”Brun mat gör dig gammal i förtid”, ”Kaffe skyddar mot bröstcancer”, ”Kaffe kan skada ditt hjärta”. Hälsolarmen duggar tätt ibland och budskapen kan vara motstridiga. Hur reagerar vi, bryr vi oss och larmas det verkligen om det som är mest farligt?

– Media går gärna igång på något som är alarmerande eller oväntat och går att personifiera. De flesta larmen som vi läser om i media är hälsorelaterad, har en koppling till livsmedel och ofta också cancer, säger Gunilla Jarlbro, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet.

Ett exempel på ett ”perfekt” hälsolarm är det om den giftiga akrylamiden i chips i början på 2000-talet. Ett alarmerande budskap om akrylamid, samma giftiga ämne som hade använts vid bygget av tunneln genom Hallandsåsen och som hade förgiftat kor, dök nu upp i ett av våra baslivsmedel, potatisen.

Det som media väljer att publicera måste passa in i medieformatet. Risker som inte passar in får ingen uppmärksamhet och det i sin tur påverkar hur vi upplever risker. Ju oftare vi hör talas om en risk desto vanligare tror vi att den är, vilket kan leda till orealistiska riskuppfattningar.

Är vi rädda för rätt saker?

– Många kvinnor är rädda för att röra sig ute ensamma när det är mörkt av rädsla för att bli överfallna men rent statistiskt är det mycket farligare för en kvinna att befinnas sig i sitt eget sovrum med en man hon känner, säger Gunilla Jarlbro.

En risk som det kanske borde skrivas mer om är risken att äldre kvinnor bryter lårbenshalsen. Det är en vanlig typ av olycka som oftast sker i hemmet när de klättrar på stolar eller stegar. Men det är inte så spektakulärt och om media väljer att skriva om fallolyckor hos äldre så är det kanske i samband med dålig snöröjning eftersom det har större medial genomslagskraft.

Vem är det då som larmar mest? Vi pratar ofta om braskande kvällstidningsrubriker men enligt Gunilla Jarlbro kan vi inte längre se någon större skillnad mellan olika tidningar.

– Som medieforskare ser jag inte längre någon skillnad i journalistiken mellan tabloidpress och dagstidningar. Mediesituationen, med olika plattformar, är helt annorlunda idag och kampen om publiken är enorm. Tidningarnas internetversioner driver upp tempot ännu mer och journalister har inte tid att kontrollera sina källor lika noga som tidigare, det görs fler misstag. Och även om misstagen upptäcks och rättas till så har artikeln redan hunnit delas i sociala medier.

Numera har allt fler sociala medier som sin främsta nyhetskälla, något som Gunilla Jarlbro ser om en demokratifara. Eftersom nyhetsflödet filtreras genom våra bekanta är risken stor att vi får en snäv bild av verkligheten och det blir svårare att fatta faktaunderbyggda beslut och göra rimliga riskbedömningar. Det är lätt att omge sig med människor som tycker likadant, att vi stänger in oss i så kallade åsiktsbubblor när vi istället borde bli ännu mer källkritiska i det nya medielandskapet.

Larmen påverkar oss olika

Hur reagerar vi då på hälsolarm, tar vi intryck, ändrar vi vårt beteende? Enligt Gunilla Jarlbro är det svårt att mäta de mediala effekterna av hälsolarm och det finnas bara ett fåtal studier på området. Hon nämner en äldre norsk studie som visar att livsmedelslarm bara har kortsiktiga effekter. Så var det även i fallet med chipsen. Larmet om akrylamid i chips skrämde oss för någon dag, men sen gick det snabbt över. (Så här skriver Livsmedelsverket om akrylamid i livsmedel idag) .

Andra larm kan däremot lämna mer långtgående spår. Hösten 2009 genomfördes i Sverige en massvaccinering mot svininfluensa, som man befarade kunde utvecklas till en global pandemi med många dödsfall. Under det följande året började det komma in rapporter om svåra biverkningar i form av narkolepsi, en sjukdom som ger plötsliga sömnattacker och sömnrubbningar, och som främst drabbade unga individer.

Att vaccinet Pandemrix orsakade narkolepsi var inget tomt larm. Men det har inte skrivits lika mycket, och framför allt inte på samma sätt, om att forskarna nu tror att de har upptäckt anledningen till varför just Pandemrix gav upphov till narkolepsi hos vissa barn. Inte heller har det skrivits så mycket om vad som skiljer Pandemrix från de väl beprövade vaccin mot vanlig säsongsinfluensa.

Turerna kring svininfluensavaccinet har lett till ökad misstänksamhet hos allmänhet mot vaccin generellt. Det har tyvärr också spillt över på exempelvis barnvaccinationsprogrammet, där en del föräldrar avstår från att vaccinera sina barn.

Använd sunt förnuft

– Vi lekmän har en tendens att generalisera. Därför måste forskare och medicinsk personal ta sitt ansvar att förklara på ett begripligt sätt varför det som hände med Pandemrix inte innebär att alla vaccin automatiskt blir farliga. De behöver förklara vilka andra risker det medför om man avstår från att vaccinera sina barn.

Gunilla Jarlbro träffar då och då forskare som känner sig feltolkade och vill lägga allt ansvar på media. Här menar hon att båda parter har ett ansvar och att det är viktigt att forskare lär sig hur medier fungerar och hur man kommunicerar med omvärlden på ett begripligt sätt. Och hennes råd till allmänheten angående hälsolarm lyder så här:

– Använd sunt förnuft, fråga dig om det verkar det rimligt och om källorna är trovärdiga?

Text: EVA BARTONEK ROXÅ