Forskare är inte alltid överens, något som blev tydligt för allmänheten under pandemins början. Det pågick stundom hetsiga diskussioner kring till exempel användningen av munskydd, testning och smittspårning eller om samhälle skulle stängas ner helt. Många upplevde det som förvirrande. Men varför kommer forskare ibland fram till olika slutsatser, hur fungerar den vetenskapliga processen och vilka resultat kan man lita på?

– Att forskare kommer fram till olika resultat kan bero på flera olika saker. Klinisk forskning* bygger alltid på ett urval, man kan inte studera hela befolkningen utan måste begränsa det till en mindre grupp. Då kan det slumpa sig så att de grupper som olika forskare väljer att studera skiljer sig något. Eller så kan det bero på att forskare använder olika metoder när de analyserar sina resultat, förklarar Stefan Jovinge. Han är forskningschef på Skånes universitetssjukhus och professor i kardiologi.

(*Med klinisk forskning menas forskning som handlar om att diagnostisera, förebygga och behandla sjukdom och som utförs i kontakt med patienter)

Att resultat skiljer sig åt kan också bero på felaktigheter, till exempel att forskare gjort misstag då de planlagt studien, använt fel analysmetoder eller att en del studier är oskickligt genomförda. Tyvärr förekommer även fusk antingen med påhittade data eller manipulerade data, även om det är ovanligt.

– Vi får dock inte glömma att forskningens själva essens är diskussionen och det ständiga ifrågasättandet.

Den naturvetenskapliga metoden som används inom medicinsk forskning bygger på ett kritiskt förhållningssätt, att ständigt ifrågasätta både sina egna och andras resultat och att finslipa den befintliga kunskapen.

Hypoteser verifieras eller förkastas

Forskning börjar alltid med en hypotes, ett antagande man vill undersöka. Hypoteser formuleras ofta utifrån det befintliga kunskapsläget som behöver fördjupas eller så görs en mindre pilotstudie med syftet att generera uppslag till hypoteser. Ibland kan oväntade intressanta bifynd ge uppslag till hypotes. Som exempel nämner Stefan Jovinge en studie vars syfte var att undersöka om statiner, blodfettsänkande läkemedel, kunde minska risken för hjärt-kärlsjukdom. Det kunde de men studien visade också att statiner hade effekt mot cancer, något som har undersökts vidare, bland annat vid behandling av prostata- och bröstcancer.

FAKTA hypotes/falsifiering

Enligt filosofen Karl Popper är ett kriterium för vetenskapliga teorier att de ska vara falsifierbara, att de ska ge förklaringar som kan prövas. Hypoteser används för att skapa falsifierbara förutsägelser som sedan kan kontrolleras genom experiment eller observationer. Om hypotesen inte stämmer kan den antingen förkastas eller omformuleras.

Olika studier har olika bevisvärde

Nästa steg i forskningsprocessen är att samla in data. Det kan göras på olika sätt. Inom den kliniska forskningen används i huvudsak två typer av studier, experimentella interventionsstudier och observationsstudier. Studierna har olika bevisvärden, det vill säga olika pålitlighet att besvara den aktuella frågeställningen, och olika för- och nackdelar.

En interventionsstudie innebär att deltagarna utsätts för en intervention, till exempel ett läkemedel eller en viss typ av behandling. Parallellt finns en kontrollgrupp som inte får behandlingen. Syftet är att undersöka om läkemedlet eller behandlingen har effekt. Om studien är en så kallad randomiserad kontrollerad studie innebär det att studiedeltagarna har fördelats slumpmässigt mellan grupperna. Sådana studier har ett mycket högt bevisvärde men nackdelen är att de dels är mycket dyra, dels inte alltid möjliga att genomföra. Det hade till exempel inte varit etiskt försvarbart att utsätta en grupp människor för potentiellt cancerogena ämnen i syfte att studera hur många som utvecklar cancer.

Sådan information kan däremot fås fram genom så kallade observationsstudier där man studerar en grupp som, av olika anledningar, råkat bli exponerad för till exempel en kemikalie som misstänks kunna ge cancer. Utfallet jämförs mot en kontrollgrupp som inte blivit exponerad. Observationsstudier kan vara retrospektiva, det vill säga tillbakablickande, och använder sig av data om händelser som redan inträffat (hur många av de som blivit exponerade har utvecklat cancer jämfört med kontrollgruppen?), eller prospektiva, framåtblickande (hur många kommer att utveckla cancer under studiens gång?), då man följer en grupp under en viss tid.

– Nackdelen med framför allt retrospektiva observationsstudier är att det kan finnas en snedfördelning i urvalet som forskarna inte känner till och som kan leda till att resultaten feltolkas, säger Stefan Jovinge och ger ett exempel.

Ha koll på förväxlingsfaktorer

En tillbakablickande studie, vars syfte var att undersöka om östrogenbehandling till kvinnor i klimakteriet ökade risken för hjärt-kärlsjukdom, visade istället att kvinnorna hade en lägre förekomst av hjärt-kärlsjukdom. När resultaten sedan kontrollerades i en framåtblickade randomiserad studie blev resultatet det motsatta, östrogenbehandling ökade risken. Anledningen till de olika resultaten berodde på så kallade ”confounders”, förväxlingsfaktorer, som man inte kände till. I det här fallet berodde det på en snedfördelning mellan gruppen som fick östrogen och kontrollgruppen. Det visade sig att kvinnor som krävde östrogenbehandling var i större utsträckning måna om sin hälsa, tränade mer och åt hälsosam kost.

– Den enda metoden att bli av med förväxlingsfaktorer är randomiserade studier med stort underlag. Förväxlingsfaktorer går att kompensera för men även här kan det leda till olika utfall om forskare kompenserar för olika faktorer. I en randomiserad studie blir man av med dem.

När data är insamlade är det dags för analys och slutsatser. Det är nu som hypotesen verifieras eller falsifieras, förkastas. Men även en förkastad hypotes kan faktiskt vara tecken på något riktigt intressant.

– En vedertagen teori har varit att hjärtmuskelceller inte kan nybildas. Detta kunde vi bekräfta i en studie gjord på möss. Men en annan studie, där vi använde oss av kol-14-metoden för att åldersbestämma hjärtmuskelceller hos personer kunde vi se att en del celler var yngre än patienten. Alltså skedde där en viss nybildning. Det var ett oväntat resultat som kullkastade hypotesen men ledde till ett helt nytt spår i min forskning, säger Stefan Jovinge.

Viktigt med kollegial granskning

Till sist ska resultaten delas med andra, publiceras. De flesta vetenskapliga tidskriften tillämpar något som kallas för peer review, dvs. kollegial granskning. Det innebär att tidskriften skickar inkomna manuskript till andra forskare, så kallade reviewers, som kritiskt granskar texten. Ofta landar det i att artikelförfattarna antingen får göra några mindre korrigeringar eller att man faktiskt får tillbaka sin artikel med en uppmaning att komplettera med ytterligare data för att klargöra vissa saker. Det är en viktig process för att säkra den vetenskapliga kvaliteten.

– I början av pandemin bröt granskningssystemet på flera tidskrifter ihop. Man ville snabbt få fram kunskap om viruset och agerade i panik. Det ledde till att det släpptes in en hel del artiklar som inte borde ha släppts in. Det skulle kunna vara en delförklaring till en del motsägelsefulla uppgifter vi såg i början.

En enda studie räcker inte

Det är inte ovanligt att skeptiker, som till exempel vaccin- eller klimatskeptiker, backar upp sina påstående med en vetenskaplig studie som visar på andra resultat än de gängse accepterade. Men en enda studie säger inte så mycket. Så var till exempel fallet med statiner och cancer, exemplet som nämns i början på artikeln. I motsats till vad flera andra studier hade kommit fram till kring statiners cancerskyddade effekt hävdade en forskargrupp att statiner istället ökade risken för cancer. Vid närmare granskning visade det sig att deras studie var alldeles för liten och urvalet hade spelat dem ett spratt.

– Små studier ska man vara försiktig med. Urvalet kan variera och påverka resultatet i fel riktning och effekten av detta blir större ju mindre studien är, säger Stefan Jovinge men fortsätter:

– Men det behöver inte alltid vara så. En avvikande studie kan ha rätt men den måste vara stor och välgjord, ha ett högt bevisvärde, för att det ska gå att lita på den.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

 

 

Det här kan du tänka på när du läser om en ny studie eller rapport

Vem är avsändaren? Är det en seriös källa som har rätt kompetens att uttala sig i ämnet? Är avsändaren någon som kan tänkas tjäna pengar på sitt budskap?

Har materialet genomgått någon form av granskning? De flesta vetenskapliga artiklar och rapporter från myndigheter, information på 1177 osv. kan generellt ses som säkra även om det givetvis kan finnas fel även där. De flesta vetenskapliga tidskriften tillämpar något som kallas för peer review, dvs. kollegial granskning.

Baseras resultaten på studier i provrör, djur eller människor? Bara för att något har visat sig fungera på exempelvis möss kan man inte automatiskt dra slutsatsen att det fungerar även på människor. Ganska ofta gör det inte det.

Hur många individer har ingått i studien? Även om en studie är gjord på människor kanske det inte går att dra några slutsatser om få individer har ingått i studien. Ju färre individer, desto större risk att slumpen spelar in. Då kanske studien bara är intressant för att den pekar på något nytt sätt att närma sig ett problem. Den behöver då göras om i en betydligt större skala. Var studien randomiserad? Var den blindad?

Visar studien på statistiska samband eller finns det ett orsakssamband? Ett statistiskt samband visar bara att något samvarierar, inte att det ena orsakar det andra. Typiskt exempel är att ökad glassförsäljning/glassätande skulle orsaka drunkningsolyckor när det bara råkar samvariera. Glassförsäljning ökar när det är varmt och badväder. Försök alltid att ha en rimlig förklaring till den bakomliggande mekanismen.