De allra flesta barn utvecklar sitt språk utan problem. I den så kallade ”ordförrådsspurten” vid omkring 1.5 års ålder lär sig barnen flera nya ord varje dag. Men somliga barn har annorlunda förutsättningar och behöver extra hjälp. Om dessa barn handlade ett symposium ordnat av Linnémiljön CCL (Cognition, Communication and Learning) och avdelningen för logopedi, foniatri och audiologi vid Medicinska fakulteten vid Lunds universitet.

Språkstörning innebär svårigheter med både att förstå och göra sig förstådd. En språkstörning ger problem inom ett eller flera av områdena innehåll (vad ord betyder och vilka ord man själv har tillgång till), form (hur ord uttalas och böjs och hur meningar sätts ihop) och användning (hur man använder ögonkontakt och kroppsspråk och tar sin del i ett samtal).

– En språkstörning påverkar alla dagliga aktiviteter för ett barn. Det gäller inte bara skolan, utan också sådant som om man kan åka buss, delta i fritidsaktiviteter och få kompisar, sa Ketty Holmström, programdirektör på Lunds universitets logopedprogram.

Bokläsning tränar barns associationsförmåga

Hon har studerat språkstörda barns ordförråd och funnit att det skiljer sig både vad gäller bredd, djup och flyt. Ett barn med språkstörning har inte bara färre ord att tillgå (mindre bredd) utan också mindre djup, dvs färre associationer till och kunskaper om varje ord. ”Flytet”, förmågan att snabbt hitta ett lämpligt ord, är också mindre utvecklad.

Men det går att förbättra läget. En bra hjälp är att föräldrar och andra närstående läser böcker med barnet och förklarar nya ord, och tränar på associationer till orden.

– Det är också viktigt att lära ut strategier. Barnet behöver få råd om till exempel när det är viktigt att fråga, och vilka andra sätt som finns att komma runt problemen, sa Ketty Holmström.

När föräldrarna själva har läsproblem

Att läsa för barnen är dock inte lätt för föräldrar som själva har läsproblem. Hos barn med grav språkstörning är detta inte ovanligt.

– Ju svårare språkstörningen är, desto troligare är det att den har en ärftlig bakgrund, förklarade logopediforskaren Nelli Kalnak från Lunds universitet och Uppsala universitet. I en av sina studier har hon funnit att 85 % av en grupp barn med grav språkstörning hade föräldrar och/eller syskon med liknande svårigheter.

– Misstänker man att så är fallet, så ska man inte ge dessa föräldrar en massa skriftligt material eller skriftliga enkäter. Man ska inte heller tala så mycket om vikten av att läsa för barnet – det skapar bara skuldkänslor hos de föräldrar som inte klarar av högläsning. Det går ju att hitta andra aktiviteter som är bra för språkutvecklingen, framhöll hon.

Tekniska hjälpmedel löser inte alla problem

Docenten i logopedi vid Lunds universitet Kristina Hansson har inriktat sig på barn med dålig hörsel, som tidigt fått hörapparat eller cochleaimplantat (ett hörhjälpmedel som opereras in i hörselsnäckan). Ungefär hälften av dessa barn har i förskoleåldern samma brister i ordförråd och språkförståelse som barn med språkstörning.

– Bara för att dessa barn fått ett tekniskt hjälpmedel i tidig ålder, så är det alltså inte säkert att de får en normal språkutveckling. De kan inte lämnas, när de väl fått sitt hjälpmedel, utan behöver följas upp när de kommer till skolåldern, menade Kristina Hansson.

Text: INGELA BJÖRCK

Artikeln är tidigare publicerad vid Lunds universitets hemsida.