HannaMaria Öhnell är läkare vid Skånes universitetssjukhus och doktorand vid Lunds universitet. Här berättar hon själv om sin forskning.

Vid ögonsjukdomen grön starr förlorar du långsamt synfältet, och tack vare att hjärnan fyller i vad den tror skall finnas i bilden, märker du oftast inte att du drabbats av sjukdomen förrän sent i förloppet. Men det finns flera olika metoder att mäta och upptäcka även tidiga skador orsakade av grön starr.

Grön starr är en ögonsjukdom där orsakerna inte är helt klarlagda. Den som är drabbad får en tilltagande skada på synnerven vilket ger ett bortfall av synfältet och kan slutligen leda till blindhet. På grund av att hjärnan kompenserar för synfältsskador genom att fylla i det du inte kan se med det som borde finnas i bilden, samt att du kanske ser den delen av synfältet med det andra ögat, så märker du själv inte av skadorna förrän sent i sjukdomsförloppet. En del patienter blir till och med blinda i ena ögat utan att de upptäcker det själva.

Grön starr är den näst vanligaste orsaken till blindhet i världen enligt WHO. Förloppet går olika fort, och behandlingen går ut på att med olika metoder sänka ögontrycket för att bromsa förloppet. Behandlingar för att sänka ögontrycket medför dock ofta biverkningar eller risk för komplikationer och även ökade kostnader för patienten och samhället. Vi vill därför ha bra metoder att hitta de patienter som har nytta av ytterligare behandling.

Tidig upptäckt

Försämringen av grön starr är viktig att kunna mäta eftersom man själv som drabbad har svårt att upptäcka den. Ett sätt är att mäta synfältsförsämringen genom datoriserad synfältsundersökning. Ett annat sätt är att undersöka synnerven för att där upptäcka förlust av nervtrådar.

I mitt doktorandprojekt har jag utvärderat vilka metoder som tidigast kan upptäcka försämringar av grön starr. Det visar sig att i de tidigaste stadierna av sjukdomen, innan patienten har fått någon mätbar skada på synfältet, är det lika viktigt att undersöka synfältet som synnerven för att upptäcka nya skador. Men när synfältet redan är påverkat är det fortsatta synfältsundersökningar som är överlägset bäst på att hitta ytterligare försämring i sjukdomen.

Eftersom sjukvårdsresurser alltid är begränsade och denna patientgrupp är mycket stor så innebär det att resurserna kan användas på ett klokare sätt när val av undersökningsmetod kan anpassas efter vilket sjukdomsstadium patienten befinner sig i.

Förbättrad träffsäkerhet

I nästa delprojekt skall jag utvärdera en nyare datoriserad metod att mäta tjockleken på nervfiberlagret invid synnerven. Denna metod har för närvarande en svaghet vid uppföljning av patienterna eftersom mätningarna inte är korrigerade för den förlust av nervfibrer som sker vid åldrande. Genom att undersöka både friska individer och personer med grön starr kan man korrigera för åldersförsämringen och utvärdera om träffsäkerheten kan förbättras tillräckligt för att denna metod skall kunna införas som komplement till synfältsundersökningar.

Om du skulle drabbas av grön starr är vårt mål att sjukvården skall kunna välja den eller de bästa metoderna för att upptäcka försämringar i din sjukdom, och därmed minska risken att du slutligen blir blind.

Text och foto (synfält): HannaMaria Öhnell