För äldre män medför tillgången till elrullstol eller elskoter en kraftfull ökning av antalet utomhusaktiviteter. Till exempel att handla eller ta en tur i parken. Det visar Terje Sund, doktorand vid CASE, i sin avhandling som läggs fram den 30 januari. Dessutom är det, oberoende av kön, användarna som mår sämst som drar mest nytta av de bägge hjälpmedlen.

Fysioterapeuten Terje Sund är doktorand vid CASE, Lund universitet. Han forskar kring nyttan med elrullstolar och elskotrar.

–  För de är dyra, många och viktiga för brukarna, förklarar Terje Sund.

Den 30 januari 2015 lade han fram sin avhandling som anlägger både ett användarperspektiv och ett nordiskt perspektiv. I en av studierna följdes 180 personer upp ett år efter att de fått sin elrullstol eller elskoter. Deltagarna kom från Danmark, Finland och Norge. Genomsnittsåldern var 69 år.

– Resultaten visar att det blev lättare för deltagarna att utföra många vardagliga aktiviteter. Det gällde särskilt utomhusaktiviter som att ta en tur i parken eller handla, berättar Terje Sund.

Störst ökning för männen

Störst var ökningen av aktiviteter för männen medan kvinnorna endast ökade lite grann i aktivitetsnivå. Det kopplar Terje Sund samman med att kvinnorna redan låg på en högre nivå än männen före det att de fick sitt hjälpmedel. Kvinnorna ägnade sig – trots sina krämpor – mer åt vardagliga sysslor som att städa, tvätta och handla än männen.

– Livet underlättades för de flesta deltagare men för männen innebar det nya hjälpmedlet en stor positiv förändring, säger Terje Sund.

God nytta för de som mådde sämst

Ett annat positivt fynd var att de deltagare som på förhand skattade sin hälsa som lägst utförde signifikant fler aktiviteter efter att de fått en elrullstol eller elskoter.

– Det betyder att de som mår sämst har god nytta av dessa hjälpmedel och det gäller både män och kvinnor, konstaterar Terje Sund.

Dubbelt så lång handläggningstid i Danmark

Avhandlingen undersöker också tidsåtgången vid förskrivningen av elskotrar i Danmark och Norge. Det visade sig att den genomsnittliga tidsåtgången var nästan dubbelt så hög i Danmark jämfört med Norge (362 respektive 205 minuter). Ländernas regelverk skiljer sig åt och det anser Terje Sund är en bidragande orsak.

– Jag vill höja en varningens finger för att införandet av nya regler kan påverka tidsåtgången. Om inte mer resurser skjuts till riskerar det att gå ut över andra arbetsuppgifter.

Olika kostnader

I Norge är förskrivningen kostnadsfri. En dansk ansökan kan däremot resultera i att den sökande själv får ta halva kostnaden för elskotern. Beslutet fattas utifrån en bedömning av den sökandes funktionsnedsättningar men kan överklagas. De danska handläggarna måste därför kunna presentera ett gediget beslutsunderlag. Därför lägger de mer tid på undersökningar och dokumentation, enligt Terje Sund.

Två mätredskap utvärderade

Avhandlingen utvärderar också två mätredskap som används i studierna: NOMO 1.0 och SATS.

SATS är konstruerat för att mäta användarnas tillfredsställelse med förskrivningen av hjälpmedel. Det kan till exempel gälla tillgången till information och professionell hjälp, utbildning i att hantera hjälpmedlet och så vidare.

NOMO 1.0 är framtaget för att mäta användarnas nytta av förflyttningshjälpmedel. Till exempel behovet av hjälp från andra för att kunna förflytta sig, antalet utförda aktiviteter under en dag och så vidare.

Skattning av egna upplevelser

Terje Sund har främst inriktat sig mot att testa de psykometriska egenskaperna hos de båda mätverktygen. Det vill säga hur tillförlitliga instrumentens resultat är när det gäller de skattningar som användarna gör av sina egna upplevelser.

– Både SATS och NOMO 1.0 visade sig vara tillförlitliga när det gäller användare av elrullstolar och elskotrar. Men ytterligare psykometrisk testning behövs, sammanfattar Terje Sund.

Text: ERIK SKOGH

Artikeln är tidigare publicerad på CASE hemsida, 26 januari 2015