Länge trodde man att blodplättars enda funktion var att stoppa blödningar genom att täppa till hålet. Idag vet vi att de kan så mycket mer, och inte bara när det gäller blodkoagulation. De spelar också en viktig roll i kroppens immunförsvar mot inkräktande bakterier men ibland kan reaktionen gå överstyr. Den kan då ställa till med stor skada i hela kroppen och till och med leda till döden. Att förstå händelseförloppet i detalj kan på sikt öppna för nya behandlingar mot sepsis.
– Vid sepsis kan små blodproppar, så kallade mikroproppar, bildas i de mindre blodkärlen och täppa till blod- och syretillförseln till olika organ och kroppsdelar. Sådana koagulationsrubbningar kan leda till organsvikt, amputation eller att patienten dör, säger Oonagh Shannon, forskare inom infektionsmedicin vid Lunds universitet.
Koagulationsrubbningar vid sepsis är ett exempel på hur blodplättar och infektioner hänger ihop. Blodplättar, eller trombocyter som de också kallas, har två huvuduppgifter i kroppen: att reglera blodkoagulationen, det vill säga blodets levringsförmåga, och att delta i immunsvaret vid infektioner.
Genom sin förmåga att både öka och dämpa koagulationen ser de till att blodet håller sig ”lagom trögflytande”. När det uppstår ett sår aktiveras trombocyterna på platsen, blir ”klibbiga” och hjälper till att täppa igen hålet. Därmed stoppas blödningen.
Relativt ny kunskap är att trombocyter också kan känna igen och reagera på bakterier, något man länge trodde var enbart de vita blodkropparnas uppgift. Även i mötet med bakterien aktiveras trombocyten och släpper ut en mängd olika ämnen, bland annat bakteriedödande och inflammatoriska substanser. De blir också klibbiga och bildar aggregat där bakterier kan fastna.
Går bärsärkagång
Men under vissa förhållanden, som inte är helt kartlagda, kan trombocyterna överreagera på bakterierna, de blir överaktiva. Det som är tänkt att ske lokalt och ha en skyddande effekt på kroppen, sker nu i hela kroppen, och blir plötsligt farligt.
Vid sepsis rubbas balansen. Blodkärlen i hela kroppen blir inflammerade, det bildas mikroproppar som täpper till de mindre kärlen samtidigt som de aktiverade trombocyterna hela tiden kallar på mer hjälp från vita blodkroppar och aktiverar nya trombocyter. Hela systemet går bärsärkagång.
Oonagh Shannon jobbar med experimentell forskning på möss, där hon under kontrollerade förhållanden kan följa förloppet. Hon försöker att i detalj beskriva vad som händer under infektionsförloppet och på så sätt hitta angreppspunkter för behandling av sepsis. Redan nu finns en del kunskap om vilka receptorer, en sorts molekyler på trombocytens yta, som är viktiga för att känna igen bakterier.
– Det vore intressant att kunna blockera receptorerna, att kunna göra så att trombocyten inte känner igen bakterien och går igång på den. Då skulle mycket vara vunnet, det skulle kunna lösa flera av de problem som uppstår vid sepsis.
Gammal medicin – nya behandlingar
En annan möjlig väg är att rikta in sig på att behandla det kritiska stadiet då det börjar bildas mikroproppar.
– Patienter som drabbats av mikroproppar har samtidigt, hur konstigt det än låter, en ökad blödningsbenägenhet. Nästan alla deras trombocyter är uppbundna i aggregat så de har väldigt få ”lediga” trombocyter i omlopp som kan ta hand om blödningar på andra håll i kroppen. Det vore därför önskvärt att kunna hitta en behandling som vänder sig mot trombocyternas inflammatoriska svar med mikroproppsbildning, samtidigt som de behåller sin ”vanliga” koagulationsförmåga vid lokala sår.
Oonagh Shannon menar att det kan vara en möjlig väg att gå då det redan finns ganska många olika typer av antitrombocytmedicin, propplösande medicin, som används för behandling av hjärt-kärlsjukdomar.
– Det skulle vara intressant att testa dem i våra modeller för sepsis, för att se om någon kan uppfylla just den här funktionen. För det är en stor fördel att testa läkemedel som redan är godkända för behandling av andra sjukdomar.
Text: EVA BARTONEK ROXÅ
