Det som började som en avgränsad studie för att besvara frågan om det var nödvändigt att operera alla som drabbats av främre korsbandsskada, har växt till en omfattande och unik kartläggning av artrosutvecklingen efter knäskada.

– De finaste och mest intressanta resultaten har vi förmodligen inte sett än. De kommer att komma längre fram i tiden, när vi kan gå tillbaka och titta på olika riskfaktorer för artros, säger Richard Frobell, docent vid Lunds universitet och verksam som forskningschef vid bl.a. Helsingborgs lasarett.

Tidigare opererades majoriteten av alla idrottsaktiva som drabbats av främre korsbandsskada, både i Sverige och internationell, och så är det fortfarande i många länder, bland annat i USA. Professorn Stefan Lohmander och docenten Harald Roos, båda ortopeder verksamma i Lund, hade dock en känsla av att många operationer gjordes i onödan och att det i många fall borde gå lika bra med enbart rehabilitering. Men de saknade vetenskaplig evidens för det.

Därför tog de båda initiativet till den så kallade KANON-studien (se fakta) som påbörjades 2001. Studiens ursprungliga syfte var att ta reda på om det var nödvändigt att operera alla som drabbats av främre korsbandsskada, eller om enbart rehabilitering, med möjlighet till senare operation, var tillräckligt utan att behandlingsresultatet försämrades. Men Stefan Lohmander tänkte dock mer långsiktigt än så.

Patientprover mycket värdefulla på sikt

– På hans initiativ samlades det också in en mängd olika prover från patienterna, såsom ledvätska, blod- och urinprover, och sparades i frysar. Många av oss andra i forskargruppen hade nog en mer kortsiktig syn på studien, och tyckte att det var onödigt och mest bökigt. Vi arbetade dock vidare efter denna plan och proverna skulle visa sig vara mycket värdefulla på sikt, säger Richard Frobell.

Den första vetenskapliga publikationen från KANON-studien kom 2010 och rapporterade om att drygt hälften av alla korsbandsoperationer kunde undvikas. Enbart rehabilitering, med möjlighet till senare operation vid behov, gav samma resultat – med avseende på knäfunktion, aktivitetsnivå och välmående – som tidig operation.

– Våra resultat gav upphov till en del kritik, där vissa menade att våra patienter skulle få betala för det senare i form av artros. Men vår femårsuppföljning som publicerades 2013 bekräftar våra resultat från 2010. Dessutom visar vi där att risken för artros inte är högre varken hos dem som behandlats med enbart rehabilitering eller dem som opererats vid ett senare tillfälle, säger Richard Frobell.

Inte dyrare

Han berättar vidare att det även höjdes kritiska röster som menade att enbart rehabilitering eller uppskjutna operationer skulle innebära ökade kostnader på sikt.

– Även detta har vi lyckats bemöta i en alldeles färsk publikation där vi visar att vårt tillvägagångssätt inte ger upphov till högre kostnader. Vi bygger vår hälsoekonomiska analys på riktiga data hämtade från olika register, såsom öppen- och slutenvårdsregistret, läkemedelsregistret, sjukskrivningsdata från Försäkringskassan osv. och inte på modeller av verkligheten.

Richard Frobell och hans kollegor fortsätter att följa artrosutvecklingen och har just avslutat insamlingen av tioårsdata som nu ska analyseras. Insamlingen av femtonårsdata fortsätter.

Broskkvalitet och inflammation

KANON-studien kunde ha avslutats redan efter den första publikationen 2010 men mycket tack vare alla insamlade prover, tillsammans med röntgen- och magnetkamerabilder, samt länken till patientens egenrapporterande symtom, har den nu övergått i en studie som följer artrosutvecklingen hos dem som en gång drabbats av främre korsbandsskada. Fram tills nu har studien genererat mer än tio vetenskapliga publikationer och många fler är att vänta.

Under 2015 kom två publikationer. I den ena hade forskarna följt vad som hände med brosktjockleken i det skadade knäet med magnetkamera, från skadetillfället och fem år framåt. Deras resultat visar på en generell ökning av brosktjockleken, och att den var mest framträdande hos de yngsta individerna i studien. Orsaken till detta är än så länge oklar men en möjlig förklaring skulle kunna vara att brosket svullnar genom att ta upp mer vatten vilket skulle kunna kopplas till skadan.

I den andra publikationen från 2015 hade forskarna studerat de inflammatoriska processerna. De kunde visa att en skada på främre korsbanden gav upphov till kraftig ökning av olika inflammatoriska markörer i knäleden i samband med skadan, och att det fanns en koppling mellan dessa och markörer för broskkvalitet. Fler studier behövs dock för att knyta dessa fynd till utvecklingen av artros.

Stort pussel ska ge klarare bild av artrosutvecklingen

De olika resultaten bidrar till att lägga ett stort pussel som forskarna på sikt hoppas ska kunna ge en klarare bild av vad det är som händer vid en skada som senare ger upphov till artros. Och på ännu längre sikt kanske till åtgärder som hindrar artrosutvecklingen.

– Om vi blickar riktigt långt fram i tiden så kommer vi att ha en stor mängd data från magnetkameraundersökningar, från röntgen, blod-, ledvätske- och urinprover tillsammans med enkätsvar om hur varje patient mår. Vi vill kunna mata in allt detta i en stor statistiskt modell för att få en bättre bild av vilka faktorer som samverkar hos dem som senare får artros, säger Richard Frobell.Han är dock noga med att påpeka att KANON-studien är för liten för att fungera som en riktig riskfaktorstudie.

– Vi kan inte konkludera något på artrosområdet men eftersom vi är först i världen med den här typen av studie så kan vi generera hypoteser som man sedan kan gå vidare med. Många vill samarbeta med oss och är intresserade av att använda våra data för vidare analyser.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ