Det är tisdag eftermiddag på patologen i Lund och cancerforskare David Gisselsson Nord sitter framför sin dator och studerar ett detaljerat foto av en njure. Njuren kommer från en sexårig pojke och har opererats bort efter det att han diagnostiserats med Wilms tumör – en cancerform som nästan uteslutande drabbar barn under sex år.

– Men man kan leva med endast en, eller delar av en njure utan att det påverkar ens dagliga liv, säger David Gisselsson Nord, överläkare vid Skånes universitetssjukhus och professor på Lunds universitet.

Hans forskning handlar om att förstå varför det går så dåligt för vissa barn med Wilms tumör, trots att överlevnaden generellt är mycket hög för just den här typen av cancer. För att kunna göra en genetisk analys och på så sätt förstå vilken typ av tumörform som pojken har, har han tagit vävnadsprover från olika ställen i njuren.

– Vår forskning har visat att inom en och samma tumör kan resultatet skilja sig åt, så att en biopsi visar en mildare form av cancer och en annan visar på en mer aggressiv. Därför är det viktigt att ta många vävnadsprover från flera olika delar av samma njure.

Mild behandling vid lite risk för återfall

”Cellkorvarna” som man får ut från biopsin behöver innehålla tillräckligt mycket DNA-material för att forskarna sedan ska kunna göra en så kallad helgenomsekvensering, som innebär att man läser av barnets hela arvsmassa. Denna metod har ytterligare förbättrat möjligheterna att ställa rätt diagnos för de unga patienterna.

– Just i den här pojkens fall skulle jag bli superförvånad om han fick ett återfall, eftersom han är en av de som drabbats av den mindre aggressiva formen. För honom ligger fokus istället på få en så skonsam behandling som möjligt, eftersom biverkningar efter strålning, operation och cellgifter är något som man vill undvika. Men för att våga ge mindre tuff behandling, måste vi förstå vilka varianter av Wilms tumör som inte behöver det tunga artilleriet.

Tumörens genetiska profil viktig

Ungefär tio procent av barnen får återfall och då är prognosen för överlevnad bara 65 procent. De som får tillbaka sin cancer har visat sig ha många olika typer av genetiska mutationer, vilket innebär att risken är stor att vissa celler överlever cellgiftsbehandlingen. Sedan är det fritt fram för tumörcellerna att växa till sig.

– När det gäller barncancer är det inte spridningen av tumörcellerna som är avgörande – utan det är just den genetiska biologin bakom som inverkar mest för hur prognosen blir. Den stora utmaningen är alltså att hitta en stabil molekylär markör, som visar vilken genetiska profil tumören har. Som det är idag varierar den genetiska profilen beroende på var i njuren man tar provet, vilket är ett stort kliniskt problem, avslutar David Gisselsson Nord.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Artikeln är tidigare publicerad av Lunds universitet med anledning av världsnjurdagen 10 mars. Artikelförfattaren Åsa Hansdotter sammanstrålade med forskaren David Gisselsson Nord för ett samtal om Wilms tumör, även kallat nefroblastom, en elakartad tumörform som nästan uteslutande uppträder under småbarnsåren.