Vetenskap & Hälsa

Vetenskap & hälsa

Varningsflaggor för cancer – de 8 vanligaste alarmsymtomen vid cancer

2015-08-25

COLOURBOX13753604small

Ju tidigare cancer upptäcks desto bättre är i regel prognosen. Lär dig känna igen de vanligaste varningsflaggorna för cancer hos framför allt äldre. Regionalt Cancercentrum Syd har sammanställt fakta om åtta alarmsymtom som signalerar cancer hos mer än fem procent av patienterna.

  • Blodbrist
  • Blod i avföringen
  • Blodig upphostning
  • Blod i urinen
  • Gynekologisk blödning
  • Knuta i bröstet
  • Ojämn prostata vid palpation
  • Sväljningssvårigheter

Blodbrist (anemi)

Blodbrist, anemi, kan ge symtom i form av trötthet, andfåddhet, blekhet, huvudvärk eller hjärtklappning. Symtomet som kan förekomma ensamt eller i kombination med andra symtom är ett alarmsymtom för cancer i tjock- och ändtarm. Risken för en bakomliggande tarmcancer stiger med åldern och är högst efter 50 års ålder. Risken är högre hos män än hos kvinnor och om anemi förekommer tillsammans med blödning från ändtarmen eller ändrad tarmfunktion.

Blod i avföringen (blod per rektum)

Blod i avföringen eller från ändtarmen kallas för blod per rektum eller rektalblödning. Oftast noterar man blod från ändtarmen i samband med avföring, på pappret eller i toaletten. Det kan vara små eller större mängder blodet som kan variera i färg från ljusrött eller mörkare rödbrunt.  Det finns många orsaker till blod i avföringen som till exempel hemorroider, förstoppning, inflammatorisk tarmsjukdom som ulcerös kolit, diarré eller tumörer i tjock- och ändtarm (så kallad koloncancer eller rektalcancer).

Rektalblödning ska alltid föreleda undersökning av läkare eftersom det är ett alarmsymtom som kan signalera tumör i tarmen. Särskilt hög är risken i högre ålder och om blod i avföringen förekommer tillsammans med andra symtom som förändrade avföringsvanor, viktnedgång eller blodbrist. Tjock- och ändtarmscancer är en av våra vanligaste tumörsjukdomar, men man ska komma ihåg att bara 1-2 av 10 patienter med blödning från tarmen har en bakomliggande tumör.

Blodig upphostning (hemoptys)

Upphostning av blod eller blodfärgat slem fån de nedre luftvägarna – från luftstrupen ned till lungblåsorna – kallas hemoptys. Vid blodig upphostning bör man söka läkarvård omgående. Blod som kommer från luftvägarna är oftast ljust och lite skummigt, medan mörkt, nästan svart blod, oftast kommer från magsäck.

Blodig upphostning kan ha många orsaker som innefattar infektioner, lungcancer, lungödem, lungemboli, autoimmuna och immunologiska sjukdomar sam blödningssjukdomar. Blodig upphostning är ett alarmsymtom som kopplas till risk för lungcancer och ska bedömas av läkare som tar ställning till lämplig utredning och behandling.

Synligt blod i urinen (makroskopisk hematuri)

Synligt blod i urinen kallas makroskopisk hematuri. Symtomet kan förekomma ensamt, utan andra tecken till sjukdom, eller tillsammans med andra symtom från urinvägarna. Synligt blod i urinen ska alltid utredas, också efter ett enstaka tillfälle. Blod i urinen är ett alarmsymtom som hos en av tre patienter signalerar en bakomliggande cancer i övre urinvägarna, urinblåsa eller prostata. Symtomet kan ha många andra orsaker som tex godartad prostataförstoring, skada i urinvägarna, sten i urinvägarna eller urinvägsinfektion som är den vanligaste orsaken. Blod i urinen förekommer också efter undersökningar av eller provtagning från urinvägarna eller efter insättande av kateter.

Vid blod i urinen ska man söka vård för utredning av orsaken till blödningen. Utredningen innefattar undersökning med laboratorieprover och eventuellt urinodling, cystoskopi för undersökning av de nedre urinvägarna och röntgen av de övre urinvägarna.

Förändrad prostata vid palpation

I samband med palpation* av prostatakörteln, vanligen hos män som söker vård för symtom från de nedre urinvägarna kan läkaren finna en förändrad prostatakörtel. Undersökningen sker genom att läkaren via ändtarmen med ett finger undersöker prostatakörtelns yta. En normal prostatkörtel är liten och jämn. Förändringar kan uppträda som förstoring av körteln, en hårdare struktur, ojämn yta eller otydlig avgränsning mot omgivningen.

Det finns många orsaker till en förändrad prostata. I de flesta fall rör det sig om en godartad prostataförändring, men hos en av tio patienter beror förstoringen på prostatacancer. Förändrad prostata är därför ett alarmsymtom på cancer, men skall alltid bedömas i kombination med ett PSA-värde.

Gynekologisk blödning

Gynekologisk blödning efter klimakteriet, postmenopausal blödning, kan ha många orsaker, men är ett alarmsymtom på gynekologisk cancer. Livmodercancer, endometriecancer, ger vanligen tidigt symtom i form av blödning. Även tumörer i livmoderhalsen, sk. cervixcancer, kan orsaka gynekologisk blödning.

Vid gynekologisk blödning efter klimakteriet rekommenderas kontakt med gynekolog för utredning av orsaken till blödningen, vilket innefattar gynekologisk undersökning och ultraljudsundersökning för att fastställa livmoderslemhinnans tjocklek.

Knuta i bröstet

Knuta i bröstet är ett alarmsymtom på cancer, men kan orsakas av en rad godartade tillstånd. Bindvävsförtjockningar i brösten, så kallade fibroadenom, beräknas finnas hos upp till en tredjedel av kvinnor. Knuta i bröstet kan också utgöras av en vätskefylld cysta, inflammation eller en godartad tumör. Årligen upptäcker ca 3 % av kvinnor en knuta i bröstet.  Symtomet kan i ovanliga fall också uppträda hos män – man räknar med att en av 100 patienter med bröstcancer är man.

Vid upptäckt av knuta i bröstet ska man söka läkare för bedömning som vanligen innefattar klinisk undersökning och mammografi samt eventuellt ultraljud och punktion för att säkerställa diagnos och rekommendera behandling.

Sväljningssvårigheter (dysfagi)

Sväljningssvårigheter, så kallad dysfagi, innebär en känsla av upphakning eller att det man sväljer fastnar. Dysfagi ger svårigheter att transportera saliv, dryck, mat, dryck och mediciner från munhålan till magsäcken. Sväljningssvårigheter kan uppträda i alla åldrar och har många olika orsaker.

Sväljningssvårigheter hos barn kan bero på missbildningar i matstrupe eller närliggande organ, kan uppkomma efter sondmatning eller kan bero på bråck i mellangärdet. Hos unga kan sväljningssvårigheter bero på förlamningar i matstrupsmuskulaturen eller på förträngningar (strikturer) som orsakats av t.ex. tablettskada eller frätskada.

Hos vuxna och äldre är sväljningssvårigheter oftast kopplade till neurologiska sjukdomar som stroke, multipel skleros (MS), Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom eller amyotrofisk lateralskleros (ALS).

Sväljningssvårigheter är också ett alarmsymtom på cancer i matstrupen (esofaguscancer) eller i övergången mellan matstrupe och magsäck (gastroesofageal cancer). Vid sväljningssvårigheter rekommenderas kontakt med läkare för utredning av orsaken till symtomen, vilket innefattar röntgenundersökningar och eventuellt endoskopisk undersökning.

Text: DANIEL SAMARAI, KLARA KJELLERSTEDT, ANNA FRIBERG och MEF NILBERT vid Regional Cancercentrum Syd
Foto: Colourbox

* Palpation innebär en undersökning med händerna för att upptäcka sjukliga förändringar.

 

Fler artiklar om cancer

  1. Med-drabbad, men osynlig – att vara närstående till en person med cancer

En tredjedel av alla svenskar får cancer under sin livstid men många fler blir drabbade på ett eller annat sätt. Att vårda en närstående med cancer kan vara värdefullt, ge en känsla av närhet och meningsfullhet, men ibland är priset högt

  1. Tema: Prostatacancer

Många prostatacancrar är ”snälla” och ska bara hållas under uppsikt, utan att behandlas. Men hur vet vi vem som har en ”snäll” respektive en aggressiv cancer? Och är det meningsfullt att alla PSA-testas och vad menas med organiserad PSA-testning?

  1. Varför får barn cancer?

Det är mycket ovanligt att barn får cancer – man räknar med runt 300 fall i Sverige per år. Och de allra flesta överlever sin sjukdom. Men varför får barn cancer? Är det bara en genetisk slump?

  1. Barncancer: sjukdom som lämnar spår

Allt fler barn som drabbas av cancer överlever sin cancersjukdom. Men två tredjedelar av dem riskerar att få komplikationer senare i livet, på grund av sjukdomen eller behandlingen de genomgått. Vad görs för att förbättra livet för dessa canceröverlevare?