Kan nanosmå implantat i hjärnan eller ryggmärgen en dag hjälpa rörelsehindrade att gå, döva att höra eller blinda att se? Det hoppas i varje fall forskarna inom NRC, Neuronano Research Center, vid Lunds universitet.

I NRC samarbetar forskare från tre fakulteter och en lång rad ämnen, bl.a. elektrisk mätteknik, nanoteknik, neurofysiologi, neurokirurgi och etik. Deras mål är att ta fram elektroder som kan placeras i känsliga delar av kroppen utan att skada.

Används redan idag

Redan idag finns det patienter som bär elektroder i sina hjärnor. Tekniken används framför allt vid Parkinsons sjukdom, men har också provats vid epilepsi, depression och vissa sjukdomar där patienten lider av skakningar, darrningar och kramper.

Dagens teknik är dock långtifrån optimal. Även om elektroderna bara är millimetertjocka så irriterar de hjärnans vävnader och gör att det så småningom bildas en sorts ärr runt elektroden. Därför vill forskarna inom NRC försöka utveckla mindre och mer vävnadsvänliga elektroder både för behandlingar och för forskning om vad som händer i hjärnans inre.

”Lyssna” på hjärnan

– Det finns hundra miljarder hjärnceller och minst tusen gånger fler kopplingar mellan hjärncellerna. Att kunna ”lyssna på” vad som händer i hjärncellernas kommunikation kräver därför extremt hög upplösning, säger NRC-koordinatorn, professor Jens Schouenborg.

Att få fram elektroder med hög upplösning på signalerna är en av utmaningarna. Elektroderna måste också kunna förankras på rätt plats i hjärnan utan att skada sin omgivning.

Mjuka elektroder

– Hjärnan badar ju i vätska och rör sig hela tiden, bara vi andas. Det är en förklaring till att dagens stela och oböjliga elektroder irriterar hjärnvävnaden, säger Jens Schouenborg.

De böjliga nanotrådar som utvecklats av Lars Samuelson och LUs andra nanoforskare verkar däremot inte störa hjärnvävnaden. Där är problemet i stället ett annat: hur man på bästa sätt ska få in de tunna böjliga elektroderna genom hjärnhinnan. Forskarna i NRC experimenterar därför nu med att bädda in dem i en sorts gelatin som skyddar elektroderna under passagen. All forskning görs än så länge i cellodlingar och djurförsök – det är ännu långt kvar till försök på människor.

Text: INGELA BJÖRCK

Artikeln är tidigare publicerad i Lunds universitets magasin, LUM nr 7, 2010.