Sjukvården undersöker rutinmässigt nyföddas höftleder för att tidigt kunna spåra och åtgärda höfter som riskerar att växa ur led. Barn med cerebral pares, CP, har här en ökad risk att drabbas av komplikationen som orsakar smärta och ger olika sorters rörelsebesvär. Genom ett uppföljningsprogram har situationen drastiskt förbättrats och ny forskning vid Lunds universitet visar nu hur ytterligare framsteg kan göras för personer med CP.

Barn med CP har ökad risk för att höften ska växa ur led, så kallad höftluxation. Det här är en komplikation som orsakar smärta och svårigheter att sitta, ligga och stå. Höftluxation ökar också risken för snedställt bäcken, skolios och muskelförkortningar.

I uppföljningsprogrammet, tillika det nationella kvalitetsregistret, för personer med cerebral pares, CPUP, undersöks på ett standardiserat sätt bland annat höfternas ställning i kroppen.  Över 95 procent av alla barn i Sverige med CP deltar i programmet vilket gör att sjukvården tidigt kan fånga upp tecken på nya komplikationer såsom begynnande höftluxation och sätta in rätt åtgärder i tid. Som ett resultat har antalet höftluxationer hos personer med CP minskat från 10 procent till 0,4 procent.

Vilka barn har störst risk?

Maria Hermanson, doktorand i ortopedi vid Lunds universitet, har närmare studerat vilka barn med CP som löper störst risk att drabbas av höftluxation. En riskfaktor visar sig vara hur stor vinkeln är mellan lårbenshuvud och lårben, ju större vinkel desto större risk.

– Just detta mått visar sig också ha en mycket god överensstämmelse mellan olika bedömare, säger Maria Hermanson.

Maria Hermanson har genom sin forskning konstruerat riskvärderingsinstrumentet CPUP hip score och hon konstaterar att bedömningsverktyget erbjuder en hög säkerhet i att ge femårsprognoser av risken för att höften ska växa ur led.

– Min forskning visar också att det inte är nödvändigt att skelettoperera båda höfterna när enbart en sida hotas av höftluxation; risken är låg att motsatta höften drabbas vid ett senare skede, avslutar Maria Hermanson.

Text: ANNA-MI WENDEL