Förebyggande vacciner, bättre hygien och renare omgivning har dramatiskt minskat antalet allvarliga infektioner. Men är det till priset av fler autoimmuna sjukdomar – reumatisk artrit, inflammatoriska tarmsjukdomar, multipel skleros och typ 1 diabetes?
Det menar förespråkarna för hygienhypotesen. Vi lever så rent att vi blir sjuka. I brist på yttre fiender vänder sig immunförsvaret mot kroppens egna celler och vi drabbas av en autoimmun sjukdom. Mycket talar för, men än så länge är det enbart en hypotes, inget bevisat fenomen.

Under hela mänsklighetens existens har vi angripits av virus och bakterier, av parasiter, svampar, inälvsmaskar och insektsbett. Så är det inte längre i samma omfattning i stora delar av världen. Många av barnsjukdomarna, till exempel polio, mässling och kikhosta har vi vaccinerat bort. Rent vatten, bäst-före-datum på maten, kylskåp och frysar håller sjukdomsframkallande bakterier borta. Rena miljöer där varken loppor, löss eller råttor annat än i undantagsfall har tillträde förhindrar smittspridning.
Allt detta är naturligtvis mycket bra. Allt färre drabbas av farliga infektioner.

Försvagat smittämne

Baksidan, enligt hygienhypotesens företrädare, är att autoimmuna sjukdomar blir vanligare och orsaken är att immunförsvaret inte utvecklas normalt utan de många angrepp alla infektioner utgör.
De klassiska vaccinationerna bygger på en princip som åskådliggör hur immunförsvaret utvecklas. Ett smittämne, till exempel poliovirus, försvagas och tillförs kroppen. Vaccinet orsakar inte sjukdomen men stimulerar immunförsvaret att bilda autoantikroppar, vårt främsta försvar mot virusinfektioner.
Om en vaccinerad sedan angrips av det ”vilda” smittämnet är immunförsvaret förberett, viruset förstörs och infektionen uteblir helt eller får ett mildare förlopp.

Allergi vanligare i ”rena” miljöer

Får immunsystemet för lite ”träning” i form av infektioner av olika slag kan det, enligt hygienhypotesen, vända sina vapen mot egna kroppsvävnader, som exempelvis typ 1 diabetes då de insulinbildande cellerna angrips och förstörs.
Hypotesen har diskuterats sedan slutet av 1980-talet och då framför allt i samband med alleriger och allergisk astma. Det var så tydligt, allergier var mycket vanligare i ”rena” miljöer, vanligare i städerna än på landsbygden, vanligare i rika länder än i fattiga. Barn som växte upp på landet med boskap, hundar, katter och mängder av pollen fick inte lika ofta allergier jämfört med stadsbarn. Barn med många syskon och barn på förskola utvecklade inte heller lika ofta allergier.

Typ 1 diabetes sex gånger vanligare

När det gäller typ 1 diabetes finns det inget sådant uppenbart samband. I den internationella studien Diabimmune undersöker forskarna varför det är så stor skillnad mellan förekomsten av typ 1 diabetes bland finska och ryska barn som växer upp på varsin sida av gränsen i Karelen.
Den ärftliga risken för typ 1 diabetes är likvärdig i båda länderna. Alltså måste det vara något i miljön. Levnadsstandarden är en sådan omgivningsfaktor som skiljer sig mycket mellan det rika Finland och det fattigare Ryssland. Förekomsten av typ 1 diabetes är sex gånger högre bland de finska barnen.
Undersökningar har visat att infektioner var betydligt vanligare bland de rysk-kareliska barnen. Antikroppar mot bakterien Helicobacter var 15 gånger vanligare, toxoplasmos fem gånger vanligare, hepatit A tolv gånger vanligare, och så vidare.

Kopiera vaccinkonceptet

Ingen menar att vi avsiktligt ska smitta oss med sjukdomsframkallande mikroorganismer men om hygienhypotesen visar sig vara riktig kan konceptet med vaccinationer kopieras. Men om hygienhypotesen visar sig vara korrekt och om de underliggande mekanismerna kartläggs öppnas vägen för förebyggande behandlingar som förhindrar immunförsvaret från att angripa de kroppsegna vävnader. Till exempel med samma princip de flesta vaccinen bygger på, det vill säga rusta immunförsvaret med ett försvagat smittämne.

Text: TORD AJANKI

Artikeln är tidigare publicerad på diabetesportalen.se