– Våra riskgener gör oss till en energisnål Toyota medan vi med dagens livsstil snarare borde vara en bensinslukande Chrysler, säger Leif Groop, överläkare vid Skånes universitetssjukhus och professor i endokrinologi vid Lunds universitets Diabetescentrum. Vad vill han ha sagt med det?

Gener ändrar sig inte så snabbt och därför är våra gener fortfarande anpassade till en ojämn tillgång på mat där god tillgång varvas med perioder av svält. När det finns gott om mat ska vi snabbt kunna äta upp oss och sedan hushålla med våra energiförråd med hjälp av våra ”spargener”. Detta krockar med vår västerländska livsstil med närmast obegränsad tillgång på mycket energirik mat samtidigt som vi rör oss allt mindre. Allt fler blir överviktiga eller feta och det finns en stark koppling mellan fetma och typ 2-diabetes. Mer än hälften av oss bär på riskgener för både fetma och typ 2-diabetes.

Typ 2-diabetes ökar kraftigt

Det har skett en enorm ökning av typ 2-diabetes sedan insulinets upptäckt 1921. Då räknarman med att ungefär 0,1-0,2 procent av befolkningen var drabbade mot dagens 8-10 procent i Sverige och så mycket som 25 procent i Mellanöstern.

– Människor som härstammar från Mellanöstern har en större genetisk känslighet för att utveckla diabetes samtidigt som deras kost är mycket rik på kolhydrater. Och det finns ingen tradition att motionera.

Även Kina och Indien har drabbats av en mycket snabb och kraftig ökning av antalet diabetesfall vilket Leif Groop kopplar till den mycket snabba övergången till västerländsk livsstil som skett på bara något årtionde.

Leif Groops forskning har skämtsamt kallats för ”genfiske” och den går ut på att kartlägga olika diabetesgener. De senaste rykande färska resultaten visar på att det vi hittills kallat för typ 2-diabetes kan delas upp i ett antal ganska så olika undergrupper vilket kan få avgörande betydelse för behandlingen av dessa patienter. Mer om detta får vi återkomma till när resultaten är publicerade.

Vad kan forskningen bidra med?

Hur ser då framtiden ut, vad kan forskningen bidra med för att stoppa den galopperande fetma- och diabetesepidemin?

– För att komma tillrätta med den typ av diabetes som i första hand beror på insulinbrist, dvs. dålig insulinproduktion är det intressant att närmare studera de mekanismer som styr vad som händer hos en gravid kvinna i slutet av graviditeten. Då ökar hon sin insulinproduktion två till tre gånger. Det skulle vara väldigt intressant att kunna härma detta.

När det gäller diabetes som i första hand beror på insulinresistens försöker man hitta sätt att öka kroppens förbränning, att öka mitokondriernas (energifabrikernas) funktion. När det gäller typ 1-diabetes där insulinproduktionen är helt utslagen så är kanske genterapi eller stamceller som omvandlas till insulinproducerande celler en intressant väg att gå. Men allt detta ligger än så länge långt fram i tiden.

Något som däremot ligger betydligt närmare i tid är en tillämpning av Leif Groops ”genfiske”, något som han själv kallar för ett ”blod-GPS”. Genom ett enkelt blodprov ska man snabbt kunna få reda på vilken undergrupp av diabetes som patienten tillhör och därmed kunna erbjuda en personligt anpassad behandling.

– Vi har redan startat ett företag som ska jobba med detta och jag hoppas på att vi inom 1-2 år kan börja med att testa de första patienterna, säger en optimistisk Leif Groop.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Foto rulltrappa: Matton; foto Leif Groop: Mikael Risedal