Forskningsanläggningen Max IV i Lund kommer att utökas med ett nytt strålrör, MicroMax. Strålröret blir ett av världens starkaste proteinmikroskop och ett viktigt verktyg för forskarna som studerar proteiner.

Karin Lindkvist är specialist på proteinkristallografi och en av de forskarna vid Medicinska fakulteten för vilka MicroMAX kommer få stor betydelse. Vi ställde några frågor till henne om proteinforskning och det nya strålröret.

Varför är medicinforskare intresserade av att veta proteiners strukturer ner på atomnivå?

– Proteinerna är en av de mest centrala molekylerna för att kroppen ska fungera. Kan vi se hur de ser ut och hur de interagerar med sin omgivning kan vi också förstå hur de fungerar och vad de gör. Den kunskapen är väldigt viktigt när man tar fram nya läkemedel. Känner man till strukturen på proteinet kan man lättare utforma läkemedel som passar in i och styr proteinets funktion. Det hjälper oss att smart designa nya läkemedel, helt enkelt.

Hur kändes det när du fick besked om att MicroMAX finansiering är klar?

– Jätteroligt! Det är något vi gått och väntat på. MAX IV är den mest briljanta synkotronljusanläggningen i världen och innebär ett enormt lyft för strukturbiologin i Lund, Sverige – och världen. Det är klart att det är fantastisk möjlighet för oss som har nära till den.

Vad är grejen med MicroMAX?

– För att studera hur proteiner ser ut tillverkar vi kristaller av dem som belyses med en stark röntgenstråle. Men det här är väldigt komplext och kristallerna är inte alltid så stabila, särskilt när vi talar om mindre kristaller. Stora kristaller är svåra att få till. Tack vare MicroMAX kommer vi att kunna undersöka även små proteinkristaller och se de molekyler som är viktiga för hur proteinet binder till omgivningen.

Det sägs att MicroMAX kommer att betyda mycket för forskning på proteiner som sitter i cellmembranet. Vad hade du velat använda det nya strålröret för att utforska?

– Membranproteiner, som jag forskar på, är centrala i många sjukdomar. Det sägs att mer än hälften av alla läkemedel slår mot just membranproteiner, eftersom de sköter kommunikationen mellan cellen och dess omvärld. Ett exempel är hur cellerna behöver glukos, socker, för att överleva. Men glukos kan inte ta sig igenom cellmembranet så enkelt, utan använder istället olika öppningar i membranet. Dessa öppnas och stängs med hjälp av membranproteiner som på så vis fungerar som dörröppnare. Det här tror vi att till exempel cancercellerna utnyttjar för att stjäla mat från våra fettceller. Kan vi blockera proteinerna och hindra dem från att öppna kanalerna i membranet kanske vi kan hindra cancercellerna från att överleva, eller åtminstone göra dem mer känsliga.

Läs även: Forskare tar MAX IV till hjälp för att förstå benskörhet

Text: TOVE SMEDS 

Texten är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet