Vi människor är både enögda, närsynta och har allvarliga brytningsfel när det kommer till att bedöma risker och fatta förnuftiga beslut. Det menar Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik vid Lunds universitet.

En anledning till varför det lätt blir fel när vi talar om risker, är att vi lägger olika innebörd i själva ordet.

– Riskbegreppet är väldigt brett. Det spänner från sannolikheten att något inträffar, till att det finns en fara för den som tar risken. Så en risk är inte enbart en osäkerhet, utan även något som medför ett värde, säger Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik vid Lunds universitet.

Att prata om risker kan rent av vara stigmatiserande. Eller hur uppfattas det när man talar om risken att ett barn drabbas av Downs Syndrom?

– Med rätta blir en del rosenrasande när någon uttrycker sig på det viset. Risken ligger i betraktarens ögon. Vissa av de som har den här kromosomavvikelsen tycker inte alls att det är något negativt. Då är det bättre att man talar om sannolikheter istället för risker, konstaterar Nils-Eric Sahlin.

Vi är inte så duktiga riskanalytiker i vår vardag, konstaterar Nils-Eric Sahlin.

– Vi är helt annat än ideala beslutsfattare. Vi är stundom irrationella och förälskar oss alltför lätt i våra hypoteser och söker belägg för dessa hos kollegor som tycker som vi. Det gäller både forskare och icke-forskare.

Bristen på kunskap – en verklig risk

Istället borde vi prata oftare om var kunskapsbristerna finns, och vilka risker dessa brister medför, tycker Nils-Eric Sahlin. Det finns ett värde att veta vad som är underforskat eller obeforskat. Dessvärre är det inte alltid som dessa områden prioriteras.

– Det är svårt att få in en artikel om till exempel inkontinens i prestigefyllda vetenskapliga tidskrifter som Nature eller Science. Här har vi en viktig prioriteringsfråga. Var lägger vi våra forskningsmedel? På forskningsområden vars forskning publiceras i de mest välrenommerade tidskrifterna eller på forskning som inte räknas som spjutspetsforskning men som kan hjälpa stora grupper av patienter (inte minst äldre).

Nils-Eric Sahlin konstaterar att vi sällan ställer frågan hur säkra siffrorna är som media, forskare eller politiker presenterar för oss.

– Det är viktigt att forskare är öppna om kunskapskvaliteten i sina forskningsstudier. Om kunskapsunderlaget är skakigt, så kan det sluta med rekommendationer som låter vederhäftiga, men när man närmare granskar den forskning som ligger bakom rekommendationerna hittar man inte sällan större eller mindre kunskapsluckor. Det är viktigt att man alltid ger en nyanserad och så fullständig bild som möjligt av det rådande kunskapsunderlaget.

Sämre beslutsfattare ju äldre vi blir

Vår skicklighet som beslutsfattare förändras ofta i takt med att vi blir äldre. Något som vården måste ta hänsyn till när de träffar äldre patienter. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska vi inte bara informeras av läkaren, han eller hon ska även säkerställa att vi förstått informationen som ges.

– Vår kognitiva förmåga försämras i takt med att vi blir äldre och då kan vi ha svårare att ta till oss ny komplicerad information och väga samman den till ett förnuftigt eget beslut.

Däremot klarar sig äldre sig ofta rätt bra ändå, eftersom de har en livslång erfarenhet att luta sig mot, säger Nils-Eric Sahlin.

– Men när de ställs inför nya behandlingar i vården som de inte tidigare mött, vad händer då? Här behöver vården fundera över hur man informerar de äldre patienterna, så att man inte omedvetet tvingar in dem i situationer de inte vill vara i.

Ställ följdfrågor

Idag kan vem som helst köpa genetiska analyser på internet. Men vad händer när provsvaren dimper ned i brevlådan, utan en läkare som kan förklara vad de betyder? Resultaten kan skrämma.

– Det är inte alls säkert att du kommer att drabbas av en viss sjukdom bara för att du har en viss kromosomförändring. En del provsvar är viktiga, andra inte. Det här är svårt att hantera för en som inte är insatt.

Hur ska vi då förhålla oss till alla hälsolarm och risker som det rapporteras om? Nils-Eric Sahlin har ett råd:

– Ställ följdfrågor. ”Hur vet du det? Och varför skulle detta gälla mig? Är jag representativ för den här gruppen som sägs drabbas?”

Text: TOVE SMEDS
Illustration: Colourbox