sina känslomässiga reaktioner genom att göra en kedjeanalys, det vill säga Vad hände? Vad tänkte jag? Vad blev min reaktion? Och vilka konsekvenser fick de?”

Hon menar också att det är viktigt att förenkla processen och jobba med delmål och fundera på vilka mindre förändringar som man kan göra för att få en bättre hälsa.

Jenny: Aha, menar hon att vi behöver komma bort från det här svartvita allt eller inget-tänket? Lite mer ”Good enough”?

Eva: Just det. För det är de små förändringarna som oftast leder vidare.

Det här tänket blev starten till något som kallas för Livsstilsverktyget som Emelia Mellergård var med och utvecklade tillsammans med Anders Rosengren och andra kollegor vid Lunds och Göteborgs universitet.

Och du Jenny vet lite mer om det här Livsstilsverktyget, vad går det ut på?

Jenny: Ja, det är en app som är öppen för alla över 35 år och den är gratis. Läkaren och forskaren Anders Rosengren såg hur svårt det var för hans patienter att ändra sin livsstil.  Trots att man har kunskap om att man ska motionera äta bra mat osv.

I Livsstilsverktyget får man välja själv vilka teman man vill fördjupa sig i och det handlar om att hitta sin motivation och att ta det i tillräckligt små steg så det inte blir övermäktigt.

Så man läser om forskning eller lyssnar på föreläsningar och sen får man själv reflektera. Det kan vara över frågor som – vad är det minsta jag kan göra för att äta bättre? Eller för att röra mig mer? Till stora existentiella frågor som hur vill jag mitt liv ska se ut? Vad är egentligen viktigt för mig?

Eva: Du har också träffat en man, som har använt sig av verktyget. Vad jag förstår var han en riktig gottegris och det ledde till att han kollapsade och fick beskedet att han hade diabetes.

Vad hände sen och hur har det gått för honom?

Jenny: Jag har intervjuat Kazuki Iwanaga, en man som ursprungligen är från Japan och som enligt honom själv blivit försvenskad och var mycket förtjust i fika.

Men han lyckades lägga om sin kost, blev av med övervikten och fick bättre blodsocker, kolesterol och lägre blodtryck. Och nu har det gått flera år och han går inte upp igen.

Eva: Det låter fantastiskt, för det är väl den svåra biten, att inte gå upp igen?

Jenny: Han menar att det handlar mycket om reflektion och kunskap och att se en helhet i livet – han började fråga sig själv på allvar varför han gjorde och åt saker som inte var bra för honom, genom det här Livsstilsverktyget.

Så nu har han en ny definition för vad som är livets goda. Han vet vad det är värt att vara frisk. Så varje gång han nu sträcker sig fram för att ta en kaka säger han att det dyker upp någon tanke som får honom att sänka handen igen.

Eva: Det låter imponerande – det är dit man skulle vilja komma…

Jenny: Sedan pratas det mycket om antiinflammatorisk kost och googlar man på det så får man träffar på gurkmeja, bär, mörk choklad och lite annat.

Men vad är antiinflammatorisk kost och finns den överhudtaget?

Eva: Jag har träffat en forskare, Cecilia Holm som är professor i molekylär endokrinologi vid Lunds universitet. Hon hjälpte mig att reda ut begreppen lite. Hon forskar i första hand kring kopplingen mellan typ 2-diabetes och fetma men har också studerat hälsofrämjande effekter hos olika bär.

Hon menar att begreppet antiinflammatorisk kost hade aldrig uppstått om vi inte hade börjat äta mycket av det hon kallar inflammatorisk kost. Med det menar hon kost som är rik på snabba kolhydrater, rik på mättade fetter och innehåller lite eller inga fibrer. Typ snabbmat… Och sådan kost leder till inflammation.

Jenny: Okej då men vilka livsmedel är antiinflammatoriska typ super food?

Eva: Precis som flera andra forskare så menar Cecilia Holm att det finns inga antiinflammatoriska superlivsmedel.

Det handlar i stället om att äta en hälsosam kost som består av många olika hälsosamma komponenter som samverkar.

Medelhavskosten är det mest kända exemplet på hälsosam kost, det har visats i flera olika studier. Och här kan jag passa på och säga att för den som är intresserad av att fördjupa sig i frågan så kommer vi att lägga länkar till vetenskapliga artiklar om Medelhavskost på vår hemsida i anslutning till podden.

Jenny: Men vad menas med Medelhavskost, det kan väl knappast vara pizza?

Eva: Nej, en hälsosam Medelhavskost är rik på frukt, grönsaker, bönor, omättade fetter, fibrer och måttliga mängder kött och mejeriprodukter. Och sedan är det faktiskt så att en motsvarande hälsosam sammansättning hittas i den nordiska kosten som består av mycket fisk, våra nordiska bär, grönsaker, fullkornsprodukter, rapsolja istället för olivolja, magra mejeriprodukter och magert kött.

Jenny: Men var kommer då alla påståenden om olika superlivsmedel – så kallad superfood från?

Eva: Det har gjorts studier även på enskilda komponenter i livsmedel, till exempel flavonoider som finns i mörk choklad eller polyfenoler som finns rikligt i mörka bär och anses fungera som antioxidanter. Och det går att visa att de har effekt.

Jenny: Så vad är problemet då?

Eva: Problemet är att man skulle behöva äta väldigt stora mängder av till exempel bär eller choklad för att uppnå den antiinflammatoriska effekten och det skulle säkert få en massa andra negativa effekter.

Ett annat argument varför de här påvisade effekterna inte går att översättas i kostråd är att de ofta är gjorda antingen i cellodlingar i provrör eller på möss.

Jenny: Och sådana resultat går inte att översätta till människa rakt av?

Eva: Nej, det gör det inte. Vill man veta vad det har för effekt på människor så måste man studera det i kliniska studier, alltså studier på människor.

Så studier gjorda i provrör eller på möss är viktiga för att förstå de bakomliggande mekanismerna men måste tolkas med försiktighet.

Jenny: Ja, nu höll vi på att grotta ner oss i matens enskilda beståndsdelar och molekyler. Men du har också intervjuat en matetnolog som menar att mat är så mycket mer än bara näring.

Eva: Jag har träffat Håkan Jönsson som är docent i etnologi, det vill säga läran om kultur och vardagsliv i olika sammanhang. Och han menar att måltiden har fyra grundläggande funktioner där att ge näring är bara en av dem.

Jenny: Vilka är de andra tre då?

Eva: Jo, måltiden har också en social funktion, sedan har maten en individuell påverkan på var och en av oss och sedan har ätandet en storbetydelse för rytmen i våra liv.

Jenny: Det där lät ju intressant men kanske inte helt solklart. Kan du ge exempel?

Eva: Med den sociala funktionen menas att måltiden blir en mötesplats där vi får möjlighet att byta åsikter med varandra, lära oss att umgås, få vänner och så vidare. Talesättet ”Att bryta sitt bröd med andra ” visar på något grundläggande som människan har gjort i alla tider.

Samtidigt är det så att det jag stoppar i munnen påverkar bara mig. Man kanske blir mättare, gladare, ledsnare, piggare, tröttare eller något helt annat av att äta men den upplevelsen är helt individuell.

En grupp människor som delar en måltid, som sitter runt samma bord, kan påverkas helt olika av måltiden.

Jenny: Och hur var det med maten och rytmen i livet?

Eva: Måltiden hjälper oss att dela in dygnet i olika delar, vi äter frukost på morgonen, lunch mitt på dagen oftast, middag och så vidare.

Veckan i olika dagar, vi kanske äter olika på vardagar och helger, den markerar högtider osv. Och det hänger också ihop med vårt arbete.

Så måltidsrytmen har förändrats genom tiderna. Under bondesamhället åt vi vid tider som passade arbetet i jordbruket, det var kanske korna som styrde. Sedan kom det industriella samhället där mattiderna styrdes av fabriksvisslan.

Och idag, med de flexibla arbetstiderna är måltiderna kanske inte så fasta längre. Och inte platsen heller. Vi kanske äter samtidigt som vi jobbar eller medan vi förflyttar oss.

Jenny: Detta att maten ska uppfylla de fyra funktionerna låter inte helt okomplicerat. Att få det att fungera om de olika funktionera ska haka i varandra samtidigt som det ska fungera i en grupp varje måltid?

Eva: Det är inte helt enkelt. Och Håkan Jönsson beskriver faktiskt måltiden som en demokrati där vi hela tiden behöver kompromissa för att tillgodose allas intressen efter bästa förmåga.

Det har också blivit en allt större utmaning att bjuda en grupp människor på middag. Det räcker inte med att hålla koll på eventuella allergier. Nuförtiden behöver man också ha koll på olika matpreferenser. Vem är vegeterian? Vem är vegan? Vem äter fisk men inte rött kött och så vidare?

Men Håkan Jönsson tror att det håller på att ändra sig igen, att det håller på att ske ett generationsskifte.

Jenny: Hur då menar du?

Eva: Han berättade att på 80- och 90-talen kom två stora förändringar. Först  började vi öppna oss för omvärlden och plocka in matinfluenser från utlandet. Jag som är uppvuxen i Linköping kommer ihåg när den första pizzerian öppnade i stan i mitten på 70-talet, det kändes riktigt exotiskt att beställa en capricciosa.

Jenny: Men nuförtiden betraktas pizzan nästa som husmanskost. Men vad var den andra förändringen?

Eva: Den andra förändringen handlar om det som kallas för gastronomisering.

Det betyder att både matlagningen och ätandet gick från att handla om hushållning och få i sig näring till att njuta av maten. Det nya normala blev att äta för att det var gott, inte enbart för att man behövde det. Och vi började köpa på oss en massa häftiga köksprylar och började fokusera på bra råvaror och mat lagad från grunden. Åtminstone på helgerna.

Men nu tror Håkan Jönsson att det här håller på att vända igen.

Jenny: Det låter lite konstigt, jag tänker att alla vill väl ha fina råvaror. Varför kommer det att vända?

Eva: Han menar att hållbarhetsfrågorna har börjat bli viktiga när vi väljer vad vi ska äta. Det kan till exempel handla om att industrimaten har börjat komma tillbaka i form av olika köttsubstitut. Och så tror han att vi kommer att börja värna mer om måltidens sociala funktion igen och att de individuella preferenserna kommer att tonas ner lite.

Jenny: Då ser vi fram emot att det ska bli enklare att umgås över en bit mat. Det här får bli ett bra avslut på den här podden från Vetenskap & hälsa.

I det här avsnittet har vi gett er några smakprov från vår nya tidning som den här gången handlar om minnet, maten och vår hälsa.

Vi har precis publicerat tidningen digitalt på vår hemsida och där finns också möjlighet att beställa papperstidningen gratis. All information hittar du på www.vetenskaphalsa.se/tidskrift

Vi som har gjort podden heter Jenny Loftrup och Eva Bartonek och vår ljudtekniker har varit Patrik Jävert.

Tack för att ni har lyssnat!

---