Inte sällan går det att läsa om idrottsstjärnor som missar säsonger på grund av benbrott, problem med knän eller sträckningar i lår. Mer sällan hör vi om framstående idrottare som missar säsonger på grund av hjärnskakningar, trots att de långvariga konsekvenserna kan vara förödande. Det är dags att allvaret med huvudskador inom idrotten uppmärksammas och att denna outforskade sjukdom som kan pågå år efter skadan prioriteras. Det menar Anna Gard, doktorand vid Lunds universitet, som här skriver om sin forskning inom ämnet.
Anna Gard är doktorand vid avdelningen för klinisk medicin, Neurokirurgi, Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus. Här berättar hon själv om sin forskning.
Som forskare har jag träffat många före detta idrottare, och deras berättelser är snarlika. De börjar sin karriär tidigt, andra aktiviteter och utbildning får ofta stå åt sidan. Det sociala livet, ekonomin, bekräftelsen, och identiteten får de från sporten och prestationerna. De drabbas av sin första hjärnskakning som barn, och uppmuntras att snabbt återgå till träningarna. Det går bra efter första, kanske även andra och tredje hjärnskakningen, men sedan blir det svårare. När de återgår till träningen kommer huvudvärken, illamåendet och yrseln. De är hemma, vilar sig friska.
Sedan kommer den sista hjärnskakningen. Besvären uppstår inte bara under träning, utan nu är det svårt att träffa vänner, vara ute en solig dag eller handla. Besvären varierar, men försvinner aldrig helt.
Vad sker vid en hjärnskakning?
En hjärnskakning är en störning av hjärnans funktion som uppstår efter ett slag mot huvudet. Man kan svimma av och tappa minnet, men vanligen kommer besvären smygande en tid efter skadan, med huvudvärk, illamående, yrsel eller synrubbning. Då en hjärnskakning kan yttra sig på många olika vis, och olika snabbt, är det ibland svårt att känna igen symptomen.
I våra studier har vi undersökt idrottare med hjärnskakningar långvariga besvär. Vi utförde balanstester, avbildning av hjärnan och mätning av olika hjärnfunktioner, såsom minne, koncentration och humör.
Idrottarna mådde inte bra. De var nedstämda, uppgav besvär med ångest och svårigheter med sociala kontakter. De presterade sämre på minnestester, var långsammare i tanken och hade sämre koncentrationsförmåga än andra i samma ålder. Många hade en skada på balansnerven, vilket kan förklara besvären med yrsel.
Leder hjärnskakning till inflammatorisk reaktion?
Vi har också studerat ishockeyspelare som slutat spela på grund av hjärnskakningar och långdragna besvär. Dessa relativt unga spelare mår inte bra och skattar sin livskvalitet som mycket låg. De uppgav besvär med humöret, hjärntrötthet, koncentration och smärta. Bara 60 procent kan arbeta heltid.
Våra forskningsresultat stärker resultaten från tidigare forskning studier och pekar på att hjärnskakningen leder till en inflammatorisk reaktion i hjärnan. Det ger svullnad och gör hjärnan ömtålig för nya skador. Inflammationen kan läka ut, av vila och rehabilitering, eller försämras om hjärnan utsätts för nya skador under återhämtningsfasen. Vi tror därför att åtgärder som minskar inflammation, skyddar hjärnan under återhämtningsfasen och rehabilitering inriktat efter idrottarens specifika skada, kan ge en snabbare återhämtning.
Nu bedriver vi forskning med den nationella magnetkameran, med ett starkare magnetfält än en vanlig magnetkamera, som vi hoppas att kunna ge bättre bilder av hjärnan och göra det möjligt att se skador i hjärnan. Samtidigt försöker vi finna nya blodprover och tester av ryggvätskan för att mäta inflammation och hjärnskademarkörer. Förhoppningsvis kan detta leda till ökad förståelse för sjukdomen.
Vad ska vi då göra för att hjälpa dessa unga idrottare och förhindra att fler drabbas?
Vi forskare får fortsätta arbeta för att sjukdomen kartläggs så att vi tillslut kan hitta rehabiliterings- och behandlingsmöjligheter. Men allmänheten och sportvärlden måste också agera.
Det är dags för anpassad träning för barn, hårdare regler och förändrad attityd gentemot skadade idrottare. När idrottarna väl skadats, är det nödvändigt att dessa uppmärksammas, inte utesluts och lämnas till att själv finna hjälp. En hjärnskakning syns inte lika mycket som ett benbrott, men i motsats till skelettet, blir hjärnan inte starkare efter läkning.
Text: ANNA GARD, doktorand vid Medicinska fakulteten och underläkare vid Skånes universitetssjukhus
LÄS MER: Lundamodellen som räddar liv
Berättelsen om hur man för drygt 25 år sedan vågade ändra på behandlingen av patienter med svåra skallskador.
