Sverige ligger i topp när det gäller förekomsten av benskörhet bland äldre. Tillgången till D-vitamin, framför allt genom exponering för dagsljus, är en av flera faktorer som gynnar en bra benhälsa.

Osteoporos, eller benskörhet i vardagligt tal, är en folksjukdom som drabbar upp till hälften av alla kvinnor över 65 år och 15–20 procent av alla män i samma åldersgrupp. Sjukdomen är dold vilket innebär att den oftast upptäcks först i samband med en fraktur, till exempel i höft, kota eller handled. Skadorna blir vanligare med stigande ålder, och vid hög ålder minskar dessutom förutsättningarna att bli fullt återställd.

Tillsammans med bland annat kost och motion är kroppens D-vitamintillgång viktig för att förebygga och motverka osteoporos.

D-vitaminet och benskörhet

Vid Lunds universitet bedrivs sedan många år forskning kring just D-vitaminets betydelse i samband med osteoporos. Bland annat har forskarna gjort långtidsuppföljningar av mer än 1 000 skånska kvinnor från 75 års ålder och uppåt.

– Det finns ett tydligt samband mellan långvarig D-vitaminbrist och ökad risk för frakturskador. Vi har också visat på en koppling mellan låga nivåer av D-vitamin och en ökad risk för dödlighet, berättar Kristina Åkesson, professor i ortopedi vid Lunds universitet samt överläkare vid Skånes universitetssjukhus.

Kosten en viktig D-vitaminkälla – särskilt vintertid

Huvuddelen av D-vitaminet producerar kroppen själv under det ljusa halvåret med hjälp av dagsljus. För en frisk, yngre person räcker det att vistas utomhus en kort stund dagligen för att kroppen ska kunna producera tillräckligt med D-vitamin. Under vinterhalvåret blir också kosten en viktig D-vitaminkälla, om än inte fullt tillräcklig.

För äldre ser det annorlunda ut. Kroppens förmåga att tillgodogöra sig ljuset avtar successivt och är bland de äldsta bara hälften så stor som bland yngre. Sjukdomar, nedsatt rörelseförmåga och problem att lämna bostaden eller äldreboendet kan därtill begränsa utomhusvistelserna och tillgången till dagsljus. Därför kan D-vitamin behövas som tillskott i form av tabletter.

Mer kunskap behövs

Kristina Åkesson framhåller, tillsammans med kollegan David Buchebner, behovet av fortsatt forskning kring sambanden mellan D-vitamintillgång och osteoporos.

– Det behövs mer fokus på hur vi kan hjälpa riskgrupper. Till exempel behöver vi öka kunskapen om hur förebyggande D-vitamintillskott kan individanpassas istället för att som idag utgå ifrån generella rekommendationer. Fortsatt forskning kring praktiskt användbara markörer som kan främja tidig upptäckt är också nödvändigt, förklarar David Buchebner, forskarstuderande vid Lunds universitet och läkare vid Hallands sjukhus i Halmstad.

Undersöker samband mellan muskelfunktion och D-vitaminvärden

Våra muskler har en viktig stödfunktion för skelettet, och forskargruppen planerar därför att närmare undersöka sambandet mellan dålig muskelfunktion och låga D-vitaminvärden. Det finns tidigare studier som visar att kvinnor med nedsatt muskelfunktion i kombination med lågt D-vitamin hade förhöjd dödlighet.

Även hos barn förekommer D-vitaminbrist. Frågan om dagsljusets betydelse under uppväxttiden har hamnat i fokus de senaste åren, med diskussioner om ökande inomhusvistelse framför datorer, surfplattor och spelkonsoler.

– Skelettet växer och utvecklas upp till 20-årsåldern. Därefter följer en tämligen stabil period upp till 50-årsåldern, då en långsam nedbrytning inleds. Därför är barn- och ungdomsåren väldigt viktiga. Förutom utomhusvistelse har fysisk aktivitet särskilt stor betydelse bland barn. Skelettet stärks när det utsätts för stötar, berättar Kristina Åkesson och David Buchebner.

BILDTEXT: Skelettet stärks när det utsätts för stötar, förklarar David Buchebner och Kristina Åkesson.

Text: BJÖRN MARTINSSON