Det är tidigare känt att en majoritet av våldsbrott begåtts av en liten andel människor: en procent av befolkningen står för 63 procent av alla sådana brott. Björn Hofvander, forskningsansvarig vid Rättspsykiatri, Region Skåne och forskargruppsledare vid IKVL Lunds universitet, forskar på just den procenten individer.

Ett barn som tidigt uppvisat ett svårt utåtagerande beteende som håller i sig under lågstadieperioden, löper hög risk att fortsätta med ett aggressivt och antisocialt beteende senare i livet. Ett stort problem är att dessa barn inte får den hjälp som krävs menar Björn Hofvander, forskare vid Lunds universitet och Rättspsykiatri Region Skåne:

– Barn- och ungdomspsykiatrin behöver komma in tidigare. Det krävs samordnade insatser från såväl sjukvård, socialtjänst, skola, men också med habilitering och barnhälsovård.

Här finns ett systemfel, menar Björn Hofvander. Barnen hamnar ofta fel i processen och får inte den hjälp de behöver.

– Oftast kommer de till socialtjänsten och blir kvar där under ganska många år. Först i samband med puberteten har de kanske ett missbruk som är så allvarligt att det ska leder till sjukvårdskontakter. Då upptäcker man ofta att de har en massa andra problem.

Tidig intervention avgörande

Många tror att livet är som mest våldsamt kring puberteten. Så är det vanligtvis inte. Studier visar att det är mellan två och fyra års ålder vi utsätter andra och själva utsätts för som mest fysiskt aggressivt beteende.

– Samtidigt är inte alla barn aggressiva. Det finns en tydlig utvecklingslinje här; de mest aggressiva barnen fortsätter att vara de mest aggressiva barnen även uppe i åren, säger Björn Hofvander.

Han är orolig över att det fortfarande råder en syn på våld hos barn som något naturligt förekommande och något man kan bortse från.

– Samhället accepterar i mycket högre utsträckning att barn slåss och blir utsatta för våld än vad jag tycker är acceptabelt.

Vad säger forskningen om hur man hjälpa de här individerna?

– Alla studier visar hur viktigt det är med tidig intervention. Trots att vi pratat om detta i tjugo år görs det väldigt litet. Vi behöver använda forskningen till att peka på vilka specifika barn vi tror behöver särskilt stora insatser.

Det finns en ärftlig komponent, kombinerad med en uppväxtkomponent som förstärker det aggressiva sociala beteendet.

– Barnen har det ofta svårt i skolan, lever under svåra sociala förhållanden med föräldrar som mår dåligt och som själva har haft liknande problem.

Forskningsstudie med uppsökande team

Ett problem är att familjer med dessa barn ofta hoppar av olika behandlingsinsatser.

– Därför ska vi nu söka upp barnen i deras närmiljö. Vi hoppas få starta ett mobilt team som åker ut, undersöker och behandlar barn med svårt aggressivt utåtagerande beteende, säger Björn Hofvander.
I projektet kommer forskarna att följa det utåtagerande barnet tills detta fyllt 18 år. De kommer även att följa ett biologiskt helsyskon, de två föräldrarna och en kontrollgrupp.

– Vi har tidigare undersökt dessa individer när de var inne i en viktig fas av sitt vuxenblivande, mellan 18-25 års ålder. Det är då de flesta står inför en rad livsval. Vi såg att flera av männen då redan kvalificerat sig för att tillhöra den här procenten personer som kommer att stå för en stor del av våldet i vårt samhälle.

Hur ska man hantera ett barn med aggressivt socialt beteende?

– Det finns inget recept som passar alla barn. En del befinner sig i en social situation som behöver åtgärdas omedelbart, med föräldrar som inte förmår att ta hand om sitt barn på grund av att de själva mår dåligt. För andra barn finns en samsjuklighet som bör, och kan, behandlas med god effekt. För andra handlar det om färdigheter som de behöver hjälp att utveckla. De kan ha ett försenat talspråk och svårt att läsa av andras känslor, säger Björn Hofvander.

I en studie som kallas DAABS följer Björn Hofvander och hans kollegor samtliga unga vuxna män som sitter dömda för våldsbrott på en femtedel av landets fängelser. Totalt rör det sig om 270 personer.

– Detta är en stor grupp unga, mycket våldsamma män, där vi genomfört en neuropsykiatrisk utredning av dem på anstalten, ofta under svåra förhållanden. Vi har också inkluderat deras familjer och intervjuat dem, tagit dna prov och är nu på gång att göra en första uppföljning två år efter att studien avslutades.

Vad är det som gör om någon återfaller i brottslighet?

– Det är svårt att veta. Vi är något bättre än slumpen på att förutsäga vilka som kommer att återfalla. Men det finns fyra faktorer som väger tungt in: en ung man med missbruk som tidigare begått våldsbrott kommer sannolikt att begå såväl våldsbrott som andra brott framöver.

Text och bild: TOVE SMEDS

Bild människor: Colourbox

Vill du veta mer? Lyssna på podd med Björn Hofvander: