Pandemin har fått oss svenskar att vara ute i skogen mer än någonsin och de flesta ser naturen som en ventil när vi drabbas av kris. Anna ­Oudin forskar på hur gröna miljöer påverkar oss och varför vissa grupper drabbas hårdare av covid-19.

Social distansering och rädslan för virus har gjort att många väljer att jobba hemifrån och under sommaren blev ordet hemester en verklighet för oss alla. Att umgås på avstånd och vara någonstans där oron för covid-19 inte tar så stor plats, har gjort att svenskar som aldrig förr har tagit sig ut i naturen. Med stängda gym tvingas många också att hitta nya rutiner för andra former av träning.

Samtidigt kommer det internationella studier om stegräkning, som visar att folks genomsnittliga antal steg faktiskt har minskat under pandemin. Svenskarnas siffror har påverkats mindre eftersom vi har valt att inte stänga ner hela samhället.

I Sverige ser vi ofta naturen som en kulturell resurs och en tillgång när vi drabbas av kris. Vi har byggt upp en imponerande infrastruktur av grönområden, utegym, vandringsleder och löpspår som ofta är lätta att ta sig till. Till följd av pandemin har också antalet besökare till landets naturreservat och nationalparker ökat kraftigt.

– Även om den inte är etablerad i alla grupper i samhället, så har de flesta svenskar en tradition av att vistas utomhus även när det är dåligt väder. I vissa länder är barnen inte ens ute om det regnar, säger Anna Oudin, forskargruppschef på Avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds uiversitet.

Grönområden är bra för hälsan på många olika sätt. De ger bra förutsättningar för fysisk aktivitet och gör det lättare att umgås på neutral mark. Vistelse i skog och mark sänker nivån av stresshormoner i kroppen, ökar koncentrationen, arbetsminnet och ger bättre nattsömn. Att vara i skogen hjälper oss också att möta våra existentiella behov genom att vi känner oss som en del av något större än oss själva.

Gröna städer främjar hälsan

Men gröna miljöer är inte enbart skogar och parker, utan även sådant som balkongväxter, kyrkogårdar eller ett grönt dike mellan två vägar. Det har visat sig att de som bor i stadsmiljöer med mycket växtlighet är mindre stressade, har lägre risk för hjärt-kärlsjukdom, högt blodtryck, typ 2-diabetes och mental ohälsa, än de som bor i områden med mindre grönska.

– Grönområden bidrar även till från­varon av farliga exponeringar. Vägbuller ökar nämligen risken för högt blodtryck. Bil-, tåg- och busspendlare är mer stressade och sover sämre än de som cyklar eller går till jobbet. Under dagar med mycket luftföroreningar drabbas fler av stroke.

Anna Oudin har tillsammans med sina kollegor i över ett decennium gjort studier på trångboddheten i Rosengård i Malmö. Att bo trångt medför dålig hälsa och naturligtvis större risk för smittspridning. Det handlar om flergenerationsboende, att inte kunna jobba hemifrån, pendling med lokaltrafik och att många omsorgsyrken till stor del bärs upp av människor i dessa områden. Under pandemin har hon intresserat sig för informationsflödet till de utrikesfödda svenskar som många gånger har problem att förstå informationen från myndigheterna och även svårt att rent praktiskt följa rekommendationerna. Det visar sig inte minst i överdödligheten på grund av covid-19, som är betydligt högre i de utrikesfödda grupper som inte etablerat sig helt i Sverige.

Ändrade vanor under pandemin

I en nyligen avslutad pilotstudie bland utrikesfödda i Malmö framkom att nästan alla de som uppgav att de tränade regelbundet har ändrat sina vanor under pandemin och nu tränar utomhus. En stor andel har också börjat uppsöka grönområden oftare än tidigare. Anna Oudin tillägger att studien är liten och inte omfattar de mest utsatta grupperna, så det behövs mer forskning innan man kan dra säkra slutsatser.

– Även om det i Malmö finns stora grönområden som skulle kunna användas som mötesplatser och rekreation för de som bor trångt, finns det ännu inga studier på vilket sätt och i vilken omfattning dessa miljöer faktiskt utnyttjas.

Utöver etniska och sociala faktorer om och hur vi använder oss av våra grönområden, spelar även individuella mekanismer in. Alla reagerar inte på samma sätt på samma miljö.

– Det viktiga är försöka hitta en miljö som möter dig som du känner dig just nu. Vi är alla olika och har skilda behov och som tur är finns det mängder av gröna miljöer där du kan hitta ditt eget andningshål och det som passar för just dig. Du har massor av hälsovinster att inkassera, avslutar Anna Oudin.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Artikeln är tidigare publicerad i Lunds universitets magasin, LUM 4/2020