Förebyggande åtgärder, smärtlindring och, inte minst, att tandläkaren tar sig tid. Det är nycklarna när tandvården möter barn med tandläkarskräck, menar professor Gunilla Klingberg.

Risken är, menar hon, att tandvården bara ser ett barn som inte vill behandlas när rädslan i grunden är en naturlig skyddsmekanism hos särskilt de riktigt små. Barn är bara barn. Upplevelsen av att gå till tandläkaren är subjektiv och inte rationell.

— Det är naturligt att barn känner rädsla i nya situationer. Ett litet barn kan inte förstås varför det ska göra ont, och detta måste tandvården kunna möta, säger Gunilla Klingberg, som är professor i pedodonti och skrev sin avhandling om tandvårdsrädsla och svårbehandlade barn.

Gunilla Klingberg förespråkar alltid smärtlindring för barn. Har barnet akut tandvärk och dessutom stark tandläkarskräck, måste man börja med att döva smärtan. Ibland måste man till och med ta till narkos för att kunna utföra behandlingen. Enligt Gunilla Klingberg spelar förmodligen även saker som allmän ängslighet och sociala faktorer som tandvårdsrädsla hos föräldrar in i upplevelsen av tandvården. Grundläggande är känslan av trygghet, och vilken anknytning barnet har till sina föräldrar kan också spela in.

— Vissa barn är ängsligare än andra. Temperament och sårbarhet är individuellt. Vissa av oss tycker det är jättejobbigt med nya situationer överlag och behöver mer tid för att känna oss trygga. Barn kan inte göra skillnad på obehag och smärta, och känner man sig inte trygg är det naturligt att tolka obehag som smärta, säger Gunilla Klingberg.

Barn med dålig tandhälsa

Särskilt svårt är att möta barn med dålig tandhälsa, menar Gunilla Klingberg. I gruppen med stort vårdbehov ökar problemen och det syns en polarisering i tandhälsa mellan personer med bra och dålig tandstatus. Ungefär hälften av alla remisser till specialisttandvård för barn handlar om för mycket karies i kombination med att barnen är svårbehandlade. Förekomsten av karies är t ex mycket mindre i Malmös västra delar än i Rosengård. Bland de barn som remitteras till specialisttandvård på grund av mycket karies är det enligt Gunilla Klingberg tyvärr inte ovanligt att man behöver ta bort tänder, ibland så många som åtta eller nio, och det är mycket när man kanske bara är 3-4 år gammal.

— Föräldrastödet är kanske svagare hos många av de barn som har stora vårdbehov. Det finns inte tid att se till att barnen äter näringsrikt. Barnen får för mycket läsk. Förebyggande tandvård är avgörande även för tandvårdsrädslan. Ju äldre man är när man eventuellt behöver laga en tand, desto lättare är det för barnet att förstå och klara av behandlingen, säger hon.

Svårbehandlade barn

Tandvården måste, menar hon, sätta rimliga mål när det gäller svårbehandlade barn och anpassa sig till barnets förutsättningar. Tid är en resursfråga men Gunilla Klingberg menar att investeringen betalar sig längre fram.

— Om man investerar tid i ett barn så skapar vi ett kapital av trygghet att ta av när barnet blir oroligt. Jag tror man biter sig i svansen i dag när man har jättemånga barn samtidigt och springer mellan olika rum. Det skapar inte trygghet, säger Gunilla Klingberg.

Hon ser ett värde i att lära barn hantera lagom svåra saker, att det inte finns någon annan som tar hand om mig hela tiden. Men också att föräldrarna får se att deras barn fixar svåra situationer. Hur duktigt barnet är. Därför är det ofta bra att föräldrar är med under behandlingen hos tandläkare.

Viktigt att ”skola in” barnen

Vägen fram enligt Gunilla Klingberg är att successivt exponera barnet för det som är jobbigt. Går man inte steg för steg kommer man inte vidare. En äldre studie visade att medelbehandlingstiden minskade när tandvården just ”skolade in” alla barn på ett systematiskt sätt och visade vad behandlingen innebar. Även andelen svårbehandlade minskade. Investeringen av tid skapade en större grundtrygghet.

— Nyckeln är att alltid berätta och visa för barnet så att det förstår. Om man är rädd för bedövning behöver man träna och det kan t ex vara genom att låta barnet prova på att spruta i en apelsin. Ett barn förstår inte vad det är för pryl som tandläkaren stoppar i munnen på en, säger Gunilla Klingberg och fortsätter:

— Om man får göra detta under trygga förhållanden klarar de flesta barn av tandbehandling utan att behöva vara rädda.

Text: MAGNUS JANDO