Var vi lagrar vårt fett styrs av olika biologiska mekanismer som i sin tur påverkas av våra gener. Ny forskning visar att hittills okända genregioner kan kopplas till bukfetma.

– Det skulle kunna förklara sambandet mellan fetma, hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes, säger forskaren Dmitry Shungin.

– Fett i sig är inte dåligt. Vi har det av en anledning. Men beroende på var i kroppen fettet lagras kan det vara bra eller dåligt för vår hälsa, säger Paul Franks, professor i genetisk epidemiologi vid Lunds universitet.

Farligt och ofarligt fett

Det farliga fettet – bukfetman – lagras inne i kroppen, i och runt viktiga organ och kan påverka deras funktion och därmed kroppens metabolism, ämnesomsättning. Fett som lagras runt till exempel levern eller hjärtat kan vara skadligt.

– Fett som lagras under huden utanför bålen, runt höfter och armar, kan tvärtom verka skyddande eftersom det binder upp de fettsyror som cirkulerar i kroppen så att de inte hamnar på fel ställe.

Forskare vid Lunds universitet har tillsammans med ett stort antal andra forskare i det stora internationella forskningsnätverket GIANT, genomfört en omfattande kartläggning av ärftligheten kring fetma. De undersökte sambanden mellan midja-höft-kvoten (ett mått på bukfetma) och 2,8 miljoner genvarianter hos 340 000 forskningsdeltagare. Kartläggningen visar att ett stort antal hittills okända genregioner (varianter i den genetiska koden, DNA) kan kopplas till bukfetma. Det visade sig även finnas skillnader mellan män och kvinnor.

Skillnader mellan män och kvinnor

– Vissa regioner fanns hos både män och kvinnor men associerades bara med fetma hos kvinnorna, vilket innebär att ärftligheten för bukfetma i vissa fall är starkare hos kvinnor, säger Paul Franks.

– Bukfetma visade sig till viss del styras av samma biologiska mekanismer som ligger bakom störd insulinkänslighet och störd blodsockerreglering, vilket kan förklara sambandet mellan fetma och hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes, säger Dmitry Shungin, som varit huvudansvarig för den aktuella studien.

En motsvarande undersökning som istället fokuserade på det så kallade BMI (body mass index) visade att ett stort antal andra genregioner kan kopplas till övervikt och fetma. Men till skillnad från bukfetma kunde forskarna visa att det istället är biologiska system i centrala nervsystemet, som styr aptitreglering och inlärning, som är inblandade.

Text: SARA LIEDHOLM

Foto: Colourbox (bukfetma)