I Sverige finns en stor och ofta bortglömd grupp patienter, de flesta äldre eller personer med diabetes, som lider av svårläkta, kroniska bensår. I dessa sår frodas en bakterie som ger en grön beläggning över såret och avger en frän, sötaktig lukt. Den ovälkomna gästen går under namnet Pseudomonas aeruginosa.

Bakterien har i många år intresserat en grupp hudforskare vid Lunds universitet, då den orsakar dålig sårläkning och vätskning i såren, men inte minst för att den verkar ha en förmåga att dämpa inflammationen i huden runt såren.

Nu tror sig forskarna vid Schmidtchen lab ha knäckt gåtan om varför inflammation med rodnad och svullnad ofta uteblir i de sår där bakterien återfinns. Något som annars är vanligt vid bakterieinfektioner med exempelvis streptokocker, som orsakar rosfeber.

Protein lurar kroppens immunförsvar

– Vi har sett att bakterien utsöndrar ett enzym som klyver ut en anti-inflammatorisk peptid från trombin, som är ett vanligt blodprotein. Peptiden dämpar i sin tur inflammationen. Vi tror att bakterien gör det här för att undkomma kroppens immunförsvar och skapa en behaglig miljö för sig själv i såren, berättar Mariena van der Plas. För att kunna identifiera peptiden har hon haft ett nära samarbete med Sven Kjellström vid Centrum för Molekylär Proteinvetenskap.

Professor Artur Schmidtchen, som även är överläkare vid Skånes universitetssjukhus, och som har forskat om kroniska bensår i 20 år är glad över resultaten i studien.

– Redan när jag startade sårmottagningen i Lund 1996 observerade jag att många patienter med en omfattande bakterieväxt i sina kroniska bensår, hade mycket lite inflammation i huden runt såren. Sedan dess har vi på forskningssidan studerat det här fenomenet och resultaten i den här studien innebär att vi fått en viktig pusselbit för att förstå hur bakterien verkar och överlever i kroniska bensår.

Forskarna hoppas kunna dra stor nytta av sin upptäckt framöver.

Markör för sårläkning

– Den aktuella peptiden skiljer sig i storlek från de som vi annars normalt ser i sår. Därför är det också möjligt att den i framtiden kan användas som biomarkör för sårläkning eller infektion. Det blir en del i den satsning vi i forskargruppen gör på sårläkning och regeneration, säger Artur Schmidtchen och Mariena van der Plas tillägger:

– Den här upptäckten är ett första steg på en lång väg till klinisk nytta, men det är ett viktigt steg. De här patienterna är en väldigt dyr grupp för samhället, då de kommer till kliniken varje vecka för att få sina sår behandlade.

Text: OLLE DAHLBÄCK

Artikeln är ursprungligen publicerad av Lunds universitet