Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd då hjärtat inte längre klarar av att pumpa tillräckligt med blod ut i kroppen. Symtomen kan vara diffusa, men de vanligaste är trötthet, andfåddhet och bensvullnad, som till stor del beror på vätskeansamling i kroppen. Nu har en forskargrupp vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus utvecklat en ny behandlingsstrategi som bättre kan anpassa den vätskedrivande behandlingen till individen än dagens metoder.
– Dagens behandlig av hjärtsvikt inriktas främst mot avlastning av hjärtat och vätskedrivande behandling med diuretika, en behandling som kan vara svår att styra och har flera negativa effekter för patienten med bland annat saltbalansrubbingar, säger Gustav Smith, docent i kardiologi Lunds universitet, Clinical Fellow vid WCMM i Lund och kardiolog vid Skånes universitetssjukhus.
– Med en mer specifik styrning och förstärkning av de mekanismer i kroppen som reglerar vätskebalansen så skulle vi kunna individanpassa behandlingen på ett sätt som stabiliserar vätskenivån och minskar risken för biverkningar av diuretika, vilket skulle ha stor betydelse för patientens välmående.
Den nya metoden som lundaforskarna utvecklat baseras på förstärkning av det natriuretiska systemet. Vid ökat tryck i hjärtat svarar kroppen med att frisätta ett hormon, atrial natriuretic peptide (ANP), men effekten vid hjärtsvikt med vätskeansamling är inte tillräcklig för att korrigera vätskenivån. Genom att hämma ett enzym, neprilysin, som är den huvudsakliga mekanismen för nerbrytning av ANP, kan ANP-hormonsvaret vid övervätskning ökas men problemet är att neprilysin är ospecifikt och bryter ner ytterligare 50 hormoner med vitt skilda funktioner som då också ökar vilket kan ge svårstyrda bieffekter.
Slår ut naturlig broms
– Vi har upptäckt att det i vår arvsmassa finns en inbyggd broms för ANP-frisättningen. Genom att använda modern teknik för kartläggning av den mänskliga arvsmassan kunde vi identifiera ett icke-kodande RNA som fungerar som en naturlig hämmare, en broms, av ANP-genen. Det är nästa som att evolutionen har förberett denna mekanism för att kunna angripas då kroppens ANP-frisättning inte räcker till vid olika sjukdomstillstånd, säger Olof Gidlöf, forskare vid avdelningen för kardiologi, som har lett arbetet tillsammans med Gustav Smith.
– Genom att slå ut detta bromssystem med ett skräddarsytt preparat baserat på oligonukleotider såg vi nästan en fördubbling av ANP-nivån i cirkulationen hos möss, säger Selvi Celik som är doktorand, studiens försteförfattare och som också har utfört flertalet av experimenten.
– Hos möss såg vi att oligonukleotid-preparatet ledde till ökade ANP-nivåer men också potenta fysiologiska effekter av detta som sänkt blodtryck och biokemiska effekter i njuren, säger postdoktorala forskaren Mardjaneh Karbalaei Sadegh som ansvarat för in vivo studierna.
Oligonukleotid-läkemedel
Oligonukleotid-läkemedel är en typ av genterapi som riktar sig mot en specifik gen. Dessa läkemedel baseras på kemiskt framställda syntetiska nukleinsyrekedjor som skräddarsys för att binda specifikt till en komplementär region i målgenen och för nedbrytning eller förändrad funktion av denna.
Lovade resultat i djurstudier
Efter dessa mycket lovande resultat i initiala djurstudier har forskarna nu inlett storskaliga försök för att närmare utvärdera metoden vid hjärtsvikt för att sedan kunna föra den vidare mot klinisk användning.
– Detta preparat möjliggör viktiga studier av betydelsen för specifik ANP-hämning vid hjärtsvikt jämfört med den komplexa ändring av hormonspelet som neprilysin-hämning utlöser. Det skulle kunna vara av särskild betydelse för den andel av hjärtsviktspatienter som har bevarad ejektionsfraktion, där dagens behandling med neprilysin-hämning inte gör någon bevisad nytta, säger Gustav Smith.
Vetenskaplig publikation: ”Antisense regulation of atrial natriuretic peptide expression”
Text: KATRIN STÅHL
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet