Nattarbetare och personer med sömnbesvär har en större risk att drabbas av typ 2-diabetes. Forskning från Lunds universitet visar att det finns ett samband mellan sömnhormonet melatonin och frisättningen av insulin, vilket kan vara en förklaring.

Melatonin är ett hormon som hjälper oss att reglera dygnsrytmen och gör att vi blir sömniga. När ögats näthinna utsätts för ljus, dagsljus eller skenet från en lampa, minskar produktionen. På natten när vi sover är halten av melatonin som högst.

Ny forskning visar att melatoninet även påverkar cellerna som tillverkar insulin, ett hormon som hjälper kroppen att ta upp näringen (glukos) från blodet efter en måltid. Brist på insulin höjer blodsockernivån vilket orsakar typ 2-diabetes.

Forskarna, som ville veta mer om sambandet mellan melatonin och insulin, undersökte därför effekten av en vanlig genvariant som visat sig göra insulincellerna känsligare för melatonin och försämra deras förmåga att frisätta insulin. Genvarianten finns hos ungefär en tredjedel av befolkningen.

Riskgenen kan påverka yrkesval

I en studie med 45 personer, varav 23 bar på den särskilda genvarianten, fick deltagarna äta ett tillskott av fyra milligram melatonin vid sänggående. Samtliga var i samma ålder och med samma BMI (body mass index).

Resultatet efter tre månader var att insulinfrisättningen var markant lägre hos deltagarna i kontrollgruppen än hos bärarna av den aktuella riskgenen. Koncentrationen av glukos (socker) var högre hos alla deltagarna, men det var särskilt påtagligt hos bärarna av riskgenen som inte förmådde öka sin insulinfrisättning.

– Man vet sedan tidigare att personer som arbetar skift i större utsträckning drabbas av metabola sjukdomar som typ 2-diabetes. Det kan därför vara mindre lämpligt för personer som är bärare av riskgenen att ha den typen av arbete. Dels kommer då melatoninivån troligen att bli högre samtidigt som effekten förstärks. Det finns ännu inget vetenskapligt stöd för detta, understryker Hindrik Mulder, professor vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus, men det borde studeras i framtiden mot bakgrund av våra nya resultat.

Text: SARA LIEDHOLM