En på 100 av alla äldre människor har Parkinsons sjukdom, en nervsjukdom som kännetecknas bl.a. av stelhet och darrningar. Standardmedicinen mot Parkinsons heter Levodopa, ett läkemedel som först är till stor nytta men senare kan ge svåra biverkningar i form av okontrollerbara, ryckiga rörelser.
En forskargrupp i Lund har nu hittat ett sätt att studera vad i hjärnan som orsakar dessa biverkningar.
De ryckiga och flaxiga rörelserna som är medicineringens biverkning kallas dyskinesier. Att dyskinesierna beror på en lång tids användning av Levodopa är klart, men exakt hur mekanismerna ser ut har neuroforskarna varit oeniga om, och något bra sätt att studera dem i försöksdjur har inte funnits. Det är detta som lundaforskarna nu tagit fram.
Modell att studera biverkningar
– Vi använder ett ofarligt virus som för in ett visst litet protein i nervcellerna. Proteinet åstadkommer i en komplicerad flerstegsprocess att nervcellerna inte förstörs men slutar tillverka dopamin, förklarar Ayse Ulusoy. Hon har nyligen disputerat på en avhandling där dessa studier ingår.
Att nervcellerna slutar tillverka dopamin är just vad som händer hos en patient med Parkinsons sjukdom. Men där får de också andra sjukliga förändringar, medan försöksråttornas nervceller i övrigt fungerar normalt.
Det är detta som gör att det nu gått att se vad dyskinesierna, de obehagliga biverkningarna av Parkinson-medicinen, beror på.
Ny kunskap kan på sikt förbättra behandlingen
– Vi har sett att de hänger samman med de så kallade fiberterminalerna på de nervceller som ska släppa ut dopamin. Den här nya kunskapen ger stora möjligheter att på sikt förbättra behandlingen av Parkinsons, menar neurologen Gurdal Sahin.
Ayse Ulusoy och Gurdal Sahin ingår i professor Deniz Kiriks forskargrupp vid Lunds universitet. Gruppen har nyligen publicerat resultaten i tidskriften PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences.
Deniz Kirik tror att studien kommer att väcka stor internationell uppmärksamhet, eftersom Parkinsons sjukdom finns över hela världen och medicinens biverkningar länge setts som ett mycket stort problem.
Text: INGELA BJÖRCK
Pressmeddelande från Lunds universitet 15 juli 2010.