Det har hittills varit svårt att mäta riskerna med ett stillasittande arbete och bedöma ergonomisk belastning på arbetsplatsen. Men nu har ett europeiskt nätverk standardiserat gemensamma metoder och analyser för belastning, för att på så sätt öka kunskapsutbytet mellan medlemsländerna. Genom ett gemensamt synsätt hoppas man kunna fastställa gränsvärden kring stillasittande – något som ännu inte finns.

Forskning kring stillasittande är inget nytt. Men genom PEROSH, ett nätverk för europeiska arbetslivsinstitut, samordnar man nu terminologi och metoder inom Europa för hur man ska mäta och värdera resultat. Varje land har tidigare haft egna sätt att analysera ergonomisk belastning:

– För att vi ska kunna lära av varandra och utbyta data, är det av största vikt att vi har samma tillvägagångssätt. På så vis får vi ett större underlag för slutsatser och rekommendationer, säger Henrik Enquist forskare inom belastningsergonomi, vid Avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet och Labmedicin vid Regions Skåne.

Gränsvärden för ergonomisk belastning

Projektet som har pågått sedan 2015, har letts av professor Andreas Holteman från Nationella forskningscentret för arbetsmiljö i Köpenhamn. Sverige representeras i studien av Lunds universitet, Karolinska institutet och Gävle universitet. I slutändan har man också en förhoppning att fastställa gränsvärden och rekommendationer för ergonomisk belastning – något som redan finns för till exempel buller och kemikalieexponering. Men det är svårt att nå en konsensus eftersom sambandsorsakerna inom ergonomi är svåra att säkerställa.

-Har man ont i axeln så kan det ha att göra med att man till exempel jobbat för mycket i trädgården. Det är svårt att se orsakssammanhang och därför har ingen hittills vågat sticka ut hakan.

Men forskarna i Lund är pionjärer eftersom de nu för första gången, har föreslagit åtgärdsnivåer för ergonomisk belastning. Det är något som inte har funnits tidigare.

– Vi har under 30 år mätt belastning på flera tusen personer fördelat på över 60 yrken. Och sedan jämfört individernas belastning på jobbet, med deras hälsotillstånd.

Nya mätmetoder ger ett objektivt värde

Tidigare har man gått ut på arbetsplatserna och gjort visuella observationer, vilket gör det svårt att rent forskningsmässigt upprepa samma resultat. Men med nya tekniska mätmetoder får man ett objektivt värde som det inte är lika lätt att argumentera bort. Nu finns det också speciella lutningsmätare som bara är ett par centimeter stora, som sätts på kroppen och mäter hur man rör sig under en dag. Därefter kopplas mätaren in i datorn och informationen visas i ett vanligt Exceldokument.

– Det är redan ett väldigt stort intresse från skyddsombud och företagshälsovård som till exempel vill jämföra olika arbetsmoment och belastning, utifrån ett ergonomiskt perspektiv. Något som de alltså numera själva kan utföra på arbetsplatsen.

Men än så länge finns det alltså endast föreslagna åtgärdsnivåer när det gäller ergonomisk belastning och inga strikta rekommendationer. Eftersom lagstiftningen skiftar i de olika medlemsländerna, hoppas man att det via EU kan gå ut framtida riktlinjer.

– De rekommendationen som hittills har funnits har varit att man inte ska sitta för länge, vilket har medfört att man på många arbetsplatser inskaffat höj- och sänkbara skrivbord. Men det har visat sig vara lika skadligt att stå för mycket. Variation är det viktiga – att få folk att växla mellan att sitta och stå. Tumregeln som vi hittills har är – lagom är bäst, avslutar Henrik Enquist.

Text och foto:  ÅSA HANSDOTTER

Texten är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet