Tandläkares vilja att spara och bevara samtliga tänder är stark men med tio tandpar kan tuggfunktionen fortfarande vara acceptabel. I sin avhandling har Eva-Karin Korduner undersökt allmäntandläkares attityder till en så kallad förkortad tandbåge. Hon efterfrågar en större diskussion om när kindtänder ska ersättas.
— En förkortad tandbåge där man inte ersätter förlorade kindtänder är dock inget man bör tillämpa generellt. Men för vissa äldre patienter kan det vara ett bra alternativ till att genomgå en jobbig behandling, som behandling av kindtänderna ibland kan vara, säger Eva-Karin Korduner, som är specialist i oral protetik på Folktandvården i Skåne.
Acceptabel tuggfunktion
SDA-konceptet (shortened dental arch) är en behandlingsmodell som utvecklades i början av 80-talet i Holland avsett framför allt för äldre patienter. Konceptet innebär att tänder bara ska ersättas när det finns ett uttalat behov av dem hos patienten. Kliniska studier har visat att ett bevarande av tio tandpar, som har kontakt vid sammanbitning men där kindtänderna saknas, ändå kan innebära att patienten har en acceptabel tuggfunktion. Självfallet ska kindtänderna också bevaras men i de fall där det inte är möjligt, t ex på grund av grava tandsjukdomar där oftast kindtänderna drabbas först, kan en förkortad tandbåge vara ett alternativ.
Inte förbättrad tuggförmåga
Det är också visat att tuggförmågan hos många inte förbättras med avtagbara proteser som ersättning för förlorade kindtänder jämfört med att vara utan kindtänder. Konceptet har också tidigare använts som motivering till begränsningar i tandvårdsförsäkringen, begränsningar som då kom att gälla även för unga friska patienter.
— Vi vet att gruppen äldre över 65 år blir större och större. Till skillnad mot förr har vi också kvar våra tänder långt upp i åldrarna vilket gör att äldretandvården blir mer komplex. Samtidigt blir det allt färre tandläkare som ska ta hand om de äldres tänder, säger Eva-Karin Korduner. I vissa fall kan därför SDA-konceptet vara tillämpbart i behandlingsplaneringen.
Vad tycker allmäntandläkarna?
I avhandlingen gjorde hon dels en enkätstudie med ett slumpvis urval av 102 allmäntandläkare och dels en intervjustudie med ett mindre antal. I den förstnämnda fick tandläkarna svara på olika påståenden och frågor kring behandlingsplanering med SDA och peka på fördelar respektive nackdelar med metoden. Generellt ställde sig tandläkarna positiva och såg få risker med förkortad tandbåge.
— Däremot var det stora individuella skillnader och mellan olika grupper av tandläkare. Kvinnliga tandläkare såg större risk för tuggproblem, tandlossning och käkledsproblem. I jämförelse med privattandläkare instämde tandläkare i offentlig tjänst i högre grad att SDA-konceptet kunde innebära fördelar som tex att patienterna kunde behålla sina naturliga tänder längre, säger Eva-Karin Korduner.
Starkt patientfokus
Resultatet av den efterföljande intervjustudien visade att tandläkarna hade ett starkt patientfokus, men det som överraskade mest var att de inte kände till innebörden av SDA-konceptet och inte heller tillämpade det i sina behandlingar.
— När vi diskuterade patientfallen trodde jag de skulle svara att de ville ta bort kindtänderna eftersom patientfallen hade grava tandsjukdomar i kindtänderna. Istället ville de verkligen spara och bevara så långt det var möjligt. Behålla kindtandstöd var viktigt för deltagarna i studien. Det är förstås väldigt positivt i grunden men visar också på att det är en angelägen uppfattning.
Vad drar du för slutsatser av ditt arbete?
— Att tandläkare inte använder sig av SDA-konceptet när de planerar sina behandlingar och att man mer bör diskutera möjligheterna med SDA, även under utbildning av tandläkare, men inte förorda konceptet generellt.
