Tänder är nödvändiga för att vi ska kunna tugga vår mat men en tandförlust kan även påverka talet, utseendet, hur vi blir bemötta av andra och ytterst vår livskvalitet. Därför är de allra flesta angelägna om att ersätta förlorade tänder med konstgjorda sådana. Idag finns många alternativ men allt passar inte alla.

Ann Wennerberg, professor och övertandläkare vid Malmö högskola, forskar på tandimplantat och faktorer som påverkar både den tidiga inläkningen av implantatet men också hållbarheten på längre sikt.

– Ungefär 95 procent av dem som fått tandimplantat inopererade har det kvar efter tio år och det är en mycket bra siffra. Men för de återstående fem procenten kan det bli en katastrof om implantatet inte läker in eller lossnar, inte minst för att det är dyrt, säger Ann Wennerberg.

Implantat är skruvar, oftast av titan, som opereras in i käkbenet. Den förankrade skruven fungerar som en konstgjord tandrot på vilken man sedan fäster en så kallad krona, dvs. en konstgjord tand. Att det oftast är titan beror på att metallen har en förmåga att integreras med benet, det vill säga att benet växer in i titanskruvens små håligheter så att skruven till sist sitter helt fast.

Upptäcktes av en slump

Den här egenheten hos titan upptäcktes av en slump av Per-Ingvar Brånemark, ”tandimplantatens fader”. Han ville studera blodflödet, så kallad mikrocirkulation, i ben hos försöksdjur och hade låtit tillverka en ihålig kammare i titan där ben och blodkärl skulle kunna växa in genom ett hål för att studeras med mikroskop. När kammaren senare skulle tas bort upptäckte han att den hade vuxit fast i benet. Han förstod att detta skulle kunna användas kliniskt och 1965 genomförde han den första tandimplantatoperationen. Men det skulle dröja nästan tjugo år innan tandimplantat blev accepterade som en vedertagen behandlingsmetod. (Se faktaruta t..h., Så går det till att få ett tandimplantat)

Trots att tandimplantaten fungerar bra i de allra flesta fall så händer det hos en liten andel av patienterna att skruven inte fäster eller att implantatet lossnar efter en tids användning.

Varför går det fel ibland?

– Vår forskning går ut på att ta reda på vilka faktorer som kan kopplas till misslyckade tandimplantat, vad det är som har gjort att det har gått snett. Det gör vi dels genom att gå igenom dokumentation av gamla undersökningar och publikationer men vi samarbetar också med Folktandvården där vi följer patienter som är under behandling. Vi försöker hitta markörer som kan kopplas till misslyckanden och syftet är att kunna identifiera patienter som har en högre risk för komplikationer. Det kan röra sig om både tidiga och sena komplikationer.

Faktorer som kan leda till tidiga komplikationer kan exempelvis vara vilken typ av kirurgi som väljs för att utföra ingreppet, tandläkarens/kirurgens vana och skicklighet, om patienten har någon pågående infektion eller så kan viss medicinering hos patienten öka risken för misslyckanden. Även för tidig belastning av implantaten kan störa inläkningen i käkbenet. Felaktig belastning under längre tid, infektioner i tandköttet, rökning, dålig tandhygien kan vara faktorer som leder till sena komplikationer.

Metaller som försvinner av sig själva

Nya material är ett annat intressant forskningsområde. Idag görs implantat inte enbart i titan, det finns både metallblandningar och olika keramiska, icke-metalliska material. Trots titanets fördelar kan det finnas behov att undersöka andra material. Till exempel kan det vara intressant att hitta billigare alternativ så länge de uppfyller kvalitetskraven. En annan anledning kan vara patienter som, av olika anledningar, inte vill ha metaller i sin kropp.

– Vi har ett projekt där vi undersöker ett nytt intressant material, PEEK, men som naturligt inte triggar benintegrationen, att ben växer in och förankrar implantatet så som det gör med titan. Projektet går ut på att undersöka om vi, genom att klä materialet med nanopartiklar, kan stimulera integrationsprocessen. Ett annat intressant projekt handlar om metaller som försvinner av sig själva. Det kan vara intressant i samband med frakturer då man behöver stabilisera benet med en omfattande metallkonstruktion. Vi är intresserade av metaller som försvinner under läkningsprocessen samtidigt som ben nybildas.

Aktuellt om vetenskap & hälsa räknar med att kunna berätta mer om dessa och flera andra spännande forskningsprojekt som pågår vid Tandvårdshögskolan i Malmö under nästa vår.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ