Barn som har en förälder i fängelse är en utsatt grupp som får alldeles för lite stöd av samhället. Det menar Annelie Björkhagen Turesson som har intervjuat barn till föräldrar som blivit frihetsberövade. Hon har även utvärderat ett projekt som syftar till att förbättra relationen mellan frihetsberövade pappor och deras barn.

När en förälder grips av polis kommer ofta separationen plötsligt. Gripandet sker i många fall utan hänsyn till barnen, och deras behov och den plötsliga separationen kan utlösa ett trauma hos barnet.

Annelie Björkhagen Turesson intervjuade barnen ett år efter att deras förälder hade gripits. Vid den tidpunkten mådde barnen fortfarande dåligt, och de hade inte återhämtat sig från separationen. Flera av barnen uppvisade reaktioner som rädsla, stress, nedstämdhet och oro. Ju yngre barnen var desto sämre mådde de.

– Det behövs ett barnperspektiv och tydligare riktlinjer för hur polisen ska agera när det finns barn inblandade. Det är onödigt att göra situationen mer traumatisk för barnen än vad den behöver vara, i synnerhet eftersom forskning idag har visat att trauma påverkar hjärnan på ett negativt sätt, säger Annelie Björkhagen Turesson, forskare vid Malmö universitet.

Hon efterfrågar ett bättre samarbete mellan polis och socialarbetare, och hon menar att det krävs planering inför ett gripande när det finns barn skrivna på adressen.

– Gripandet och husrannsakan kan i större utsträckning utföras när barnen inte är hemma, till exempel när de är på förskolan/skolan. En socialarbetare bör följa med polisen för att ta hand om barnen och någon måste se till att skolan blir informerad och att barnen får prata med en kurator.

Häktningstiden  tuff

Efter gripandet kommer häktningstiden – en tuff period för barnet eftersom det har små eller inga möjligheter till kontakt med sin förälder under den här tiden. Yngre barn har generellt svårare än äldre barn för att förstå vad som händer när en förälder blir frihetsberövad.

– Många föräldrar berättar inte sanningen för sina små barn om var föräldern har tagit vägen och vad fängelset är för något. De små barnen kunde till exempel få höra att fängelset var pappas eller mammas nya arbetsplats. Det gjorde att barnens värld blev svårförståelig, säger Annelie Björkhagen Turesson.

Forskningen visade att de barn som lever ensamma med en förälder som frihetsberövas drabbas hårdare eftersom de inte har någon kvar som kan hjälpa dem att förstå och hantera sina känslor. Barn som lever med båda sina föräldrar där mamman döms till fängelse drabbas i större utsträckning än om pappan döms till fängelse.

Läsning stärkte  relationen

År 2011 utvärderade Annelie Björkhagen Turesson projektet Godnattsagor inifrånsom bland annat syftade till att stärka relationen mellan frihetsberövade föräldrar och deras barn. Det skulle även ge de intagna föräldrarna möjligheter att på ett positivt sätt medverka i sina barns liv. Under projektets gång fick papporna spela in när de läste högt ur en bok. Ljudinspelningen skickades sedan till barnen som kunde lyssna när pappan läste högt.

Utvärderingen av projektet visade att pappornas medverkan i många fall har påverkat barnens känslor i positiv bemärkelse. Barnen fann tröst i att höra sin pappas röst och läsningen skapade ett samtalsämne mellan barnen och papporna. Barnen fick en positiv bild av läsning och sagor och dessutom kände de sig sedda av sina pappor, vilket gjorde att de kände sig mindre övergivna.

Text: CAROLIN LIND

FORSKNINGEN VISADE ATT …

• … i 25–30 procent av fallen där mamman döms till fängelse blir barnen omhändertagna av pappan. I resterande fall får barnen förlita sig på systemet, anhöriga eller sig själva. I de fall mamman är kriminell är det vanligt att pappan också är det, men inte tvärtom.
• … mammor som begår brott avviker mer från samhällsnormen än pappor som begår brott. Det gör att det blir svårare för barnen att prata om sina erfarenheter. Särskilt tufft är det för barn vars mammor har begått våldsbrott eftersom det avviker ännu mer från normen.