En infektion, tumör eller skada kan leda till att benvävnad måste opereras bort och ersättas med transplantat, vanligen från patientens eget ben eller från donatorer. Metoderna är inte okomplicerade och har sina begränsningar med risk för infektion och bristande tillgång på ben från donatorer.
Men det finns injicerbara syntetiska benmaterial som fungerar för mindre benskador och som utvecklats av ortopedforskare i Lund. Nu presenteras nya rön för att med syntetiska benmaterial kunna läka även större bendefekter.

Under den senaste 25-årsperioden har forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus utvecklat injicerbara syntetiska benmaterial som ersättning till donationsben. Benmaterialet, som är FDA-godkänt, har hittills använts kliniskt i mer än 30 000 patienter i hela världen

– Konstgjorda bensubstitut fungerar dock sämre vid större bendefekter, ibland flera decimeter långa, och idag finns det ingen riktigt bra lösning, utan fortfarande tas ben från det egna bäckenet eller genom att patienter donerar sin höftled när denna ersätts med en konstgjord led, säger Magnus Tägil, adjungerad professor i ortopedi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
– Nyligen presenterade en av våra doktorander, Deepak Raina, intressanta studier som redovisar en ny metod för att kunna behandla även större bendefekter med synestetiskt material, säger Magnus Tägil, som också varit huvudhandledare för Deepak Raina.

Deepak Raina disputerade vid Lunds universitet den 12 oktober med sin avhandling ”Biomaterials as carriers for bone active molecules-An approach to create off-the-shelf bone substitutes”. Studierna är gjorda på råtta, men Lars Lidgren professor emeritus i ortopedi menar att resultaten har stor klinisk relevans och kan leda till ökad patientnytta genom att korta ner läkningstiderna vid exempelvis svåra benbrott, underlätta konvalescens och minska kostnader för sjukfrånvaro.

Kort fakta om studien
I djurmodell med större bendefekt visar Deepak Raina att en låg dos av ett osteoporosläkemedel, Zoledronsyra, tillsatt i apatit/sulfat-material eller i en gelatin polymer innehållande apatit/sulfat, i båda fallen ger betydlig bättre och snabbare inre benläkning.
Han visar också i djurförsök att om den hinna (periost) som omger ben skadats kan den ersättas med ett behandlat djurkollagenmembran (framtaget för humant bruk i Perth, Australien). Genom att addera en liten mängd genetiskt framställt tillväxthormon till det tunna membranet som appliceras över bendefekten visar Raina vidare att läkning av det yttre viktbärande kortikala benet påskyndades.

Text: KATRIN STÅHL

Texten är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet