Muntorrhet är ett stort problem som förr eller senare kan leda till allvarliga skador på tänder och vävnader i munnen. Det påverkar också människors livskvalitet. Men tandvården saknar metoder för att mäta salivens skyddande funktioner.

Christina Diogo Löfgren, forskare vid Malmö högskola, har undersökt upplevelsen av muntorrhet i olika patientgrupper. Och det är inte självklart att patienter med konstaterat lite salivproduktion har störst besvär.

Att kunna mäta salivens skyddande funktioner är idag inte ett standardförfarande inom tandvården, som saknar säkra metoder för att via saliven tidigt urskilja de personer som är i risk att senare få allvarliga skador.

Nya mätmetoder behövs

– En person som har lite salivproduktion behöver nödvändigtvis inte besväras av muntorrhet, medan en individ som har god salivtillströmning faktiskt kan göra det. Det räcker alltså inte enbart  att mäta mängden saliv för att konstatera muntorrhet. Vi behöver hitta metoder som mäter salivens specifika skyddsfunktioner, säger Christina Diogo Löfgren, specialisttandläkare och doktorand vid Odontologiska fakulteten, Malmö högskola.

I sin avhandling har 120 slumpmässigt utvalda malmöbor och 192 patienter på Tandvårdshögskolan fått svara på frågor om upplevelsen av muntorrhet. Enkäten var utformad så att sjukdom eller medicinering kunder uteslutas som påverkansfaktor. Utifrån svaren gjordes kliniska undersökningar som visade att både personer med och utan nedsatt salivproduktion upplevde muntorrhet. Det fanns också personer med nedsatt salivproduktion som inte hade några besvär alls. Inget samband mellan den uppmätta salivmängden och individens egna subjektiva upplevelse kunde alltså ses.

Svårt veta vad som ligger bakom upplevelsen

Christina Diogo Löfgren har undersökt salivens förmåga att spridas och bilda ett tunt skyddande skikt inne i munnen:
– Att personer med normal salivproduktion känner sig torra i munnen kan bero på kvalitativa förändringar i sammansättningen av saliven. Salivens smörjande och väntande funktioner har betydelse för själva upplevelsen. Problemet är att vi inte alltid vet vad som ligger bakom, säger Christina Diogo Löfgren, som också betonar att hon haft ett litet antal patienter att tillgå i studien.

Målet för avhandlingen har varit att  utvärdera de metoder som används för att diagnosticera muntorrhet samt att utforska nya kliniska metoder för att beskriva hur väl saliven smörjer och väter i munhålan.

Mer forskning behövs

Undersökningen visar att dagens metoder är otillräckliga. Hon efterfrågar därför fler studier och mer forskning på området.
– De gränsvärden för låg respektive normal salivproduktion som använts sedan 1970-talet, säger inget om den uppmätta mängden är tillräcklig för att upprätthålla oral hälsa för den enskilda individen. Vi vet heller inte om de som upplever muntorrhet kan komma att behöva mer tandvård i framtiden, säger hon.

Christina Diogo Löfgren vill fortsätta forska om hur man kan mäta och  utvärdera kvalitativa förändringar i saliven och vad dessa förändringar har för betydelse för den enskilde patientens orala hälsa och livskvalitet. Hon efterfrågar också större konsensus kring definitionen på muntorrhet för att tillståndet ska kunna diagnosticeras och behandlas.

–  Det är också en förutsättning för att kunna värdera evidensen för de diagnostiska metoder som rapporteras i litteraturen, säger Christina Diogo Löfgren.

Text: MAGNUS JANDO