Med ökande ålder sker en generell förlust av funktioner i alla kroppens organ. Bland annat är nedsatt njurfunktion och benskörhet vanligare hos äldre. Det senare i högre grad hos kvinnor. En ny avhandling från Lunds universitet sätter ljuset på kvinnors åldrande och undersöker sambandet mellan två vanliga sjukdomar som kan följa på åldrandet – njursvikt och benskörhet.
Njurarna renar vårt blod genom att ta bort restprodukter, de bildar urin och reglerar urinens salthalt, surhetsgrad och volym. Njurarna har fler funktioner i kroppen och är även tätt sammankopplade med blodtrycksreglering, vätskebalans och bildandet av röda blodkroppar. En sviktande njure är sämre på att bilda aktivt vitamin D som har betydelse för kalkupptaget i tarmen. Men även andra biomarkörer kopplade till skelettet, som parathormon och fosfat, påverkas av försämrad njurfunktion, vilket på sikt kan leda till ett skört skelett. Osteoporos, eller benskörhet, drabbar oftare kvinnor än män och leder till en ökad risk för frakturer. Drygt hälften av alla kvinnor över 80 år lider av benskörhet.
– Eftersom sjukdom ofta definieras som funktionsförlust i ett organ kan det ibland vara svårt att skilja sjukdom från normalt åldrande. Och när det gäller njurfunktionen hos äldre personer kan det komplicera bilden ytterligare eftersom det finns många olika formler för att skatta njurfunktionen och de flesta av dessa skattade mätmetoder är inte utvecklade för äldre personer. Trots att det är just äldre som konsumerar mest vård, säger Linnea Malmgren, doktorand vid Lunds universitet och ST-läkare i geriatrik på Skånes universitetssjukhus i Malmö och som nu lägger fram sin avhandling ”Kidney Function During Ageing and its Association with Bone Mass, Fracture and Mortality”.
Njurfunktionen hos en yngre individ är inte den samma som hos en äldre. Samma njurfunktion, som hos en yngre individ skulle anses nedsatt, behöver hos en äldre individ inte vara kronisk sjukdom utan kan vara en funktionsförlust som ingår i det normala åldrandet. Njursvikt är en tyst sjukdom och individen märker inte att njurarnas funktion avtar. När symtom som trötthet, klåda och illamående känns av har det i regel gått väldigt långt.
I sitt avhandlingsarbete har Linnea Malmgren undersökt hur njurfunktionen hos äldre är kopplad till benhälsa och frakturer. Avhandlingen bygger på fyra epidemiologiska studier och följer i över tio års tid totalt 1 044 äldre kvinnor i kohorten, dvs. den studerade guppen, Malmö Osteoporosis Prospective Risk Assessment (OPRA). Studierna är baserade på insamlade uppgifter mellan åren 1995 till 2012, från det att kvinnorna var 75 år gamla och med uppföljningar vid 80 och 85 års ålder.
Avhandlingens sammantagna resultat visar att enligt det nuvarande systemet att bedöma njurfunktion var kronisk njursjukdom väldigt vanligt bland de äldre kvinnorna som i övrigt var friska. Bland de äldsta kvinnorna klassades åtta av tio som njursjuka beroende på vilka markörer och mätmetoder som användes.
– Njurfunktionen hos en person varierar bland annat beroende på kost och tid på dygnet och påverkas av riskfaktorer som rökning och högt blodtryck. Markörerna för en nedsatt njurfunktion, cystatin C och kreatinin, påverkas dessutom av andra funktioner än själva njurfunktionen, säger Linnea Malmgren.
Enligt det nuvarande systemet för att bedöma njurfunktion klassificerades en stor del av de äldre kvinnorna i studierna som njursjuka, men bara kvinnorna med allra sämst njurfunktion hade två till tre gånger ökad risk för död i jämförelse med de njurfriska kvinnorna. Linnea Malmgren anser därför att gränsen för njursjukdom bör sänkas hos äldre individer och att fler studier på äldre och samsjuklighet behövs. Benskörhet och njursvikt påverkar livskvaliteten för den enskilda patienten och kräver kostsamma vård- och samhällsinsatser.
– Demografin förändras konstant och personer som är åttio år eller äldre förväntas öka med nästan åttio procent fram till år 2035. I vården behöver vi redan nu ökad kunskap om hur vi förebygger och förlänger det friska åldrandet för att förhindra framtida sjukhusinläggningar, säger Linnea Malmgren.
Avhandlingen: Kidney Function During Ageing and its Association with Bone Mass, Fracture and Mortality
Linnea Malmgren försvarar sin avhandling vid Lunds universitet 14 februari 2020.
Text: TOVE GILVAD
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet
Avhandlingen i sammanfattning
Resultaten från de fyra studierna i avhandlingen visar bland annat att:
Kvinnorna i snitt förlorar mellan en fjärdedel och en femtedel av sin njurfunktion mellan 75 och 85 års ålder. Den uppskattade njurfunktionen skiljer sig mycket beroende på vilken formel som använts, men också beroende på vilken markör som använts. Bara kvinnor med sämst njurfunktion hade ökad risk för att dö på kort och lång sikt.
Den åldersrelaterade nedsättningen av njurfunktion har ett samband med biomarkörer kopplade till skelettet, men också till bentäthet och benförlust. Den sammanvägda effekten tycktes dock vara liten jämfört med andra faktorer och sambandet försvinner när kvinnorna fyllt 85. Studierna genomfördes på en homogen deltagargrupp av kvinnor.
Kvinnorna med en medelförsämring av sin njurfunktion drabbades i ökad utsträckning av fraktur till skillnad från de med allra sämst njurfunktion. Möjligen kan det bero på att kvinnorna med allra sämst njurfunktion dör i högre utsträckning och därför inte hinner få frakturer i samma omfattning.
