Vid Huntingtons sjukdom påverkas motoriken, men även den psykiska hälsan. Studier som genomförts i Lund tyder på att det beror på biologiska förändringar i hjärnan.
Ofta upptäcks Huntingtons sjukdom i samband med att patienten uppvisar typiska ofrivilliga rörelser, som beror på förändringar i ett av hjärnans motoriska centrum. Men även den psykiska hälsan påverkas, ibland långt innan dessa rörelseförändringar uppstår. Det var när forskare vid Lunds universitet studerade delar av hjärnan som är involverade i kroppens känslomässiga kontroll som de fick en ledtråd till varför.
– När vi jämförde donerad hjärnvävnad från avlidna personer med Huntingtons sjukdom med hjärnvävnad från personer utan någon känd neurodegenerativ sjukdom såg vi att personerna med Huntingtons sjukdom hade betydligt mindre antal celler i hjärnan som tillverkar hormonet oxytocin, berättar Sanaz Gabery, idag disputerad forskare men som vid den här tiden var doktorand i Åsa Peterséns forskargrupp (läs mer i ”Huntingtons sjukdom: Vanligt med depression och apati).
Kärlekshormonet under lupp
Oxytocin kallas ibland kärlekshormonet. Kanske är smeknamnet inte så konstigt då hormonet frisätts under förlossning, vid amning och vid orgasm. Hormonet är involverat i hur vi reglerar känslor, hur mammor knyter an till sina barn, det gör oss lyckliga och har en lugnande effekt. Man vet också att det hjälper oss att känna igen och skilja mellan olika ansiktsuttryck. När hormonet inte produceras som det ska, påverkas den psykiska hälsan vilket kan leda till ångest, apati, depression och irritabilitet.
Fynden som forskargruppen gjorde 2010 fick stor uppmärksamhet och idag pågår fortsatt forskning runt om i världen som bygger på forskargruppens upptäckt.
Rachel Cheong är forskare vid Lunds universitet och en av dem som nu arbetar vidare med oxytocinfynden. Hon vill i sin forskning förstå mer om vad det är som gör att nervcellerna hos huntingtonpatienter inte producerar oxytocin lika bra som hos friska.
– Nu försöker vi i experimentella modeller studera detta för att bättre förstå varför nervcellerna förändras vid Huntingtons sjukdom. Vi samarbetar med en dansk forskargrupp som har samlat in hjärn-ryggmärgsvätska från patienter med Huntingtons sjukdom. Vi är intresserade av att mäta nivåerna på oxytocinet i dessa prover och undersöka om det kan finnas samband mellan nivåer och beteenden. Kanske skulle det i framtiden vara möjligt att använda oxytocinet som ett signalämne för psykiatriska aspekter vid Huntingtons sjukdom, säger Rachel Cheong.
Text & foto: TOVE SMEDS
