Nya metoder baserade på modern bildteknik och matematiska modeller öppnar möjligheter att förbättra diagnostiken vid prostatacancer. Det visar en avhandling från Lunds universitet.
Prostatacancer är en av världens vanligaste cancerformer, och den vanligaste bland män i Sverige. Sjukdomen är heterogen, dvs. det finns en stor mängd undertyper och uttrycksformer. Men hittills har varken diagnostik eller behandling matchat de många individuella behoven i tillräckligt hög grad.
Inom diagnostik – där bland annat överdiagnosticering är ett problem – pågår en intensiv forskning som tagit hjälp av den snabba IT-utvecklingen. Till skillnad mot tidigare går det numera att lagra och hantera stora mängder bildinformation till en rimlig kostnad.
– Den moderna bild- och datortekniken innebär en rad fördelar. Den ökar möjligheterna att upptäcka prostatacancer men också förmågan att mäta och kvantifiera olika markörer i varje enskild cancercell, som t.ex. PSA och androgenrecepetorn (AR). Det är också möjligt att göra mer avancerade analyser som kombinerar flera prover och provtyper, berättar Giuseppe Lippolis, doktor i medicinsk vetenskap vid institutionen för translationell medicin vid Lunds universitet.
Kan bidra till säkrare diagnos
Giuseppe Lippolis har utvecklat en matematisk algoritm för automatisk analys enligt den s.k. Gleason-skalan. Skalan används idag av patologer när de manuellt granskar och bedömer allvarlighetsgraden av cancer i prostatavävnad. I de studier som ingår i avhandlingen, uppvisar den automatiserade analysen mer än 90 procents tillförlighet.
– Jag hoppas att den automatiska analysen när den är färdigutvecklad ska bli ett komplement till patologernas manuella granskning. Därigenom blir det bl.a. möjligt att analysera fler provsnitt vilket kan bidra till en säkrare diagnos. Med datoriserade analysmetoder undviker man också subjektiva skillnader i bedömningen beroende på vilken person som analyserar provsnitten, förklarar Giuseppe Lippolis.
I avhandlingsarbetet har han även testat att kombinera moderna bildåtergivningstekniker och algoritmer på ett sätt som gjort det möjligt att undersöka flera biomarkörer eller proteiner samtidigt. Bildtekniken återger då förekomst och struktur i mycket hög upplösning, och en matematisk formel tolkar sedan det som bilden visar. Tack vare automatiken kan stora mängder bildinformation analyseras.
– Vi såg intressanta mönster i hur de proteiner vi studerade uppträder och uttrycks i både ansamlingar av tumörceller och i frisk vävnad. Men för att kartlägga betydelsen för sjukdomsutvecklingen behövs fördjupade analyser, kommeneterar Giuseppe Lippolis.
Digital patologi på frammarsch
Anders Bjartell har varit handledare för avhandlingsarbetet och är överläkare samt professor i urologisk cancerforskning. Han hoppas på stora vinster för patienten tack vare utvecklingen inom bilddiagnostikfältet, även om det dröjer några år innan den får genomslag i hälso- och sjukvården:
– Vi närmar oss en ny era av digital patologi, med datoriserad bildanalys som redan gjort sitt intåg inom forskningen. Utvecklingen sker parallellt med att nya läkemedel för prostatacancer introduceras. Tillsammans ökar detta möjligheterna att uppnå bättre behandlingsresultat för varje enskild patient.
I studierna användes vävnad från prostata, i den förstnämnda studien 200 personer, i den andra 100 personer. Forskningen har skett med finansiering från två olika EU projekt (ProNest och FastPath) samt Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Lunds Universitet, Region Skåne samt lokala fonder.
Text och foto: BJÖRN MARTINSSON
Featurebild: Sally Cloodt
Nyhet från Institutionen för translationell medicin vid Lunds universitet, 16 juni 2015